Ministerns pådrivningsbrev sårar universiteten
Undervisningsministern uppmanar universiteten att prestera bättre forskning med mindre pengar. Akademikerna undrar hur hon tänker.
Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) skriver i ett öppet brev att universiteten måste förnya sig och höja kvaliteten på sin forskning för att Finland inte ska förlora konkurrensfördelar.
Ändå minskar statsanslagen till universiteten med 75 miljoner euro nästa år och med nästan 200 miljoner till slutet av valperioden.
Enligt Grahn-Laasonen är problemet inte att universiteten lider brist på resurser utan att resurserna nyttjas ineffektivt. ”Vi får mindre valuta och samhällsnytta för pengarna än våra viktigaste jämförelseländer”, skriver hon.
– Jag undrar vad hon menar, säger professorn i internationell politik Tuomas Forsberg vid Tammerfors universitet.
Han hänvisar till undersökningen Universitas 21 från 2012, som rankar Finlands universitetssystem som fjärde bäst i världen när man beaktar resurser, omgivning, nätverkande och resultat.
– Som forskare är jag bara nyfiken på vilka jämförelser ministern hänvisar till. Jag vill inte låta som en oppositionspolitiker, men på Undervisningsministeriet ska man kunna luta sig mot fakta och inte motivera sig ideologiskt, säger han.
Forskarförbundet och Professorsförbundet planerade i går att besvara brevet.
– Våra universitet klarar sig riktigt bra i internationella jämförelser som beaktar resurseringen, säger Eeva Rantala, verksamhetsledare vid Forskarförbundet.
Juhana Aunesluoma vid nätverket för Europaforskning vid Helsingfors universitet och gästprofessor vid University of Minnesota (MNU) påpekar att MNU har en budget på 3,6 miljarder dollar (då hela den finländska universitetsfinansieringen är 3,2 miljarder euro). MNU har drygt 50 000 studerande, de finländska universiteten 167 000. MNU och HU håller ungefär samma nivå på rankningslistorna.
”Med ett amerikanskt universitets budget utbildas alla Finlands universitetsstuderande. Våra resurser är så usla att man inte har velat avslöja det för ministern. Det är ett mirakel i sig att finländsk forskning håller så hög klass”, skriver Aunesluoma på Facebook.
Världsklass på tio år
I sitt brev ställer Sanni Grahn-Laasonen två frågor till varje universitet: på vilka områden ska er forskning hålla världsnivå om tio år och på vilka områden ska er forskning kvalitativt och kvantitativt vara av nationell betydelse?
Akademikerna anser att frågorna bygger på falska premisser.
– Alla våra universitet kan inte vara toppuniversitet inom forskning. De har en nationell uppgift också, till exempel i att producera läkare och lärare över hela landet, säger Eeva Rantala.
– Samtidigt som ministern lovar riktigt stora nedskärningar kräver hon att alla universitet ska vara på topp. Jag bara frågar vad hon är ute efter, säger Tuomas Forsberg.
Enligt ministerbrevet ska regeringen ”hjälpa universiteten och yrkeshögskolorna att förtydliga sin arbetsfördelning” och att stötta dem med ”bortval, fusioner och annan strukturell utveckling”. Vidare ska universiteten profilera sig för att matcha den ”strategiska finansieringen”.
Mindre byråkrati
Finansieringen läggs nämligen om så att en större del av anslagen är strategiska, och därmed delas ut i relation till ”åtgärder och förändring” (läs: regeringens krav). Detta ska uppmuntra till en tydligare specialisering.
– Man kan inte skapa nytt om profilen blir för snäv. Jag förstår att de vill ha resultat snabbt, men det behövs tålamod, säger Forsberg.
Samtidigt vidhåller ministern ändå att det är viktigt att stötta basforskningen eftersom ingen kan uppskatta relevansen av olika slags kunskap om tio år. Här betonar hon kvalitet då konkurrensen om (de minskande) anslagen hårdnar.
– Klart att man kan minska anslagen, men det är ingen lösning på sikt om man vill ha högklassig forskning. Det skulle behövas visioner på tjugo års sikt, säger Tuomas Forsberg.
Grahn-Laasonen kopplar även forskningens relevans till näringslivets behov, och efterlyser starkare näringslivskontakter. I gengäld uppmuntrar hon universiteten att minska på byråkratin. ”Nuläget, då upp till 40 procent av personalen jobbar med annat än undervisning och forskning, är säkert inte tillfredsställande för någon”, skriver hon.
Forsberg kontrar med att andelen personal utanför undervisning och forskning inte korrelerar med universitetens kvalitet. 40 procent är ingen exceptionell siffra i internationell jämförelse. Han påpekar att mindre än en tredjedel av personalen vid Harvarduniversitetet undervisar och forskar, och ber ministern om gedigna motiveringar, inte ”ideologiska påståenden och fraser”.
Eeva Rantala säger att universitetens administrativa sysslor bör minskas.
– Om vi bara minskar på den administrativa personalen faller dess jobb över på den personal som ska forska och undervisa.