Nedskärningarna drabbar bildningsnivån
Nedskärningarna i utbildningen äventyrar tusentals jobb. De riskerar också att sänka den allmänna bildningsnivån och försvaga Finlands konkurrenskraft, hävdar en bred kritikerskara.
Hög utbildning och kompetens anses generellt vara Finlands trumfkort i den internationella konkurrensen, då vi varken har större naturresurser eller en kostnadsnivå som ger tillträde till marknaden för bulkvaror.
- Lärarfacket har räknat ut att utbildningsnedskärningarna går på 3 miljarder euro över hela valperioden om man räknar in kommunernas statsandelar, indexfrysningar och andra indirekta åtgärder.
- De direkta nedskärningarna i utbildningen går på 245 miljoner bara under nästa år, och mer följer på sikt.
- Här förlorar universiteten och yrkeshögskolorna 111 miljoner euro, småbarnsfostran 51 miljoner, grundskolan 40 miljoner och yrkesutbildningen 39 miljoner.
- Exempelvis gruppstorleken i daghemmen ökar till åtta treåringar per vuxen.
- Vuxenutbildningens budget minskar med över 22 miljoner euro till nästa år. Här riskerar integrationen av invandrare att drabbas.
- Terminsavgifter införs för studerande utifrån EU och EES-området.
- Universiteten får införa avgiften nästa år och måste göra det från 2017.
- Regeringen föreslår en minimisumma på 1 500 euro, som universiteten själva kan höja.
Den höga utbildningsnivån ska föda innovationer som ska skapa jobb, öppna exportmarknader och generera tillväxt och välfärd. Den här tanken utgör, eller har åtminstone utgjort, en slags gemensam värdegrund för vårt samhälle.
Centern avslutade den förra valperioden med att interpellera för att "regeringen skurit mer i utbildningen än någonsin". Efter maktskiftet tvingades den Centerledda regeringen bemöta en interpellation mot "alldeles för stora nedskärningar i utbildningen".
– Den här regeringen fortsätter där den förra slutade. Jag förstår att Finland måste saneras men det kan inte göras med osthyvel. Det är otroligt dåligt att man inte vågar ta tuffa beslut om att skära i något annat, säger Akavas ordförande Sture Fjäder.
Han undrar om regeringen övergett den gemensamma värdegrunden.
– Det är något som inte stämmer. Uppfattningen att utbildning och kunskap lyfter vår ekonomi och välfärd har varit väldigt stark. Det är som om regeringen övergivit det här för någon ny agenda, säger han.
Nedskärningarna drabbar hela utbildningsspektret från daghem till grundskolor, gymnasier, yrkesutbildning och universitet.
– Självklart behövs strukturella reformer, men som man gör nu kommer kvaliteten på utbildningen att lida, säger Fjäder.
Frågan är om nedskärningarna förändrar hela utbildningspolitiken. Enligt lärarfacket OAJ vinkar Finland adjö både till den jämlika utbildningen och till de bästa studieprestationerna när daghemsgrupperna växer och det extra stödet till skolelever med inlärningssvårigheter uteblir. Sture Fjäder varnar för allmän fördumning och hjärnflykt:
– Begåvningar kommer att försummas. Hela folket kommer inte att ha samma bildningsnivå som förut, och ändå har det varit grunden till vår framgångshistoria.
Statsminister Juha Sipilä (C) har kritiserats för att styra Finland som ett aktiebolag. I det här fallet slår den kritiken fel.
– Alla bolag som måste spara ser efter vad de kan avvara. Ingen direktör skär i själva affärsidén, men här är det just kunskap som är vårt kapital, säger Fjäder.
Tydligare nischer
Också Finlands Näringsliv EK har sällat sig till den kör som kritiserar nedskärningarna i den högre utbildningen.
– Vi har följt frågan med indignation och ambivalens. Vi förstår givetvis pressen på att effektivera den offentliga sektorn, men en fungerande utbildning, forskning och innovationer är en konkurrensfaktor som vi måste akta, säger Riikka Heikinheimo, EK-direktör för kompetens och tillväxt.
Hon säger att 14 universitet och 25 yrkeshögskolor är rätt mycket för ett litet land, och anser att var och en av aktörerna borde hitta sin nisch och fokusera på den, helt enkelt göra det man är bäst på och lämna övrigt därhän när finansieringen krymper.
Och det gör den. Enligt lärarfacket äventyras 9 500 jobb inom utbildningssektorn. Universiteten och yrkeshögskolorna förlorar de största anslagen, och bara på Helsingfors universitet är 1 200 jobb hotade till 2020. Samarbetsförhandlingarna väntas pågå till slutet av november, och de närmaste åren väntas nya sparmål drabba Finlands enda universitet som håller internationell klass.
När Finlands Akademi senast lät utvärdera vetenskapens tillstånd i Finland framkom att kvaliteten är ojämn, men HU håller hög nivå.
– När regeringen osthyvlar drabbas alla, också Helsingfors universitet, som redan har genomfört en del kvalitetsförbättrande reformer, säger Riikka Heikinheimo.
Inga innovationsfabriker
Regeringens tanke är att universiteten ska skaffa en allt större del av sin finansiering privat. Det kan gå betydligt lättare för vetenskaper som kan tjäna industrins eller företagens intressen än för andra. Om en allt större del av finansieringen är privat riskerar till exempel humanistiska vetenskaper att prioriteras ned.
– Universiteten gör mycket vars nytta inte omedelbart kan mätas i pengar eller innovationer. Ett civiliserat samhälle utövar diversifierad forskning. Det är kortsiktigt att skära så här kraftigt. Det leder oundvikligen till att forskningsfältet blir smalare, säger Minttu Jaakkola, forskningschef på Maj och Tor Nesslings stiftelse som finansierar lösningsinriktad miljöforskning.
Hon menar att universiteten är mycket mer än exportindustrins innovationsfabriker.
– Vetenskapen kan finna lösningar på många stora problem, men då behövs också basforskning. Alla beslutsfattare tycks inte förstå att universitetens roll inte är att producera omedelbar nytta. Med tanke på att kunskap är Finlands kapital är det ofattbart att man inte respekterar det, säger Jaakkola.
Det finns studier som visar att varje euro som placeras i universitet ger 4–5 euro i avkastning, men nyttan av en bred och djup bildning låter sig inte redovisas så enkelt.
– Forskning är tidskrävande och ger inte alltid snabbvinster, men dess mångfald garanterar en bred förståelse som snabbt kan finna de lösningar som behövs när världen förändras. Det låter som en kliché, men att satsa på forskning är att satsa på en framtid vi inte känner till, säger Jaakkola.