Utbildning till högt pris i USA
Skenande terminsavgifter tvingar amerikanska studerande att ta allt större banklån. Med en utmanande arbetsmarknad blir amorteringarna svåra att klara av och allt oftare riskerar vägen mot den amerikanska drömmen att fastna i ett skuldträsk.
Två veckor innan Maddy Gray skulle inleda sina studier i sociologi och filosofi omkom hennes storebror i en bilolycka. Brodern själv var inte akademiskt lagd, men hans innersta önskan var att systern skulle få chansen att få en högskoleexamen.
– Han var alltid så stolt över mig och mina universitetsplaner, säger Maddy Gray när jag träffar henne på studentkåren på University of Maryland, i College Park, strax utanför huvudstaden Washington DC.
Vännerna hjälpte till
Efter olyckan samlade broderns vänner ihop till 3 000 dollar för att hjälpa till att förverkliga broderns önskan om att stöda Maddy Grays akademiska bana. Själv hade hon 2 000 dollar i potten.
– Jag hade sparat alla mina födelsedagspengar ända sedan jag började lågstadiet.
Men de pengarna räckte inte långt. Väl inne på sitt tredje studieår är hon visserligen på god väg mot en kandidatexamen i såväl filosofi som sociologi, men hennes dröm har ett högt pris.
Maddy Gray är nämligen också på god väg in i en skuldkris. Trots att Gray fått flera tusen dollar i stipendier har hon ändå redan nu över 40 000 dollar i studieskulder. När hon går vidare till magisterstudier räknar hon med att samla på sig lika mycket till. När Gray är färdig att söka sitt första jobb gör hon det med nästan 100 000 dollar (knappt 90 000 euro) i skulder.
– Visst oroar det mig. Hur ska jag kunna försörja mig själv eller ens tänka på att skaffa mig ett bostadslån?
Utöver den materiella tryggheten oroar sig Maddy Gray också för hur skuldbördan kommer att påverka hennes professionella val.
– Allt jag studerar och tror på har att göra med social rättvisa. Men vad ska jag göra om jag inte klarar av skulderna? Är jag tvungen att sälja min själ och ta anställning hos någon lobbyist som betalar bättre men som försöker driva fram lagstiftning som jag inte själv tror på?
– Jag är också orolig för att aldrig känna mig ekonomiskt trygg nog för att bilda familj.
40 miljoner har skulder
Maddy Gray är inte ensam med sin skuldbörda och sin oro. Omkring 40 miljoner amerikaner har studieskulder, i genomsnitt ungefär 30 000 dollar.
För drygt 20 år sedan behövde färre än hälften av studerandena studielån för att klara sig, medan andelen i dag är omkring 70 procent.
– Terminsavgifterna har skjutit i höjden samtidigt som alla tror att de måste studera på sitt drömuniversitet, oavsett vad det kostar. Studerandena hamnar i en fälla där man tar studielån i tron att man ska kunna betala tillbaka pengarna när man blir anställd efter studierna, säger Patrick Ronk, ordförande för Studentkåren vid University of Maryland.
Men arbetsmarknaden har varit svår att komma in på efter den stora recessionen 2008 och idag släpar redan över fem miljoner amerikaner minst tre månader efter med sina amorteringar.
– Vi är oroliga. Speciellt för samhällsvetare och humanister är välbetalda jobb sällsynta.
Drabbar en hel generation
De amerikanska studieskulderna uppgår redan till 1 300 miljarder dollar, vilket är mer än hela nationens sammanlagda kreditkortsskuld.
– Om 20 år kommer vi att ha en hel generation amerikaner för vilka studieskulderna är en allvarlig ekonomisk black om foten.
Krisen har noterats också bland makthavarna.
– En sänkning av terminsavgifterna måste bli en prioritet för hela landet sa den avgående undervisningsministern Arne Duncan nyligen. President Barack Obama har i sin tur föreslagit att yrkeshögskolorna skulle göras avgiftsfria. I presidentvalskampanjen har både Hillary Clinton och Bernie Sanders pratat upprepade gånger om frågan. Patrick Ronk är ändå inte nöjd.
– Det har mest talats om lägre räntor för de skuldsatta, men ingen, frånsett Bernie Sanders, talar om själva problemet med för höga terminsavgifter.
Under de senaste trettio åren har universitetskostnaderna blivit tolv gånger högre i USA. Bara mellan 2008 och 2010 steg terminsavgifterna med 15 procent.
– Statens subventioner har gått ner och universiteten ersätter inkomstbortfallet med högre terminsavgifter, ondgör sig studentkårens ordförande Patrick Ronk.
Ångrar sig inte
Trots de ekonomiska riskerna och oron ångrar Maddy Gray ingenting. Universitetsstudierna har för henne alltid representerat vägen ut från ett liv hon inte ville ha.
– Jag kommer från ”redneck country”, ett litet samhälle i Maryland, på den östra sidan av Chesapeake Bay, med färre än 100 invånare.
När hon berättar för studiekamrater var hon kommer ifrån bemöts hon ofta med deltagande kommentarer.
– Vi levde fattigt i ett gammalt hus med hål i väggen och sönderrivna tapeter. Det var plågsamt att se hur hårt min ensamförsörjarmamma jobbade för att få det att gå ihop.
Redan i lågstadiet visste Gray att universitetet var hennes väg ut.
– Jag kände alltid att det måste finnas någonting annat till livet än att skjuta lerduvor och hjortar eller utbilda sig till frissa.
Jobba för jämlikhet
Maddy Gray har nått sitt mål att lämna sin hembygd bakom sig och studierna löper väl. När hon fått sin dubbelexamen i sociologi och filosofi vill hon fortsätta med juridik och därefter jobba för ett jämlikare skolsystem. Elever i mera välbärgade skoldistrikt får en bättre utbildning och bättre förutsättningar att bli antagna till universitet, anser Gray.
– Det sägs alltid att utbildning är vägen till ett jämlikare samhälle, men det är inte alls så lätt som man får det att låta. Jag fick alltid höra hur smart jag var och hur jag därför skulle komma att få en massa stipendier för att täcka mina utgifter, men det är banne mig nästan omöjligt i många fall att få det att gå ihop, säger Maddy Gray innan hon beger sig i väg på jobb till en närliggande nudelrestaurang.
Hon jobbar några timmar per dag, mellan föreläsningarna och pluggandet, för minimilön som i Maryland är drygt åtta dollar per timme.
– Det räcker precis till lite matvaror och min nota i baren. Jag försöker få in lite socialt liv också mellan studierna, fast det är svårt, säger Maddy Gray med ett leende.