Fördel Clinton i dagens Benghazi-uppgörelse

Duellen med höga insatser går mellan Hillary Clinton och det av republikaner ledda specialutskottet med uppdrag att utreda obesvarade frågor kring attacken mot det amerikanska konsulatet i Benghazi i september 2012. Fyra amerikaner dödades i attacken, som skedde medan Clinton var utrikesminister. Bland de dödade fanns ambassadör J. Christopher Stevens.

Republikanerna förväntas pressa Clinton på fyra huvudsakliga punkter.

Varför trappades säkerhetsåtgärderna för de amerikanska diplomaterna i Libyen inte upp fast ambassadören bad om det? Finns det någon sanning i påståendena om att Clinton vägrade skicka förstärkningar till Benghazi medan attacken ännu pågick? Lät Clinton sig påverkas i sin Libyen-politik av en nära vän med affärsintressen i Libyen? Varför använde Clinton en privat server för sin e-post och varför raderade hon tusentals meddelanden från den innan hon överlät servern till utrikesministeriet?

Den privata servern uppdagades då Benghazi-utskottet bad om att få se Clintons e-postmeddelanden från tiden kring attacken.

I vågskålen

De ovannämnda frågorna har stötts och blötts offentligt i olika omgångar utan att få fast Hillary Clinton för tvivelaktigt agerande. Undantaget är det omdömeslösa valet att använda en privat server i stället för utrikesministeriets dito.

Den stora frågan är med andra ord om utskottet har ny information att lägga fram på bordet, och hur den eventuella informationen påverkar det pågående primärvalet. Eller huruvida just presidentvalet är det primära målet med utfrågningen.

Om det finns ny information och nya anklagelser som är komprometterande, kommer Clintons kampanj att råka i allvarlig gungning. Clinton uppträdde visserligen starkt i den första demokratiska valdebatten förra veckan, men det amerikanska folkets förtroende för henne har varit sjunkande än längre tid, och nya avslöjanden kunde mycket väl höja efterfrågan för en ny seriös kandidat som Joe Biden till exempel. Ny information skulle givetvis också ge ammunition åt en kommande republikansk motkandidat.

Om utskottet däremot inte har nya anklagelser att lägga fram kan det hela förvandlas till en politisk triumf för Clinton. Utskottet självt har nämligen halkat rakt in i en djup förtroendekris.

Ända sedan utskottet tillsattes har dess republikanska medlemmar hävdat att man endast är ute efter att reda ut fakta kring en traumatisk attack mot amerikanska medborgare, medan demokraterna ständigt förkunnat att syftet med utredningen är att svartmåla Hillary Clinton och försvaga henne som potentiell presidentkandidat.

Det vore enkelt att avfärda demokraternas anklagelser som vanligt partipolitiskt groll, om inte republikanerna själva hade både ofrivilligt och avsiktligt bekräftat påståendena. Den republikanska majoritetsledaren i representanthuset, Kevin McCarthy, försade sig för ett par veckor sedan i direkt sändning när han med stolthet i rösten förkunnade att utskottet lyckats få ner Clintons popularitet i opinionsmätningarna.

McCarthy försökte senare bortförklara sin fadäs, men försöket överskuggades av en annan republikan i representanthuset som väl medveten om vad han gjorde, erkände att utskottet tillsatts för att försöka sätta Clinton på plats.

Dessa avslöjanden har varit manna från himlen för Clinton som nu, med hänvisning till republikanernas egna uttalanden, har kunnat avvisa utskottets arbete och anklagelser som ett politiskt beställningsarbete. När man beaktar det faktum att arbetet pågått längre än Watergate-utredningen och att den kostat skattebetalarna 4,5 miljoner dollar, är det klart att pressen på republikanerna i utskottet är hårt.

Clinton själv är självsäker till den grad att hon krävt, mot republikanernas önskan, att utfrågningen i dag sker inför tv-kamerorna i stället för bakom lyckta dörrar. Det bådar gott för hennes anhängare.