Vården kan finansieras via staten
Regeringen säger att vården i första hand borde finansieras via staten. Exakt hur det ska ske är öppet.
När regeringen nu säger att social- och hälsovården antagligen kommer att finansieras via staten, betyder det att tjänstemän och politiker får börja djupdyka i olika skattemodeller. Alternativen är flera, men bygger på att kommuner som inte har vårdansvar inte heller kan finansiera vården.
Ett av scenarierna är att staten uppbär en ny vårdskatt på förvärvsinkomsterna. Då behöver den kommunala beskattningen minska i motsvarande grad, eftersom regeringen tidigare slagit fast att totalbeskattningen inte får skärpas.
Den andra versionen är att skruva till statsbeskattningen utan att definiera någon del av den som en specifik vårdskatt. För att balansera finländarnas ekonomi skulle var och en också här betala en lägre kommunalskatt än i dag. Det tredje alternativet är att skärpa både inkomst- och övriga skatter, också här utan att tala om en särskild vårdskatt. I praktiken betyder det här att man reformerar skattesystemet grundligt – ett alternativ som är tidskrävande.
Trots att regeringen nu går ut med de olika modellerna för statsfinansierad vård finns fortfarande minst en annan version kvar på ritbordet. Det starkaste alternativet är att de självstyrande vårdområden som Finland ska delas in i får beskattningsrätt i likhet med landstingen i Sverige. Då skulle både makten och ansvaret – pengarna och ordnandet av vården – ligga hos samma aktör.
Sköts finansieringen inte renodlat av antingen staten eller vårdområdena är också något slags blandmodell av de här två möjlig.
Krav på jämlikhet
För merparten av kommunerna betyder en finansieringsreform att ungefär hälften av de pengar man har till förfogande just nu försvinner ur budgeten, oberoende av vilket alternativ som väljs.
Att regeringen nu väger för statlig finansiering betyder ändå inte att allt är klappat och klart. I den beredning som följer på beslutet gäller det bland annat att få tyngdpunkten i beskattningen flyttad från kommun till stat (eller vårdområde) utan att bryta mot grundlagens krav på att medborgare behandlas jämlikt. En av frågorna är till exempel om man kan sätta ett tak för den kommunala inkomstskattesatsen. Utan ett sådant riskerar man nämligen att höja den totala skatten mot regeringens krav. Här finns också en risk för ojämlik beskattning mellan olika kommuners invånare.
Om vårdområdena fick uppbära skatt skulle de olika områdena själva bestämma nivån på skatten inom av staten fastslagna gränser.
Följande steg i vårdreformen är att regeringen talar om hur många självstyrande vårdområden Finland ska delas in i. När det är klart intensifieras arbetet med finansieringsmodellerna. Beslutet om antalet områden har utlovats inom oktober.