Nu ska nya åländska tag bevisas i praktiken
Nya tag lovar Liberalerna på sina valaffischer. Nu är det upp till bevis. Partiet blev störst – om än med knapp marginal – i lagtingsvalet på Åland. Frågan är nu om Åland får en helborgerlig regering.
Det var ovisst in i det sista. Först när Mariehamns röster var räknade kunde ordförande Katrin Sjögren och hennes kamrater i Liberalerna konstatera att partiet vinner ett mandat och därmed landar på sju.
Lika många som Centern, men Liberalerna är störst med drygt 200 röster till godo.
Katrin Sjögren vilar inte på några lagrar. Redan i går på eftermiddagen träffade hon företrädare för de tre andra stora partierna Centern, Moderat samling och Socialdemokraterna för att diskuterade kommande regeringsbildning.
Handlingskraft
Spekulationerna är i full gång. Blir det en helborgerlig bas eller får socialdemokraterna plats?
– Det är viktigt att kommande regering har en övertygande majoritet i lagtinget, men det är minst lika viktigt att ha gemensamma mål och lösningar för att vara handlingskraftig. Sittande regering har haft kvalificerad majoritet, men ändå har det blivit en rad halvmesyrer, säger Katrin Sjögren.
Liberalerna har många hjärtefrågor:
– Hållbar ekonomi, förändrad kommunstruktur, mer samordning och samarbete. Aktuell sociallagstiftning måste fås på plats, Ålands gymnasium ska utvärderas och en modern grundskolelag stiftas. Det finns hur mycket som helst att jobba med, säger Sjögren.
Nära till SFP
Ålands regering har under de fyra senaste åren letts av socialdemokraten Camilla Gunell som gång på gång betonat det partiets goda kontakter till rikspartierna. Sjögren vill inte vara sämre:
– Det är en hederssak för oss också att ha bra kontakt med riksmyndigheter och politiker. Vi har till och med beskyllts för att vara riksadvokater. SFP är det parti som ligger oss närmast men ett brett kontaktfält är viktigt, inte minst nu när Ålands självstyrelselag ska reformeras.
Trist utveckling
Den nybildade valmansföreningen Åländsk demokrati som fört fram en enda fråga under valkampanjen: nej till flyktingar från Syrien och Irak, fick totalt 500 röster och tog en plats i lagtinget.
– Kanske inte så överraskande med tanke på hur det ser ut i vår nordiska omvärld, men det är trist och tråkigt. Jag hade hoppats att främlingsfientligheten stannat utanför Ålands lagting. Men med ett mandat har rörelsen ingen avgörande roll för politiken. Däremot tenderar dylika rörelser att få en del uppmärksamhet, säger Katrin Sjögren.
Tål stryk
Stephan Toivonen, frontperson i Åländsk demokrati, säger att han under den senaste tiden varit ganska säker på att gruppen skulle ta ett mandat.
– Vi har fått mycket stryk av de etablerade och beskyllts för det ena och det andra. Men stryk är inte alltid illa. Man måste bara tåla det. Och om man tittar de andra invalda finns de flera som ligger nära oss i inställningen till flyktingar. Förr sa många ja. Nu säger flera nja. Vårt engagemang har lett till att flera andra vågar säga vad de tycker, säger Toivonen.
Som en vinnare
Juristen Bert Häggblom, nygammal ledare för Obunden samling, fick näst mest röster av alla och partiet, som var i rejäl gungning efter att fyra lagtingsledamöter hoppat av under pågående mandatperiod för att bilda gemensam sak med Moderaterna, fick in tre ledamöter.
Under valvakan såg sig Häggblom, som också talat för en restriktiv flyktingpolitik, som en segrare som borde få plats i en kommande regering.
– I det här första skedet talar jag med de tre största, alltså inte med Obunden samling. Men alla kort är öppna, inga dörrar stängda, säger Katrin Sjögren.