Metropolen allt längre från glesbygden
Huvudstadsregionen och glesbygden har glidit längre bort från varandra när det gäller folks attityder och värderingar, visar en opinionsmätning. – Det låter som om mätningarna börjar komma ifatt verkligheten, säger en forskare.
Stad och landsbygd driver allt längre ifrån varandra, åtminstone om man tittar på invånarnas attityder och värderingar. Det har skett en snabb förändring mellan Helsingfors och landets mindre orter och glesbygd de senaste fem åren, och bara under de två senaste åren har Esbo och Vanda allt mer hängt på huvudstaden, framgår av opinionsmätningen TNS Monitor 2015.
– Individualism, personlig utveckling, nyfikenhet och öppenhet mot andra kulturer blir allt mer präglande för huvudstadsregionen medan folk på mindre orter uppskattar kontinuitet, trygghet och mindre risktagning, säger Tarja Pentilä på TNS Gallup.
Professorn i stadssociologi Matti Kortteinen vid Helsingfors universitet är inte ett dugg förvånad.
– Det låter som om TNS Gallup via sin forskning har funnit den klassiska teorin om modernisering och urbanisering. De senaste hundra åren har världen fyllts av teorier om hur stadslivet skiljer sig från landsbygdslivet. Resultatet är i högsta grad väntat, det är som om mätresultaten så småningom börjar bli vad de borde vara, säger han.
Tarja Pentilä förklarar mätningens resultat med både demografiska skillnader och den ekonomiska recessionen. Ett demografiskt faktum är att medelåldern är högre men den genomsnittliga utbildningsnivån lägre på landsbygden än i städerna.
Matti Kortteinen undrar om det inte rentav är så att de skillnader mätningen illustrerar framför allt är skillnader just mellan åldersgrupper, och bara i andra hand mellan stad och landsbygd. Tarja Pentilä kontrar:
– Den klassiska teorin om urbanisering är självklar, och de demografiska skillnaderna är den främsta förklarande faktorn. Men det intressanta är att skillnaderna har vuxit så mycket på fem år, säger hon.
"Öppnare världsbild"
Tarja Pentilä hänvisar till att andelen helsingforsare som enligt opinionsmätningen har en öppnare och mångfacetterad världsbild har ökat från 36 procent till 42 procent på fem år, medan resten av landet är rätt oförändrat. Det har vidgat klyftan, men enligt mätningen drar Helsingfors inte längre ifrån glesbygden.
Den allra senaste trenden är att Esbo och Vanda börjar likna Helsingfors och fjärma sig från landsbygden. Detta "högst rimliga och väntade resultat" avfärdar Matti Kortteinen som en produkt av recessionen.
– I en långvarig recession lever folk försiktigt och söker trygghet. Då vore det märkligt om attityderna förändrades snabbt. Att Esbo fogar sig efter den övriga huvudstadsregionen beror på att det gått allt sämre där också. Efter profileringen som småhusidyll i början av 2000-talet har Esbo sakta förlorat sina fördelar, och metrobygget med allt vad det innebär garanterar att den utvecklingen fortsätter, säger han.
– När Esbo och Vanda urbaniseras som Helsingfors förändras invånarnas attityder och värderingar efterhand, tillägger han.
Kortteinen påpekar att tidigare forskning har visat att recessionen på 1990-talet ledde till färre skilsmässor och brott. I högkonjunkturer är folk mer riskbenägna, och när riskerna realiseras följer dramatiska tragedier.
– Ju osäkrare tiderna är desto mindre är riskbenägenheten, säger han.
Enligt Tarja Pentilä har recessionen ändå ökat attitydskillnaderna mellan stad och glesbygd. Riskbenägenheten har minskat i synnerhet på landsbygden, där den alltid varit lägre. Det kan bero på att det är ännu svårare att hitta ett nytt jobb i glesbygden om man blir arbetslös.
Felbyggda städer?
Matti Kortteinen och hans kolleger ska i höst publicera en studie om boende i Nyland. Den visar att folk som bor i villaområden trivs betydligt bättre än de som bor i stadskärnan eller i höghusförorter.
– Och när man frågar varför står det klart att tättbebyggda höghusområden med blandat bostadsbestånd är den stora orsaken. Det är centrala element i modern stadsstruktur. Om man kunde frångå dem skulle man få motsatt resultat, att de som bor i villaområdena trivs sämst, säger han.
Poängen är att den oundvikliga urbaniseringen nu sker på ett kontroversiellt sätt.
– Folk verkar nog inte vara särskilt urbaniserade, säger han.
Bygger vi städerna på fel sätt?
– Man borde fundera på hur staden ska bli trivsam för alla, och det är något samhällsplaneringen inte frågar sig särskilt ofta. Som städerna byggs nu motsvarar de förväntningarna dåligt.