"De kommer aldrig att få sätta sin fot i Australien"
Australiens flyktingpolitik hör till de striktaste i världen. De asylsökande som försöker ta sig med båt till landet stoppas och förvisas antingen hem igen eller till hårt kritiserade läger på Nauru och Papua Nya Guinea. Inte ens om de beviljas asyl får de komma till Australien.
– De människor som finns på Manus och Nauru kommer aldrig att få bosätta sig i Australien. Jag vet att det är tufft, och man kan kalla det en hård politik, men den har fungerat, sade Australiens nya premiärminister Malcolm Turnbull efter att han svurits in på sin post i slutet av september.
- Den senaste statistiken från 2013–2014 visar att 212 700 fler människor invandrade i Australien än vad som utvandrade. Det är 9,7 procent mindre än 2012-2013.
- Antalet flyktingar som sökte asyl i Australien minskade 2014 till under 9 000 från 11 700 år 2014.
- Australien har lovat att ta emot 12 000 syriska flyktingar, men kräver att få göra urvalet själv.
- Landets politik kopplar ihop de asylsökande som självmant kommer till landet, med dem som tas som kvotflyktingar.
-
Antalet kvotflyktingar minskas med så många som kommer till landets gränser, vilket lett till att man talar om att de går före i kön.
28,1 procent av Australiens 22 miljoner invånare är födda utomlands. - Under dem som invandrat under de tio åren före 2013 var de största grupperna från Nya Zeeland, Indien, Storbritannien och Kina.
Många hade hoppats på en uppmjukning av Australiens benhårda flyktingpolitik i och med valet av Turnbull till premiärminister efter den hårdföra Tony Abbott, men de fick bli besvikna.
Den kontroversiella politiken med att skeppa asylsökande till Papua Nya Guinea och Nauru återupptogs för tre år sedan efter en flera år lång paus. Ursprungligen inledde Australien politiken med att flytta asylsökande till interneringsläger på avlägset belägna Söderhavsöar 2001. Öarna tjänar gott på lägren.
Avsikten är att avskräcka dem som försöker ta sig in i landet på olagliga vägar. Och politiken har fungerat. Från att i juli 2013 haft nästan 13 000 flyktingar och invandrare i förvar har siffran nu minskat till strax över 4 000.
Inte ens de som får asyl får komma till Australien. De har antingen tvingats stanna kvar på öarna eller erbjudits att få flytta till Kambodja. Australien har ingått ett avtal värt över 30 miljoner euro med landet för att få flytta över dem som fått asyl. Men hittills har bara fyra personer nappat på erbjudandet.
Nu försöker Australien sluta ett nytt avtal med Filippinerna om samma sak – men inga detaljer ges ut innan avtalet är underskrivet.
Våldtäkter och övergrepp
Förhållandena på interneringslägren i Nauru och Manus i Papua Nya Guinea får hård kritik. Det handlar om våldtäkter, våldsamma upplopp, anklagelser om sexuella övergrepp på barn, otillräcklig hälsovård och andra slag av övergrepp. Förhållandena har gång på gång kritiserats av FN, människorättsgrupper och utredningar som det australiska parlamentet låtit göra.
FN:s människorättsrapportör François Crépeau skulle utreda den australiska flyktingpolitiken i början av oktober – men han tog det ovanliga steget att ställa in sin observationsresa och offentligt fördöma Australien. Enligt Crépeau skulle resan ha varit meningslös eftersom få av dem han skulle tala med hade fått säga något. En ny lag om gränskontrollen förbjuder alla som känner till förhållandena på lägren att uttala sig under hot om fängelsestraff.
Inte heller skulle han ha fått besöka lägren på Nauru eller i Papua Nya Guinea, något som Australien skyller på de berörda länderna.
Australien tävlar nu om en plats i FN:s människorättsråd för åren 2018–2020 och risken finns att problemen med interneringslägren påverkar landets chanser.
Speciellt Nauru håller strikt locket på om vad som händer i lägren. Till och med jurister som ska besöka sina klienter har kastats ut ur landet och för medier är det helt omöjligt att få visum. Tv-kanalen al-Jazira försökte nyligen få visum trots att priset har höjts till över 5 000 euro per person, men fick svaret att inga pressvisum över huvud taget beviljas.
Läkare på barnsjukhuset Royal Children’s Hospital i Melbourne gick i lördags ut i en insändare i tidningen Herald Sun och meddelade att de vägrar skriva ut barnpatienter om det betyder att de kommer att skickas tillbaka till interneringslägren. Hundratals sjukhusanställda demonstrerade utanför sjukhuset under helgen till stöd för barnens rätt att inte interneras.
85 procent av barnläkarna i Australien anser att internering motsvarar barnmisshandel.
Rädsla för rättsfall
Eftersom hälsovården på öarna där interneringslägren finns är på en låg nivå har svårt sjuka asylsökande tidigare fått vård i Australien. Men det är stopp med det sedan juli. Landet vill inte ta risken att asylsökande som får komma in på australisk mark går till rätten för att överklaga sin internering.
Australiens högsta domstol tog förra veckan upp ett sådant fall där en bangladeshisk kvinna flyttades till Australien på grund av svåra komplikationer under sin graviditet och som nu ska tvångsförflyttas tillbaka till Nauru med sitt tio månader gamla barn.
– Den här kvinnan har en tio månaders bebis och vill bygga upp ett nytt liv på ett tryggt ställe och någonstans där det finns en framtid. Det står klart att det inte kan hända på Nauru, sade Daniel Webb, chef för juridisk hjälp på människorättsorganisationen Human Rights Law Centre i Sydney till nyhetsbyrån Reuters. Över 200 andra personer har också överklagat sin internering.
Strax före fallet med den bangladeshiska kvinnan behandlades meddelade Nauru överraskande att alla internerade flyktingar får röra sig fritt på ön, vilket tidigare varit förbjudet, och att alla 600 asylansökningar ska behandlas inom en vecka. De australiska myndigheterna förnekar att det här skulle ha med rättsfallet att göra, men förändringen utgör ändå en central del av regeringens försvar för att kvinnan ska kunna flyttas tillbaka.
– På inget sätt kan lägret i Nauru beskrivas som internering, sade den allmänna åklagaren Justin Gleeson till högsta domstolen, som nu har hört parterna och överväger sitt domslut.