"Att bara pumpa in pengar ger inte fler jobb"
– Vi har alltför många arbetslösa som rör sig i ett kretslopp av sysselsättningsåtgärder, men inte får jobb. Det bara läggs mer pengar in i kretsloppet. Vi måste vara ärliga om det, säger arbets- och justitieminister Jari Lindström.
Jari Lindström blev politiker för att hans verbala stil och insändare uppskattades då han var förtroendeman på en pappersfabrik – men som minister har han blivit försiktigare.
Sedan han väckte uppmärksamhet med att tala om dödsstraff gör han inte större utspel på egen hand.
Samma dag som vi träffas står det klart att rätten till inkomstrelaterad arbetslöshetspeng förkortas med 100 dagar, men vid frågan om hur han som arbetsminister själv skulle reformera systemet om han fick fabulera fritt, drar han öronen till sig.
– Nej, det där med att fabulera fritt gör jag inte. Det har jag lärt mig, att om jag går ut med några metoder så börjar frågorna hagla om huruvida regeringen är oense. Men visst, vi har beslut i regeringsprogrammet som är plågsamma och som gör det svårt för mig att personligen försvara dem. Men de är gemensamma beslut och därför står jag bakom dem.
Lindström ser det ändå som oundvikligt att sysselsättningsåtgärderna måste förnyas. Centerledaren Juha Sipilä förde före valet fram att dagpenningen kunde användas som startstöd för företagare, och oppositionspartiet SDP flaggar för att omvandla pengen till sysselsättningssedlar.
– Det är bra och konstruktiva idéer. Det är också sådana som redan utreds hos ministeriet. Systemet är stelt och måste bli mer mångsidigt, inte minst för att resurserna krymper och måste användas effektivare, säger Lindström, som också själv har erfarenhet av arbetslöshet då den pappersfabrik han jobbade på i Voikkaa lades ner 2006.
Han vill ifrågasätta hur pengarna i praktiken producerar resultat.
– När pengarna går från ministeriet till näringscentralerna – vad händer sen? Det här verkar vara så komplicerat att ingen vet. Vi måste bli mycket bättre på att följa med effekterna av alla sysselsättningspengar som läggs in. Lönesubventioner har fått positiv feedback, till exempel.
Arbete för asylsökande
"Man måste ha tungan rätt i mun", säger Jari Lindström vid flera tillfällen då invandringen och de asylsökande kommer på tal. Ändå är integration och arbete på hans bord.
Ur ren integrationsvinkel, säger Lindström, är arbete det allra bästa som kan erbjudas asylsökande.
Men, säger han igen, "man får ha tungan rätt i mun".
– Det kommer alltid en motreaktion som handlar om arbetslösa finländare. Jag skulle inte vilja lägga dessa mot varandra. Själv tycker jag att vi kunde prova med till exempel säsongsjobb som sysselsättning för asylsökande. Eller frivilligarbete. Det måste ju inte betyda att man genast får en fast anställning, men ju länge människor går sysslolösa desto mer frustration uppstår och det priset vill vi inte betala.
Men om du inte vill ställa grupper mot varandra, är det då inte bättre att tala om det högt och inte rätta tungan i mun?
– Jag är van vid att säga saker högt, men om man blir missförstådd skenar debatten iväg. Det finns alltid de som frågar "varför får den jobb och jag är arbetslös". Själv tänker jag så här, att då jag ser att somalier fått jobb och betalar skatt så är det en bra sak.
Är du försiktig på grund av reaktioner bland folk i allmänhet eller reaktionerna inom det egna partiet?
– Både och. Mer intresserar jag mig för hela folket, eftersom alla övertramp i diskussionen har ödesdigra konsekvenser. Det som regeringen gör borde grundas på fakta. Internet är proppfullt av så kallade "fakta" för att nån har hört talas om det ena eller det andra fallet. Men i regeringen måste vi förhålla oss kritiskt till alla rön och utreda vad vi kan fastställa, säger Lindström.
Allt behöver inte kosta, menar han.
– Det första vi kan göra är att vi frågar asylsökande, då de registreras, vad de kan. Vad har de för utbildning, vad har de jobbat med? Det är lätt att genomföra, försnabbar senare åtgärder och blir billigare för skattebetalarna.
Att kostnaderna för invandring ska räknas ut är inskrivet i regeringsprogrammet, men huvudansvaret ligger på social- och hälsovårdsministeriet, inte på arbets- och näringsministeriet där integrationsfrågor finns. Detsamma gäller utredningen om att inskränka de boendebaserade sociala förmånerna.
Att det inte är arbetsministeriets integrationsavdelning som gör det förklarar Lindström med att det i praktiken ändå är ett gemenamt projekt.
– Vem som har det på sitt namn är inte det viktiga. Därför har vi grundat en ministergrupp enbart för asylfrågan, för at snabbt utbyta information utan silotänkande.
I beräkningen över invandringens kostnader är ministern inte säker på om det var tänkt att eventuella intäkter, arbete eller företagsamhet skulle vara en del av kalkylen.
– Som jag har förstått det skulle vi beräkna just kostnaderna.
Förra veckan föll väljarstödet för Sannfinländarna dramatiskt i Yles opinionsmätning och partiets interna opposition, med andre vice ordförande Sebastian Tynkkynen i spetsen, har varit högljudd. Fenomenet kommer inte som någon stor överraskning för Lindström.
– Jag har för länge sedan bloggat om att en regeringssits är det yttersta testet för partiet. Jag visste också att det kommer svåra beslut och sådant som går mot vårt valprogram. En del förstår det, andra har dragit sina egna slutsatser.
Du har varit fackligt aktiv som vice förtroendeman. Trodde du då att du skulle se dagen när hela förhandlingssystemet ställs mot väggen?
– Ja, faktiskt. För jag kritiserade facket redan då för dess styvhet. När den fabrik jag arbetade på lades ner undrade jag varför det blivit så att man i panik försöker rädda arbetstillfällen när det är för sent. Varför händer inget samarbete i förväg, utan först när nedgången är ett faktum?