Bankdirektör vill hjälpa de fattiga
Världen lär inte bli perfekt, men det går absolut att förbättra den. – Jag är ganska optimistisk, säger direktör Satu Santala på Världsbanken.
WASHINGTON
De hållbara utvecklingsmålen som FN enhälligt antog i september är ett framtidslöfte om något. Världen ska bli ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar på femton år.
– Det är en stor utmaning. Jag tror att världen hela tiden blir lite bättre. Millenniemålen som föregick de hållbara utvecklingsmålen kritiserades för att vara orealistiska, men de nåddes ändå på många punkter.
Det säger Satu Santala som suttit på det nordisk-baltiska mandatet i Världsbankens direktion i Washington i två år. Hon har ett år kvar, tills det är Danmarks tur att få en av de tjugofem direktionsposterna.
Världsbanken har spelat en central roll som finansiär av och aktör i det globala utvecklingsarbetet i årtionden, och som de hållbara utvecklingsmålen är upplagda kommer rollen att förstärkas. Då det är uppenbart att de offentliga biståndsanslagen inte räcker till för att få u-länderna på fötter ska allt mer privata pengar slussas in i sektorn. Här behövs Världsbanken som en katalysator.
– Vår uppgift är att få företagen att tro på investeringar i u-länder. Vi sänker företagens risknivå, och de skapar ekonomisk välfärd, säger Santala.
En storskalig utvecklingsfinansiering är möjlig för att praktiskt taget hela världen står bakom Världsbanken. Den har högsta kreditbetyg och får billiga lån. Därmed kan den bevilja relativt billiga lån till länder som får sämre villkor på marknaden.
Alternativ, inte krav
Hållbar utveckling förutsätter att u-länderna kan hålla i de pengar som strömmar in, att de bygger upp en skatteförvaltning och att de utvecklar en fungerande basservice.
– Vi stöder dem med skattejuridisk rådgivning och för att de ska utveckla en god förvaltning och jobba mot korruption, säger Satu Santala.
Världsbankens facit är inte fläckfritt. Tvärtom drev banken hårt på strukturella anpassningsprogram som en förutsättning för att många u-länder skulle få finansiering på 1980-talet. Utfallet blev kontraproduktivt då åtstramningarna ledde till sämre hälsa och utbildning i de här länderna.
– Banken har lärt sig mycket sedan dess. Vi kommenderar inte längre. Vi erbjuder alternativ, och det är bra, säger Santala.
"Billions to Trillions" ("från miljarder till biljoner") heter Världsbankens koncept för att trappa upp de offentliga utvecklingssatsningarna med privata pengar. Det ska hjälpa u-länder i utvecklingens framkant att komma vidare, och öppna nya marknader som kan stimulera världsekonomin.
Ändå lär de privata pengarna inte söka sig till landsbygden i de minst utvecklade länderna eller till krigshärjade avkrokar. Enligt Världsbanken bor 70 procent av de fattiga (840 miljoner människor) på landsbygden, och hit hör den stora merparten av de extremt fattiga. Därför räcker det inte med att trappa upp investeringar i tillväxtmarknader om ens det första av de hållbara utvecklingsmålen ska nås – om fattigdomen ska bekämpas effektivt.
– Vi fortsätter med gåvobidrag till de sköraste staterna och till de ställen där de allra fattigaste människorna lever, säger Santala.
Tråkiga nedskärningar
När det gäller de allra fattigaste anser Satu Santala att det offentliga biståndet och frivilligorganisationerna fortsättningsvis kommer att spela en viktig roll. De hjälper där den privata sidan saknar incitament att investera. Ändå skär Finlands regering stort i biståndsanslagen.
– Nedskärningarna är mycket tråkiga, säger Santala.
Hon säger sig förstå att regeringen beaktar den ekonomiska situationen, men hoppas att Finland snart ökar biståndet till en nivå som anstår "ett konstruktivt nordiskt land".
– Utvecklingssamarbete är en nyttig investering. Det gör världen stabilare, och det gynnar marknaderna för våra företag, så det ligger också i vårt eget intresse.
De sjutton hållbara utvecklingsmålen är alla kopplade till varandra och återspeglar därmed en komplex värld. Egentligen borde alla mål åtgärdas samtidigt och överallt, men Satu Santala vet att världen inte funkar så.
– Vi kommer inte att slippa alla problem, men jag är ganska optimistisk.
Mycket beror på hur världen implementerar utvecklingsmålen.
– Nästa steg vore att varje land funderar över sina egna prioriteringar. I riktigt fattiga länder måste man börja med det grundläggande som sjukvård och skola. Alla kan inte göra allt på en gång.
Världsbanken
• Världsbanken är världens ledande utvecklingsfinansiär, grundad 1944 med säte i Washington. Finland är ett av 188 medlemsländer. Banken sysselsätter 13 000 anställda i 120 länder. Amerikanen Jim Kim leder direktionen.
• Världsbanksgruppen består av IBRD som beviljar lån till mellaninkomstländer, IDA som beviljar förmånliga lån och gåvopengar till låginkomstländer, IFC som stöder den privata sektorn i u-länder, MIGA som beviljar garantier för investeringar i u-länder och ICSID som medlar i konflikter mellan utländska investerare och u-landsregeringar.
•Världsbankens mål är att inom 15 år minska andelen människor som lever i extrem fattigdom till 3 procent från dagens knappt 10 procent. Banken inflationsjusterade nyligen definitionen av extrem fattigdom – utkomstgränsen höjs till 1,90 dollar om dagen från 1,25 dollar.
•Världsbankens andra mål är att jämna ut fördelningen av välståndet med fokus på den fattigaste 40-procenten i alla länder.