Analys: Palestinskt uppror saknar ledare
Dagens palestinska rebeller är ledarlösa. PLO och Fatah spelar en mycket liten roll.
Centrum för oroligheterna är Jerusalem, som i dag känns som en stad under belägring. Jerusalems gamla stad kryllar av polis och paramilitära gendarmer mellan igenbommade butiker.
I östra Jerusalem möter säkerhetsstyrkor våldsamma ungdomskravaller med tårgas, knallskott och skarp ammunition.
Invånarna hålls vakna av helikoptrar som nattetid cirklar över staden.
I västra Jerusalem står restaurangborden tomma. I den stora utomhusmarknaden är det glest mellan kunderna som hellre håller sig till lokala snabbköp eller köpcentrum med säkerhetskontroller som en internationell flygplats.
Dagliga knivdåd
Sedan våldsamheterna trappades upp i början av oktober har fyra israeler dödats. Ett par på väg till en bosättning på Västbanken hamnade i ett nattligt bakhåll utfört av en grupp militanta palestinier och sköts till döds inför sina fyra barn. Två religiösa judar knivskars till döds utanför en israelisk bosättning i Jerusalems gamla stad.
Dussintals har skadats i dagliga knivdåd i Jerusalem och andra israeliska städer och bosättningar på Västbanken.
Enligt en palestinsk människorättsorganisation som följt utvecklingen har under samma tid 24 palestinska ungdomar dödats och närmare 2 000 skadats. En del av dem när de försökt utföra knivattacker i Israel, men de flesta i samband med demonstrationer mot ockupationsmakten i östra Jerusalem, på Västbanken och längs gränsen till Gaza.
Skiljer sig från tidigare
Det har talats om att det vi upplever nu är början på en tredje intifada, palestinskt uppror. Men även om israeliska säkerhetskällor säger att den nuvarande våldsvågen inte visar några tecken på att avstanna och mycket väl kan vara för en tid, så skiljer sig de nuvarande oroligheterna från vad vi sett tidigare.
Den andra intifadan, det palestinska upproret i 2000-talets början, var organiserad, om än inte samordnad. Eldöverfall, buss- och självmordsbombningar genomfördes av organiserade celler på order från etablerade hierarkiska motståndsrörelser som Fatah eller Hamas.
Dagens rebeller är ledarlösa. PLO och Fatah spelar en mycket liten roll. Ledningen för Israels armé och den mäktiga säkerhetstjänsten Shin Bet är överens om att den palestinska myndigheten under president Mahmud Abbas verkligen vill få stopp på våldsspiralen, men saknar inflytande.
De mer militanta motståndsgrupperna, som Hamas, Islamiska Jihad och Folkfronten för Palestinas Befrielse, PFLP, hejar på upproret, men har ingen egentlig kontroll över det.
Individer utan hopp
De knivmän och -kvinnor som i dag hugger blint mot israeliska förbipasserande och säkerhetsvakter, och ofta själv blir skjutna till döds, är inga tränade terrorister. De är inte utsända av organiserade terroristceller finansierade av Iran eller al-Qaida. De är enskilda individer med en hopplös livssituation, som gör dem mottagliga för extrema, ofta religiösa, budskap om hämnd och uppoffring.
De ungdomar som riskerar sina liv i våldsamma demonstrationer är vanliga studerande som vet att de har små chanser att få jobb, eller arbetslösa bybor och invånare i flyktingläger, missnöjda både med sitt eget impotenta ledarskap och Israels fortgående kolonisering av de ockuperade territorierna som föser dem samman i krympande enklaver.
Tidningen Haaretz korrespondent Amira Hass har länge levt och verkat i de ockuperade palestinska territorierna. Hon jämför det stora flertalet palestinier, liksom PLO och den palestinska myndigheten med statister. De varken deltar i sammandrabbningarna eller gör något för att stoppa dem.
– Den palestinska allmänheten vill ha förändring. Men de är också rädda för förändring. Det är för att de saknar ledare som kan styra utvecklingen och fatta avgörande beslut, säger hon.