Anne Stenros inleder med att beklaga att hon bara talar finska. Det finlandssvenska efternamnet kommer från pappas sida, men det var mammans rungande tavastländska som dominerade i barndomshemmet. Både språket och den oböjliga viljan gick också i arv till Anne Stenros, chefsdesigner på Kone och designprofessor vid Aalto-universitetet.

För två år sedan tog hon tillsammans med Marjo Miettinen och Mervi Karikorpi initiativ till evenemanget Women in Tech som pågår hela denna vecka. Veckan erbjuder kvinnor en chans att nätverka och diskutera olika vägar till ökad jämställdhet i den mansdominerade teknologibranschen. I dag ordnas ett öppet Women in Tech-forum på Mäss­centrum och i morgon ett start up-evenemang där kvinnor får "pitcha" sina idéer för potentiella sponsorer. Dagens evenemang är slutsålt.

Från prinsessa till drottning

Women in Tech fick sin början när Anne Stenros läste ett öppet brev som cirkulerade på nätet för några år sedan. Brevet var skrivet av Hillary Clintons specialrådgivare Anne-Marie Slaughter som beslutat att lämna sin topptjänst för att ägna tid åt sina tonåriga barn. Hon beklagade sitt beslut och ondgjorde sig över att kvinnor "fortfarande inte kan få allt", det vill säga både karriär och familj.

Brevet satte i gång någonting i Anne Stenros, som började samla på sig material om kvinnor i arbetslivet. När hon kom till Sheryl Sandbergs bok Lean In gick det upp ett ljus.

– Jag kände igen mig i det som Sandberg kallar för "tiarasyndromet". Plötsligt förstod jag att en del av arbetslivets motgångar inte alls handlade om mig utan om kulturskillnader och skeva strukturer, säger hon.

"Tiarasyndromet" är en inrotad missuppfattning som många kvinnor i arbetslivet bär på. Man tror att man lyckas bara man jobbar tillräckligt hårt, och är säker på att den som jobbar bäst belönas högst. Där sitter man sedan vid sitt skrivbord och hoppas på att chefen ska se ens fantastiska insats och sätta tiaran på ens huvud.

– Tyvärr fungerar det inte så. Kvinnor måste lära sig att se det strategiska spelet i arbetslivet. För att ta sig fram behöver man någon som banar väg för en, mentorer och sponsorer som tror på en och som ger en chanser att visa vad man går för. I mansdominerade branscher är det extra svårt att hitta de här nyckelpersonerna, eftersom de ofta undermedvetet letar efter adepter som påminner om dem själva som unga, så kallade "mini-me"-personer.

Enligt Anne Stenros fastnar många kvinnor i tiarasyndromet och förstår inte varför de blir omkörda av män som inte jobbar lika hårt. En sådan kvinna riskerar att bli en evig "wannabe-drottning" som jobbar stenhårt men som aldrig kommer uppåt. Det enda hon får är en växande frustration och bitterhet.

Men det finns medicin mot tiarasyndromet!

– Man måste stiga ur prinsessrollen och bli en drottning. Det betyder att man slutar vara den eviga hjälpredan och börjar sätta sina egna gränser. Man får såklart fortsätta vara hjälpsam och trevlig, men en drottning bestämmer själv när och på vilka villkor hon delar ut sin hjälpsamhet. Liksom en drottning struntar denna kvinna i de roller som omgivningen vill ge henne, och röjer själv den plats hon vill ha. Hon lär sig spelreglerna som rinnande vatten och kan bedöma när det lönar sig att följa dem och när hon ska böja på dem.

Som ett stafettlopp

Anne Stenros påpekar att det inte är något självändamål att få in fler kvinnor i de "hårda" branscherna och på de höga posterna.

– Det här är ingen maktkamp. Vi vill berika och ge en diversitet som alla tjänar på, säger hon.

Från teknologivärlden vet hon exempelvis att det lönar sig att göra kundundersökningar med just kvinnor. Där män gillar tekniken i sig, är kvinnor mer intresserade av den praktiska nyttan, och förkastar genast nyheter som inte avsevärt förenklar deras liv. Med kvinnors hjälp kan man därför leverera produkter som överträffar männens förväntningar.

Alla kvinnor drömmer inte om höga chefsposter och det är helt okej, säger Stenros. Hon uppmanar var och en att fundera på hur man kan främja jämställdheten just där man står.

– Det viktiga är att inse att jämställdhet inte uppkommer av sig själv. Enligt en den så kallade "gender gap-räknaren" på World Economic Forum tar det 80 år innan Finland är jämställt. Det är en hisnande siffra – tre generationer! säger hon.

Hon beskriver det som ett stafettlopp. Varje kvinna har sitt eget lopp att springa men hon behöver inte rädda världen alldeles ensam. Både före och efter henne kommer det tusentals andra som springer med samma stafettpinne i handen. Metaforen kan också tillämpas i mindre skala, på en arbetsplats, i en bransch eller i ett enskilt projekt.

– Kom ihåg att man sparar den starkaste löparen till sist i ett stafettlopp. Kvinnor med tiarasyndromet tror ofta att de måste vara bäst hela tiden, men de blir mycket effektivare när de börjar hushålla med sina resurser. Är det här bara uppvärmning eller ska jag ge allt? Vilken insats kräver just det här uppdraget? Var alert, var lyhörd och var mån om dina gränser.

Vad säger du till dem som tycker att arbetslivet redan är jämställt?

– Jag säger: fråga kvinnorna! Jag talade nyligen vid Helsingfors handelskammare inför tvåhundra högtutbildade, framgångsrika, finländska kvinnor. Inte en enda av dem tyckte att arbetslivet är jämställt och de representerar nästan alla branscher i det finländska näringslivet. Man kan förstås välja att se på saken med rosenskimrande glasögon, men det är bättre att fråga dem som saken berör. Då får man oftast ett ärligt svar.