"Fredsbevarandet har fått oförtjänt dåligt rykte"
På FN-toppmötet i New York i veckan fick FN löfte om 40 000 fredsbevarare. Och de behövs: operationerna är både mer krävande och farligare än tidigare. Under de senaste åren har de ändå kritiserats hårt för att inte vara tillräckligt effektiva.
Finland hörde till de länder som lovade sända fler fredsbevarare till konflikter runtom i världen. På toppmötet i New York lovade president Sauli Niinistö att fler finländska fredsbevarare ska stationeras i Libanon och Mali under de kommande åren.
Han var inte ensam om sina löften. Uppeggade av USA:s president Barack Obama lovade över 50 av FN:s medlemsländer 40 000 fredsbevarare och materiel som helikoptrar, fältsjukhus och utrustning för att ta vara på bomber vid vägkanterna.
De fredsbevarande operationerna slukar miljarder varje år. De 16 operationer som pågår har sammanlagt en personal på nästan 125 000 och kostar 7,5 miljarder euro per år. USA betalar nästan en tredjedel av den summan, men har bara sänt ut 80 personer. De absolut flesta av fredsbevararna kommer från Bangladesh, Etiopien, Indien, Pakistan och Rwanda.
Biträdande professor Lisa Hultman vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet säger att det behövs fler nordiska fredsbevarare.
– Dels har vi ju välutbildade soldater, viket är viktigt efter som det behövs bättre tränade styrkor, även om de kanske inte har stridserafenhet. Dels är det viktigt att flera länder ställer upp eftersom några länder drar ett väldigt tungt lass nu.
Hon säger att mer specialiserad hjälp, som till exempel fältsjukhus och annan sjukvård, är sådana områden där de nordiska länderna kunde profilera sig.
Skydde de civila
Men precis som själva FN har också de fredsbevarande operationerna utsatts för hård kritik. De katastrofala misslyckandena i Rwanda 1994 och Srebrenica i Bosnien 1995, där tusentals civila dödades medan FN-trupperna såg på, har satt djupa spår.
Efter de misslyckandena ändrades fredsbevararnas uppdrag: att skydda civilbefolkningen blev uttryckligen det som trupperna skulle göra. Alltid lyckas inte de heller, men Lisa Hultman påminner om att FN-trupperna också sänds till de allra blodigaste pågående konflikterna i världen och har fått oförtjänt dåligt rykte.
– Man läser ofta om fall där FN har misslyckats, men det är ju också för att fredsbevararna i allt högre grad skickats till de platser där konflikterna är som svårast att lösa och där det pågår mest våld. Sedan kan man ju fundera över vad som skulle ha hänt om FN inte varit på plats.
Det är precis vad Hultman och hennes amerikanska kolleger har gjort: simulerat vad som skulle ha hänt i olika länder om FN inte ingripit och kommit fram till att antalet väpnade konflikter och dödsfall då skulle ha varit klart högre.
– Genom forskning vet vi också att de fredsbevarande operationerna fungerar. Ju fler trupper som är på plats desto färre civila dör det. Det handlar inte bara om att FN-trupperna ofta är stationerade nära sårbara grupper som vid flyktingläger och kan skydda dem fysiskt. Också närvaron och patrulleringar hjälper för då blir kostnaden högre för att öka våldet. Dels är det svårare att begå övergreppen obemärkt, dels är det en politisk kostnad för aktörerna som kan bli uthängda i medierna och riskerar att bli åtalade i internationella domstolar, säger Hultman.
Stora förändringar
De första fredsbevarande uppdragen handlade om att se till att ett redan uppnått fredsavtal mellan stater höll. I dagens operationer handlar det om konflikter som pågår, och i de flesta fall är åtminstone någondera parten en rebellgrupp eller något slags annan gruppering.
– Allt fler soldater dör i den här typen av operationer och det är ett tecken på att de lokala aktörerna inte längre respekterar FN på samma sätt.
När fredsbevararna för en aktivare roll är det enligt Lisa Hultman viktigare att de fortfarande ses som opartiska aktörer.
– Nu för tiden poängteras det att fredsbevararna inte ska vara neutrala i det som händer, att de ska skydda de civila, men att de inte ska ta ställning för någondera parten i den politiska konflikten. För att kunna peka ut dem som begår övergrepp, är den opartiska ställningen viktig, annars ses FN som ytterligare en stridförande partner.
Här har till exempel Indien, som bidragit med flest fredsbevarare genom FN:s historia, varit på en klart försiktigare linje än västländerna och förespråkat den mer traditionella återhållsamma linjen. Det har ibland lett till konflikter när de indiska fredsbevararna har lytt order från hemlandet i stället för att göra som den lokala FN-kommendören säger – bland annat då det gällde att försvara den kongolesiska staden Goma mot rebeller 2012.
Ett tillräckligt antal fredsbevarare är A och O för att en operation ska lyckas, har Hultmans forskning visat. Men fredsbevararna måste också ha tillräcklig utrustning och ett klart politiskt mandat för att operationen ska kunna lyckas.
– Den politiska viljan är allra viktigast, och börjar tillta, det räcker så klart inte med att skicka en fredsbevarande operation om det inte samtidigt finns politisk vilja. Då kan man rädda liv, men det löser inte konflikten i sig.
Hultman påpekar att fallet Syrien är intressant med tanke på den hårda kritik fredsbevararna ibland får för att inte vara effektiva nog.
– FN anklagas för att vara verkningslöst. I Syrien förväntar man sig att FN ska gå in och hantera konflikten, medan i andra fall när FN är på plats och går in i en svår konflikt och inte lyckas få ner våldet helt och hållet, så får de också kritik.
Hänga ut länder
De sexuella övergrepp som FN:s fredsbevarare har begått i vissa länder – med Centralafrikanska republiken som det färskaste fallet – har svärtat ned fredsbevararnas rykte. Världsorganisationens flathet i de fall som uppdagats och att man i flera fall försökt skyla över de brott om begåtts har nu fått generalsekreterare Ban Ki-moon att reagera. I augusti kallade han samman kommendörerna för all de sexton pågående operationerna för att diskutera sexövergrepp och hur de ska hanteras.
Han meddelade att man i nästa rapport om sexövergreppen också kommer att berätta från vilka länder de skyldiga fredsbevararna kommer – det har hittills inte gjorts.
– Det är bra att det görs mer transparent, men det får inte bli så att man bara skyller på vissa bidragande länder och på det sättet skyller ifrån sig. Det är den som är befälhavare som är ansvarig för alla under sitt kommando och som måste tackla problemet, säger Lisa Hultman.