Här handlas det mat utan mellanhänder

Det är kaotiskt i föreningen Elävä maas lilla lagerutrymme på Terrassgränd 1 i Berghäll. Föreningen, som på svenska heter ungefär Den levande jorden, upprätthåller en stor matring. Onsdagen är veckans mest hektiska dag. Folk springer omkring i livsmedelslagret som omspänner anspråkslösa 15 kvadratmeter.

Det är sen eftermiddag. Om några minuter kommer en del av matringens medlemmar efter sina beställningar. Nötter, sylt, frukt, grönsaker, kryddor, olja och annat packas ner i papperskassar. Namnet och beställningslistan stansas fast på påsarna. Beställningen är betald i förväg.

– Vi brukar inte ha så här bråttom. Undantagsvis kom varorna in mycket sent i dag. I allmänhet brukar vi vara färdiga med allt senast klockan fem, säger Ella Isotalo, en av medlemmarna i föreningen.

Vid det här laget har Elävä maa tusen medlemmar. Antalet aktiva medlemmar som deltar i den kooperativa matringsverksamheten är mindre, men varje vecka distribueras 50–70 matkassar genom mat­ringen i Berghäll. Kassar distribueras också från Berghäll till föreningens matringar i Nordsjö, Gräsviken, Drumsö, Arbis i Helsingfors samt Esbo, Sveaborg och Borgå.

Vill bryta livsmedelskedjan

– Jag köper livsmedel härifrån av flera olika orsaker. Jag gillar inte massproduktion och bryter därför gärna den långa livsmedelskedjan. Det är bra att producenterna får bättre betalt för sina produkter. Det får de när kedjan är kortare. För att inte tala om att de här produkterna är fräschare och billigare, säger Yewondwossen Tesfaye, som har utnyttjat matringens tjänster i tre månader.

Tobias Rask har varit medlem i fem år. Han anser att Elävä maas utbud är ett helt annat än det man får i detaljhandeln. Priserna är cirka 10–20 procent billigare eftersom verksamheten inte baserar sig på att ge vinst. Medlemmarna ska vara redo att jobba i matringen 2,5 timmar var åttonde vecka.

Anna Klein skulle gärna också köpa ekologiskt kött om matringen hade det i sitt sortiment. Hon ser färskheten och de billigare priserna som den största orsaken till att hon beställer matkassar via ringen.

Kring tio miljoner euro

Handeln med ekologiska och närproducerade livsmedel har genomgått en stor förvandling under 2010-talet. Att köpa mat utanför den traditionella detaljhandeln blir allt populärare. Matringarna och de så kallade Reko-ringarna (rejäl, dvs. rättvis, konsumtion = reko) blir en allt viktigare försäljningskanal.

Hur mycket pengar som rör sig i de här relativt nya sätten att köpa mat är svårt att bedöma, men verksamhetsledare Marja-Riitta Kottila på Pro Luomu säger att det handlar om cirka 10 miljoner euro. Ekologiska produkter står för den största delen av summan.

– Summan är inte så stor om man beaktar att den årliga försäljningen av ekologiska livsmedel uppgår till totalt ungefär 225 miljoner euro. Men det är fråga om en trend som växer snabbt.

En orsak till att mat- och Reko-ringarna snabbt ökar i popularitet är att digitaliseringen och den nya tekniken öppnar upp helt nya möjligheter att göra affärer smidigt och snabbt. Via sociala medier sprids informationen på nolltid om var och när kunderna kan komma och plocka upp sina beställningar eller köpa produkter av producenterna.

En viss ideologi kan också skönjas i både producenternas och konsumenternas beteende. Dyra mellanhänder är impopulära framför allt under dåliga ekonomiska tider. Livsmedelsproducenterna i bygderna hör till dem som frestas att ändra slutet av sin aftonbön till: Vart jag mig i världen vänder skinnas jag av mellanhänder.

Marja-Riitta Kottila berättar att konsumentundersökningar visar att konsumenten är mycket intresserad av att veta varifrån produkten kommer och hur den är producerad. Personer som köper sin mat via mat- och Reko-ringarna vill att producenterna ska få så mycket som möjligt av priset på produkten.

Nya kanaler intresserar

Producenterna ute på bondgårdarna går inte oberörda när efterfrågan på ekologiska produkter ökar och mat- och Reko-ringarna ökar i popularitet.

Frågan om det lönar sig att övergå från traditionell produktion till ekologisk blir allt aktuellare. De som redan länge har satsat på ekologisk produktion börjar överväga att utnyttja mångsidigare marknadskanaler.

Kari Nyman, ekologisk svinköttsproducent sedan 1998, har fram till nu använt sig av traditionella marknadsföringskanaler. Men han säger sig vara mogen att sätta sig in i hur det ekologiska köttet skulle kunna säljas via nya kanaler. Direktförsäljning intresserar honom också.

– Men när ska jag ha tid att tänka på nya marknadskanaler när jag arbetar från morgon till sen kväll, säger Nyman, som driver gården tillsammans med sin fru Mervi Nyman och bror Jaakko Nyman.

Ekologisk grisköttsproduktion är mera tidsdrygt än traditionell produktion. Djuren går ute en stor del av året. De ska skyddas för väder och vind och flyttas mellan olika inhägnader.

Det finns en stor brist på ekologiskt svinkött på marknaden. Trots bristen får familjen Nyman vid det här laget under tre euro per kilo betalt av slakteriet som tar hand om hans ekologiska grisar. För att nya producenter ska våga komma in i branschen borde producentpriset vara närmare 4 euro kilot, säger Nyman.

Lantbruksproducenternas intresseorganisationer har gjort uträkningar som visar att det är lönsammare att producera ekologiskt svinkött än traditionellt. Trots det här är det bara elva producenter som har satsat på ekologisk svinköttsproduktion.

Minna Lahti som administrerar köttförsäljningen i en matring i Helsingfors med namnet Mayor’s Gym berättar att ringen brukar köpa in hela grisar. Grisarna styckas av Lihakonttori i Helsingfors. Om kunden köper en färdigt styckad halv gris blir priset på köttet cirka 9 euro per kilo. Hela summan går till producenten.

Enligt Minna Lahti finns det en stor efterfrågan på ekologiskt kött. De stora bristvarorna på köttsidan är svinkött, kyckling och lamm. Mayor’s Gym arrangerar regelbundet köttförsäljning, i allmänhet på Gamla vintervägen i Sörnäs i Helsingfors. Kundantalet är 100–150 per gång. En del köper endast ett kilo kött andra fem–tio kilo.

Kari Nyman tror att fler lantbrukare skulle våga ge sig in på ekologisk köttproduktion om de vore säkra på att verksamheten går på plus.

– Under de senaste fem åren har vartannat år gått på förlust. Alla utgifter skenade i väg, till exempel ener­gi, foder och arbetskraft. Tur nog har produktionskostnaderna nu kommit ner. Men producentpriset på ekologiskt kött har också sjunkit, säger Nyman.