Barnen behöver extra stort stöd
Förra veckan kom 184 ensamresande flyktingbarn till Finland. De får tak över huvudet i gruppboenden och privata hem, men att en minderårig kan flytta hem till varje finländare med vilja att inkvartera någon är ingen självklarhet.
Vid Esbo grupphem som ordnar med inkvartering för minderåriga asylsökande säger direktören Mikko Välisalo att familjeinkvarteringen hittills alltid skett hos familjer som är bekanta för barnet, men att det nu kunde finnas skäl att ändra på den här praxisen.
– Nu finns det en massa frivilliga som erbjuder sig att ta emot ett barn. Det är värt att överväga, men det är Migrationsverkets sak att slå fast en linje i saken. Om familjernas möjligheter utreds på samma sätt som nu skulle det fungera alldeles bra.
På Migrationsverket är budskapet att det är en fin, men orealistisk tanke att utan att reflektera öppna sitt hem för ensamkommande flyktingbarn.
– Det är ju inte bara söta småbarn och ödmjuka familjer som kommer, utan människor med samma behov som vi. De vill gå ut på stan, träffa vänner, och bland dem finns personer som genomgått svåra tider, säger informatör Kaisa Härkisaari.
Lättare med vuxna
Just nu är det svårt att hitta tak över huvudet för många och redan familjeinkvarteringen för vuxna fungerar dåligt.
– Vill man hjälpa lönar det sig att kontakta Refugees Welcome Finland. De har gjort ett otroligt fint arbete och har helt realistiska tankar om vad som är möjligt, säger Härkisaari och påpekar att det rent byråkratiskt är lättare att ordna familjeboende för en flyktingmor med barn än för en ensamkommande minderårig.
Alla minderåriga som kommit utan förmyndare får först en företrädare, och om ett familjeboende eller en fosterplacering blir aktuellt följs alla de normala procedurer som barnskyddslagstiftningen kräver. Har barnet kommit med en förälder är byråkratin lättare eftersom det finns en förmyndare.
Härkisaari säger att procedurerna kan verka knöliga och myndigheternas inställning problemcentrerad.
– Men det bottnar ju i oron över att ett snabbt ordnat boendearrangemang kanske inte fungerar för att folk inte passar ihop. Båda parter måste också förstå att den asylsökande kanske inte får stanna kvar i landet eller inte ens vill stanna kvar hos den som lovat inkvartering, säger hon.
Mångkulturella familjer behövs
På Diakonissanstalten pågår oberoende av flyktingkrisen en utbildning för blivande fosterföräldrar. Den är 3–6 månader lång för att bereda familjerna på de utmaningar som kan komma i och med att ett främmande barn flyttar in. I paketet ingår även fortlöpande stöd medan fosterbarnet bor i familjen.
– Men den utbildningen har inte fokus på kulturella aspekter och tar inte specifikt upp sådana problem som kan finnas när ett barn med ett främmande språk, från en främmande kultur och med en lång resa och kanske traumatiska upplevelser i bagaget kommer, säger Miia Lipponen, ansvarig socialarbetare på Diakonissanstaltens barn- och familjetjänster.
Lipponen säger att idén med fler fosterfamiljer är bra, men att det är viktigt att tänka på de speciella aspekterna när det gäller flyktingbarn, som kan lida svårt av de händelser de varit med om hittills.
– Och man måste fråga hur fosterfamiljerna ska stödjas om barnet inte hunnit integreras i Finland eller inte talar familjens språk.
För tillfället har Diakonissanstalten cirka 15 familjer med beredskap att ta emot ett fosterbarn.
– Men jag vet inte om ens alla de har beredskapen att ta hand om just ett flyktingbarn.
De familjer som gått på kurs på Diakonissanstalten tar efter kursen emot sina fosterbarn via kommunernas barnskydd.
– Det är dessutom väldigt få mångkulturella familjer som söker sig till vårt program. Vad det beror på vet jag inte, men sådana familjer skulle vi gärna se fler av, säger Lipponen.
Stödfamiljer efterlyses
Vid Esbo församlingar har man beslutat utreda om församlingarna skulle kunna bistå med att rekrytera och koordinera stödfamiljer för de ensamkommande barnen. Det handlar om en lite lättare stödform, som redan nu används i kommunerna för barn och familjer som behöver extra stöd.
– Tanken är att barnet skulle få komma till en finländsk familj och få nya kontakter. Det kunde handla om ett veckoslut i månaden men utvidgas enligt familjernas och barnens önskemål, säger Kalervo Salo, kyrkoherde i Alberga församling.
Planerna är ändå fortfarande i sin linda, och Salo betonar att allt sker i samarbete med myndigheterna.
– Men visst kan intresserade familjer ta kontakt redan nu. Vi försöker ordna saken så fort som möjligt.