Kollegerna ger ris och ros
Kemister och biologer världen över hyllar Peter Maurys insikt om amyloidernas eventuella roll i livets uppkomst. Men de ser också brister i modellen och menar att den inte är den pusselbit som saknas.
Forskningsprofessorn David Deamer vid University of California Santa Cruz konstaterar att Peter Maurys amyloidmodell hjälper oss att förstå hur primitiva peptider kan ha vissa funktioner som är besläktade med livssystem.
– Det är smart av honom att ta inspiration från amyloiderna, den tanken är ny. Däremot har andra redan visat att vissa peptider kan ha sådana egenskaper, säger han till HBL och nämner Reza Ghadiri och Julius Rebek.
Deamer, toppforskare i biokemi, anser att vissa problem upprepas i flera färska vetenskapliga artiklar:
– Alla de här hypoteserna, och de finns i dussintal, lider av stora kunskapsluckor. De peptider som håller ihop aminosyrorna förekommer inte spontant, de behöver en kemisk energikälla. Var tar amyloiderna sin energi och var skulle polymeriseringen ha skett?
Deamer säger att en bra hypotes är mer än en idé, och att Maury borde föreslå experiment för att testa hypotesens värde som tänkbar förklaring.
Inte hela pusselbiten
Maurys modell imponerar mer på professorn i genetik Antony Poole vid Canterbury universitet i Nya Zeeland.
– Hans uppsats är provokativ och mycket välargumenterad. Modellen är intressant och förtjänar att granskas närmare, men den är ändå snarare en början på en ny forskningslinje än ett svar på frågan hur livet uppkom på jorden, säger Poole.
Docent Kirsi Lehto som forskar i molekylär växtbiologi vid Åbo universitet betraktar Peter Maurys tes som fullt möjlig.
– En riktigt bra ny bit i pusslet om livets uppkomst, men den förklarar inte allt, säger hon.
Enligt Lehto måste de tidigaste RNA-strängarna ha haft ett underlag för sin polymerisering. Amyloiderna kan ha utgjort det underlaget.
– Men livets utveckling började först då nukleinsyreformade polymerer började reproducera. Om amyloiderna var först måste det ha skett ett viktigt paradigmskifte innan systemet kunde vidareutvecklas. Det där paradigmskiftet är kanske det svåraste skedet att förstå, säger hon.
Lehto menar också att Sebastian Braun, i Maurys källförteckning, egentligen lagt fram samma hypotes tidigare.