Lapplands moln hjälper klimatforskaren Asmi
Vi måste lära oss mer om atmosfärens mikropartiklar för att kunna förutse klimatförändringen bättre. Eija Asmi och Meteorologiska institutets forskningsstation på Sammaltunturi jobbar på att förbättra klimatmodellerna.
MUONIO Långt bort i Lapplands ödemarker, högst upp på en fjälltopp ligger en stuga med ett gytter av master och antenner på taket. Inuti är den späckad med rör, gastuber, kablar och surrande datorer.
– Jag trivs här. Stugan är mycket mysigare än andra forskningsstationer, säger Eija Asmi.
Hon är doktor i fysik och gruppchef vid Meteorologiska institutet i Helsingfors, men tidvis hinner hon med fältbesök till Sammaltunturi forskningsstation i Pallas-Yllästunturi nationalpark. Här mäts luftkvaliteten och halten av växthusgaser och aerosoler en gång i sekunden. Den arktiska höstluften på fjälltoppen är dokumenterat frisk:
- Världens fortsatta ökning av koldioxidutsläpp syns på Sammaltunturi. Den genomsnittliga koldioxidhalten har ökat med 2 ppm per år (årsmedeltalet strax under 400 ppm). Metanhalten har likaså ökat. Metan är en mångfalt kraftigare växthusgas än koldioxid, men halterna är betydligt lägre (årsmedeltalet strax under 2 ppm).
- Luftföroreningarna har avtagit bara lite trots att EU-kraven har halverat utsläppen av kolväteföreningar. Det beror på att Sammaltunturis luftmassor återspeglar utsläppsförändringar över mycket stora områden. De östeuropeiska utsläppen är alltjämt stora. Däremot har industriutsläppen på Kolahalvön minskat, vilket syns i lägre halter av arsenik, nickel och svaveldioxid i västra Lappland.
– Luftkvaliteten är Europas bästa. I extrema fall mäter vi under tio mikropartiklar per kubikcentimeter, vanligen några hundra. Det kan jämföras med tiotusentals mikropartiklar i Helsingforsluften eller hundratusentals i världens största metropoler, säger Eija Asmi.
Forskningsstationen är Europas nordligaste, och ligger avlägset från trafik och industrier på 570 meters höjd över havet. Här månar man om luftkvaliteten till den grad att stationen inte ens har toalett.
– Det går att övernatta här, men bara i nödfall.
Exporterar luft
En gång i veckan samlas Sammaltunturis luft på tub och skickas till USA för noggrannare analys av koldioxidhalt och koldioxidisotoper. Till London skickas mer lapsk luft i påse för analys av metanisotoper. Avsikten är att fastställa i vilken mån växthusgaserna kommer från naturliga källor och hur mycket som kommer till exempel från förbränning av fossila bränslen.
– Men det är svårt, för växthusgaserna blandas fort upp i atmosfären, säger Eija Asmi.
En monitor visar att Europas renaste luft för ögonblicket innehåller 387 miljontedelar (ppm) koldioxid. Viktigare är ändå att Sammaltunturi station har mätt koldioxidhalten sedan 1998. Tidsserien är en av de längsta i hela Europa.
– Långa tidsserier är viktiga när man ska uppskatta hur utsläppen påverkar klimatet. Europas utsläppsminskningar syns i våra data, likaså temporära avgaspustar från Kolahalvön, säger Asmi.
De flesta har hört att mer koldioxid i atmosfären ger starkare växthuseffekt och varmare klimat på sikt. Betydligt knepigare är då att säga hur aerosolerna – mikropartiklar i atmosfären – påverkar klimatet. Aerosolerna har både positiv och negativ klimatpåverkan: en del bildar moln som kyler klimatet medan andra värmer det.
– Sot är den enda aerosolen som säkert är dålig för både hälsan och klimatet, och därmed den enda som man kan säga att vi absolut måste försöka eliminera. I övrigt fungerar partiklarna väldigt olika, säger Asmi som är specialist på aerosolfysik.
Molnens gåta
Aerosolernas sammanlagda verkan är den kanske sämst kända faktorn i de modeller som försöker beskriva framtida klimatförändringar beroende på olika utsläppsscenarier.
– Här har vi mest att lära oss. Om den bilden blev klar skulle vi förstå hela klimatförändringen bättre, säger Eija Asmi.
Forskning i de molnbildande molekylerna på Sammaltunturi kan i förlängningen bidra till bättre klimatmodeller och därmed en mer solid grund för vettigaste klimatpolitik. Man är redan en bit på vägen.
– Det var här man först lyckades visa hur små partiklar som skogen naturligt släpper ut bildar större klumpar av gasmolekyler och slutligen moln. Vi har mätt hela kedjan från molekyl till moln, äger Asmi.
Men forskarna vill veta mer om molnens mikrofysik och isbildning fungerar, för att förstå hur de påverkar klimatförändringen.
– Osäkerheten är stor. Moln studeras mest från markytan eller från satelliter, och då blir det inte exakt nog. Det är sällan man kan studera molnen direkt, men här uppe går det bra när molnen kommer inpå oss.
Eija Asmi påpekar att aerosolernas inverkan på klimatet minskar ju mer utsläppen fortsätter att öka. Hon befarar att det allvar klimatforskningen demonstrerar inte kommer att omsättas i en tillräckligt ambitiös klimatpolitik.
– Jag gör vad jag kan personligen även om det inte påverkar globalt. Vi forskare kunde bli bättre på att kommunicera budskapet. Klimatförändringen är inte mitt personliga problem, men jag vill inte se att människor som inte har orsakat problemen drabbas av dem.