Innan Joseph Stiglitz tog emot Sveriges Riksbanks ekonomipris till Alfred Nobels minne 2001, hann han bland mycket annat vara rådgivare åt Bill Clinton och chefsekonom på Världsbanken. Han har en diger akademisk karriär i bakfickan och hans kolumner publiceras regelbundet i tidningar som New York Times och The Guardian. Och han har, i efterhand, fått erkännande för att ha förutsett den amerikanska finanskrisen 2007.

Ofta har han varit kritisk till hur världsekonomins stora elefanter agerar, både regeringar och internationella institutioner. Bland annat har han problematiserat de ökande inkomstklyftorna i USA och på annat håll. Trojkans Greklandspolitik beskriver han i en kolumn i New York Times den 25 juli som kontraproduktiv och orealistisk, och avslutar med en svidande anklagelse: i fem år har trojkan sysslat med "att skylla på offret" och troligare än att den avskriver skulder, hittar vettigare strukturreformer och mer realistiska mål är att den fortsätter på samma linje.

– Och jag tror att det fundamentala problemet, som gäller Finland likaväl som Grekland, är själva euron, sade han till HBL då han i går besökte Helsingfors.

Enligt Stiglitz är EMU:s struktur det verkliga grundproblemet. Den gemensamma valutan kan inte fungera tillfredsställande utan en tillräcklig politisk och ekonomsikt integration i eurozonen.

– Euron skapades för att skapa välstånd, men bevisen talar tydligt för att det gått tvärtom. Euron har bundit era händer, och nästan alla andra länder än Tyskland har lidit av den. Det första som borde göras är att reformera eurozonen.

I en artikel i The Guardian sommaren 2015 noterade Stiglitz att Sverige, som avstått från medlemskap i EMU, haft en mer gynnsam utveckling: "De förstod att arbetslösheten skulle stiga om landets penningpolitik skulle styras av en centralbank som enbart fokuserar på inflationen".

Tror du Finland haft en bättre utveckling om vi som Sverige sagt nej till euron i början av 2000-talet?

– Utan vidare. Ni hade haft en annan utveckling. Och ni borde faktiskt överväga att lämna eurozonen.

"Borde vara arga"

Stiglitz konstaterar ändå att det är naturligt att ekonomin har konjunkturer, och att kriser inträffar. Som ett exempel nämner han Nokias uppgång och fall. Systemfelet är, enligt honom, att kriser av det här slaget verkar leda till en permanent högre arbetslöshet.

– Lägre levnadsstandard kan vara svårt att undvika vid en chock, men det behöver inte innebära arbetslöshet.

Stiglitz vill också fästa uppmärksamhet vid hur medborgare under många år lovats en bättre värld, med budskap om att teknologin ständigt blir bättre, om att globaliseringen skall höja levnadsstandarden och om att euron skall skapa välstånd.

– Och nu säger makthavarna att resultatet är att ni ska sänka er levnadsstandard. Det är absurt.

– Medborgarna borde vara arga.

Din kollega professor Paul Lillrank vid Aalto-universitetet skriver i en kolumn i HBL den 18 september att keynesiansk stimulanspolitik vore en "grekisk grop" för Finland. Håller du med?

– Är det att gräva sin egen grav att låna pengar för att investera i ett lands framtid och skapa jobb på köpet? Jag säger så här: De facto gör den nuvarande strategin att ni på lång sikt gräver er egen grav.

Stiglitz medicin är som sagt i första hand att reformera eurozonen grundligt. Men i andra hand vill han att Europeiska investeringsbanken sjösätter stimulanspaket i länder som har det tufft, till exempel för att bygga infrastruktur.

– Angela Merkel gör ett fundamentalt fel med sin metafor om den "schwabiska hemmafrun". Den rätta metaforen vore "det dynamiska företaget" - och det lånar pengar hela tiden! Ingen skulle någonsin fråga ett sådant företag om dess skulder. Det är meningslöst. Man frågar hur balansräkningen ser ut, och väger skulder mot tillgångar.

Poängen är att det dynamiska företaget lånar pengar till något vettigt eller produktivt, och på det sättet blir starkare.

– Men er åtstramningspolitik förstör de facto bara kapital. Och vilken är den viktigaste formen av kapital? Mänskligt kapital! Ni håller bokstavligen på att förstöra ert lands välstånd.