"Karensdagen en felaktig konstruktion"

Samtidigt som den svenska regeringen funderar på att slopa eller lägga om karensdagen för sjukfrånvaro vill den finska dito införa en. Karensdagen och en sänkt ersättning under de följande nio dagarna ska ge arbetsgivarna besparingar genom minskade kostnader och sänkt sjukfrånvaro, är det tänkt. Närmare bestämt två sjukdagar mindre i snitt per år och drygt 300 miljoner i den offentliga kassan. För den privata sektorn beräknas enhetskostnaderna sjunka med 1,3 procent.

På Finansministeriet är finansrådet Tuulia Hakola-Uusitalo förtegen om vad beräkningarna bygger på, men lovar att ministeriet nästa vecka publicerar detaljerna bakom beräkningarna.

– Det är en bedömning som bygger på statistik, forskning om hur beteenden förändras och vissa antaganden.

Ger erfarenheterna i Sverige stöd för att det här är en fungerande modell?

– Det kan jag inte ta ställning till, men vi är mycket medvetna om situationen i Sverige. I Finland görs ju åtgärderna för att förbättra kostnadskonkurrensen, i Sverige kan det ha funnits också andra motiv.

I Sverige är frågan om orsak och verkan ändå osäker. Där minskade visserligen sjukfrånvaron då karensdagen infördes, men samtidigt ändrades ersättningssystemet på flera andra punkter. Dessutom sköt arbetslösheten i höjden vid ungefär samma tidpunkt.

– Vilka effekterna skulle bli i Finland vet vi inte, säger Tuula Oksanen, temadirektör vid Arbetshälsoinstitutet.

Kontroll spelar roll

Under 1990-talet ändrades sjukersättningarna och vem som stod för vad så gott som varje år i Sverige, och nästan lika många förändringar har gjorts sedan dess.

– I Sverige har olika förändringar i ersättningsnivåerna fått sjukfrånvaron att såga upp och ned. Helt klart är också att konjunkturerna och arbetslösheten inverkar – i osäkra tider minskar sjukfrånvaron, säger Oksanen.

Enligt Svenskt Näringslivs statistik började sjukfrånvaron minska redan 1988, alltså flera år före karensdagen infördes, och ökade kraftigt igen från och med 1997. Lägst var sjukfrånvaron 2011. Nu ligger den på 3,5 procent av den totala arbetstiden och har ökat en aning de senaste åren. I Finland är motsvarande siffra 4,1 procent, enligt statistik som systerorganisationen Finlands Näringsliv samlat in av sina medlemsföretag.

Kontroll och ersättningsnivåer påverkar bevisligen sjukfrånvaron, och man kan anta att en karensdag och sänkta ersättningar minskar på sjukfrånvaron i någon mån. Det säger professor Per Johansson vid institutionen för nationalekonomi vid Uppsala universitet. Han tar ett exempel: Då man i Göteborg på prov slopade kravet på sjukintyg efter sjunde frånvarodagen och i stället krävde intyg först vid fjortonde dagen ökade frånvaron dramatiskt, utan att man för den skull kunde påvisa några hälsoeffekter på lång sikt.

– Kontroll spelar roll, men hur stor effekten blir är svårt att säga.

Jämlikhetsfråga

Per Johanssons poäng är ändå en annan, och principiell.

– Karensdagen är en felaktig konstruktion. Idén med sjukförsäkringen utgår ifrån att den är allmän, obligatorisk och likformig. Den gäller alla, och vi betalar inte i förhållande till hur mycket vi nyttjar den utan som en del av inkomsten. Men arbetet ser väldigt olika ut för olika individer. Som professor kan jag gå på jobb när jag vill, men jobbar man inom till exempel sjukvården eller barnomsorgen kan man inte gå på jobb förkyld och smitta ned andra.

En karensdag påverkar rättvisan i försäkringen på fel sätt, anser Johansson.

– Jag tror kanske inte att den påverkar hälsan på lång sikt, men det är definitivt en jämlikhetsfråga.

Enligt Oksanen drabbas de som är ofta sjuka hårt av karensdagen.

– Inom kommunsektorn vet man att de som har många frånvarodagar också har många sjukperioder. Här är de kvinnodominerade branscherna och vårdsektorn särskilt utsatta.

Sjukfrånvaron speglar också de socioekonomiska skillnaderna i hälsa.

– I kommunerna är det till exempel närvårdare, köksassistenter, skolgångsbiträden och lokalvårdare som har den högsta sjukfrånvaron, medan frånvaron bland högutbildade är betydligt lägre. Skillnaderna inom kommunsektorn kan vara till och med fyrfaldiga, säger Oksanen.

Då den redan låga lönen sjunker inställer sig följande prob­lem.

– De yrken där det redan nu är svårt att rekrytera folk blir ännu mindre attraktiva.

Utvecklingschef Tuulia Rotko på THL:s avdelning för främjande av hälsa och välfärd tror att sänkta sjukersättningar kunde öka hälsoskillnaderna i samhället.

– Med tanke på det är det under inga omständigheter en bra riktning att gå. Frågan är om det ens blir någon besparing för arbetsgivaren.

Regeringens förslag är tills vidare kategoriskt och beaktar inte till exempel dem med kroniska sjukdomar.

– Men då beredningen inleds kommer man säkert att gå igenom om det finns specialfall där man vill göra undantag från bestämmelserna, säger regeringsrådet Tarja Kröger vid Arbets- och näringsministeriet.