Laurén: Klåparna i Kiev
Ukrainas president Petro Porosjenko har tagit tillbaka ett beslut att svartlista tre BBC-journalister i Ukraina. Kvar på listan finns fortfarande journalister inte bara från Ryssland, utan även från Die Zeit och El País.
Med jämna mellanrum fattar den ukrainska ledningen beslut som framstår som minst sagt besynnerliga. Omedelbart börjar spekulationerna. Varför skedde detta? Vem drar nytta av det? Vilken intrig ligger bakom?
Inte sällan är den egentliga orsaken en helt annan och mycket enkel. Klanteri kunde den kallas.
Ukrainas president Petro Porosjenko skrev i går under ett beslut där man svartlistar journalister från respekterade västerländska medier som BBC, El País och Die Zeit. Resultatet var en twitterstorm, nedgörande kritik och en pr-förlust för Kiev.
Varför agerade den ukrainska statsledningen så här? Hade ryska infiltrerare i den ukrainska säkerhetstjänsten lyckats smyga in en försåtlig mina i Porosjenkos agenda? Knappast. Och även om det vore sant är det en besvärlig omständighet att Ukrainas president inte läser igenom dokumenten han skriver under.
Nu har Porosjenkos pressekreterare meddelat på Facebook att BBC-journalisterna inte längre finns med på listan. Vad som sker med journalisterna från El País och Die Zeit är än så länge oklart. Listan innehåller cirka 400 personer som den ukrainska säkerhetspolisen definierar som ett säkerhetshot. Av dem är cirka ett dussin journalister.
Olycksfall i arbetet sker även i de mest strömlinjeformade demokratier. I Ukraina sker de ofta. Det beror på många olika faktorer; landet är i krig, vilket leder till ett svartvitt synsätt och en tendens att dela in omvärlden i vänner och fiender. En annan är att Ukraina är en mycket ung och fortfarande på många sätt bristfällig demokrati. Många av orsakerna är med andra ord helt legitima. Icke desto mindre är det här ett problem, framför allt i lagstiftningsarbetet.
En av det ukrainska parlamentets unga, västutbildade medlemmar klagade en gång för mig att hen är trött på att tvingas jobba med ett "gäng apor" som ingenting begriper av hur man stiftar lagar. Det märktes tydligt när Ukraina i våras beslöt att stifta de så kallade antikommunistlagarna som bland annat gjorde det förbjudet att förneka sovjetregimens kriminella natur. Lagen var dåligt förberedd och behandlades i stor hast. Detsamma gäller lagen om decentralisering, ett annat av Porosjenkos projekt som han nu envetet håller på att driva igenom med ytterst pressad tidtabell.
Den här listan var av allt att döma ytterligare en i raden av dåligt förberedd lagstiftning.
Klanteri är mänskligt. Men det borde inte förekomma så ofta och på så hög nivå i Ukraina.