Tunnelflyktingarna delar britter vid gränsen
– Vi är ett av de rikaste länderna i världen, varför är vi så dåliga på att hjälpa? Christine Dickinson i Folkestone är upprörd över hatet mot flyktingarna och den brittiska regeringens hårda linje. Lägret i Calais ligger 70 kilometer bort, på andra sidan Engelska kanalen, och skapar rädsla och ilska i staden.
Från Castle Hill ovanför Folkestone kan man se Frankrike. Nedanför finns tunneln. Ett grått sår mellan sydöstra Englands gröna kullar. Den mjuka kalkstenen har fått ge vika för räls, betong och tung trafik. Det är ett gap in i det okända. Ingen vet hur många flyktingar som lyckats ta sig från lägret i Calais, genom tunneln och via Folkestone in till resten av Storbritannien, det kan röra sig om flera tusen. Flyktingarnas öde delar staden.
– Men mamma, de har ju fått telefonerna av människor som vill hjälpa dem!
Mandi Holmes och hennes dotter Vicky Holmes sitter vid ett kafé på gågatan i Folkestones centrum, mitt uppe i en livlig debatt.
– Jag har inget emot dem som kommer den lagliga vägen, men jag tycker inte att de ska hoppa ombord på långtradare och komma hit olagligt för att utnyttja vårt system. Jag och min man jobbar båda hårt och vi har ändå svårt att klara oss, varför ska de få en massa saker gratis, säger Mandi Holmes.
– De hade oturen att födas i länder där det är krig. Vi skulle göra precis samma sak om vi var i deras situation, svarar hennes dotter.
Stor vilja att hjälpa
De är inte de enda som debatterar flyktingarna. Christine Dickinson föddes i Liverpool men växte upp på Nordirland under konfliktåren. Det har gjort henne allergisk mot fördomar och trångsynthet. Hon flyttade till Folkestone för trettio år sedan och är en av grundarna till organisationen Folkestone United som hjälper flyktingarna.
– Vi började som en liten grupp i staden, vi trodde inte att vi skulle få mycket stöd eftersom folk här kan vara fördomsfulla. Men stödet har bara växt och växt.
- Premiärministern David Cameron har lovat att Storbritannien ska ta emot 20 000 flyktingar från lägren kring Syrien före 2020. De allra svagaste och föräldralösa barn ska ges prioritet.
- David Cameron anser att krisen måste lösas i flyktingarnas hemländer. Han har fått kritik av både andra politiker och hjälporganisationer för att inte göra tillräckligt.
- Enligt Labour räcker inte regeringens förslag. Storbritannien måste göra mer nu och acceptera 4000 flyktingar redan i år, menar Labours tillfälliga ledare Harriet Harman. Ukips ledare Nigel Farage anser att Storbritannien inte alls ska ta emot fler flyktingar.
- Närmare 5000 flyktingar från Syrien har fått asyl i Storbritannien under de senaste fyra åren.
- Det finns över 117 000 flyktingar i Storbritannien, över 36 000 av dem väntar på att få asyl. I fjol godkändes över hälften av de cirka 20 000 asylansökningar som togs emot i landet.
Organisationen höll sitt första möte i februari. Då dök fyrtio personer upp. Under de senaste veckorna har Folkestone United överväldigats av hjälp och donationer.
– Det var den där bilden, säger Dickinson och tänker på fotot av den drunknade syriska treåringen Alan Kurdi som sköljdes upp på en strand i Turkiet i början av september.
– Den har förändrat mycket.
Men hon får fortfarande ta emot kritik på nätet av personer som inte håller med om det hon gör.
– Folk brukade säga sådant som "skicka in armén". Förhoppningsvis blir deras åsikter mindre vanliga. Flyktingarna är ju människor precis som vi.
Enligt Dickinson är Folkestone ett unikt ställe, folk i staden kan vara defensiva och aggressiva. Kanske beror det på att de lever så nära tunneln, spekulerar hon.
"De tar allt ifrån oss"
Bredvid hamnen i Folkestone ligger ett litet kafé med flagande vita väggar. Inne finns en fotoutställning över första världskriget. På parkeringsplatsen mittemot pausar långtradarchaufförer. Utanför kaféet sitter en grupp män. De röker och dricker te. Också de pratar om flyktingarna.
– De borde inte få komma in i landet.
Paul lutar sig mot sin krycka. Han är både arg och uppgiven. Han och hans vänner vill gärna prata om migranterna, men de vill inte uppge sina efternamn.
– De klådde upp en av chaufförerna då de försökte ta sig in i hans lastbil. Han skadades och kan inte köra längre.
Paul anser att flyktingarna kommer till Storbritannien för att utnyttja landets välfärdssystem. De får både boende och statsstöd, utan att ge något tillbaka.
– Och sedan skickar de pengarna hem till sitt eget land. Vi lider därför att de skickar pengar ut ur Storbritannien.
– Jag är 64 år gammal och har jobbat hela mitt liv. Jag har ett dåligt knä men jag har aldrig fått ens ett penny av staten. De som kommer hit tar allt och ger inget tillbaka.
Vid kaféet sitter också Warren som är den yngsta runt bordet. Han bor på en båt i närheten och går först också hårt ut mot flyktingarna. Sen lugnar han ner sig och argumenterar mot sina vänner.
– De borde få en månad på sig att hitta jobb, men de ska inte få statsstöd.
Warren berättar att han själv tänker flytta till Spanien om två år.
– Där tänker inte jag heller leva på välfärd. Vi är alla olika, vi måste se på helheten, säger Warren.
Hans vänner är inte övertygade.
– Folk här blir rasister. De har fått nog, säger Paul.
Åkte till Calais för att hjälpa
Belinda Stott sitter på ett kafé i norra Folkestone. Också hon har starka känslor då det kommer till flyktingarna. För några veckor sedan reste hon till lägret i Calais för att donera mat och kläder.
– Det var inte alls den skrämmande upplevelse jag hade förväntat mig. Jag träffade många välutbildade människor som tvingats fly från sina hem.
Stott berättar att hon till först var rädd för att berätta för vänner och bekanta i Folkestone vart hon var på väg.
– Jag visste ju inte hur de skulle reagera eller om de ens ville hjälpa.
Också hon har sett en förändring i attityderna under den senaste veckan.
-–Titta på rubriken i The Sun. Hittills har de skrivit om hur hemska migranterna är. Nu skriver de "så här kan du hjälpa".
Stott beskriver hjälplösheten då hon återvände från lägret till sitt hem i Folkestone.
– Jag tänkte, "jag är har det bra, jag har försökt hjälpa", men deras situation bara fortsätter och fortsätter.
– Hur kan vi vara så dåliga på att hjälpa? Den känslan många har av att immigranterna tar över vårt land beror kanske på att de visar var det finns sprickor i vårt eget samhälle, säger Christine Dickinson.