"Svenska barn ska inte behöva vänta för länge på psykoterapi"
Svenskspråkiga barn kan få vänta betydligt längre på psykoterapi än finska. Väntetiderna får inte bli orimligt långa, säger Helsingfors stadsfullmäktige med en mun.
I veckan hände något så exceptionellt som att varenda kotte i fullmäktige i Helsingfors ställde sig bakom en kläm.
Budskapet i klämmen handlar om att svenskspråkiga barn och unga bör få psykoterapi på sitt moders- mål utan att behöva vänta orimligt länge.
Kanske föga kontroversiellt, men faktum är att problemen med väntetider som kan bli utdragna för den som behöver psykoterapi på svenska varit välkända länge.
– Att inte få psykoterapi på sitt eget språk innebär många risker – det kan uppstå missförstånd, man kan få fel diagnos och i värsta fall blir problemen bara större. Får man inte terapi i tid är det också klart att problemen växer, säger fullmäktigeledamoten Päivi Storgård (SFP) som stod bakom klämmen.
Dessutom:
– Vård på modersmålet är en lagstadgad rättighet, inte någon vänlig gest från sjukvårdens sida.
Alla i samma kö
Att garantera barn psykoterapi inom rimlig tid är en större utmaning på svenska än på finska, bekräftar Leena Repokari, linjedirektör för barnpsykiatrin vid Helsingfors universitets centralsjukhus, Hucs. Då väntetiden för finskspråkiga barn är ungefär två till fem månader är intervallet betydligt större på svenska – svenskspråkiga barn kan alltså bli tvungna att vänta betydligt längre.
– Ansökningarna sköts centraliserat så att alla barn är i jämlik position oberoende av var i regionen de bor. Terapierna beviljas sedan i köordning. Därför kan det hända att det inte råkar finnas en svenskkunnig terapeut ledig just då ett svenskt barn står först på kö, förklarar Repokari.
Och eftersom största delen av terapierna är köptjänster som köps av privata näringsidkare kan man inte kräva att de svenskkunniga terapeuterna ska röja plats i kalendern för eventuella svenskspråkiga barn, menar Repokari. Dessutom växer de inte precis på träd.
– Volymerna på svenska är så små. Därför går det inte heller att ha särskilda terapeuter bara för de svenska barnen.
"Inget argument"
Marcus Rantala (SFP), medlem i stadsstyrelsen i Helsingfors, tycker inte att små volymer är ett giltigt argument.
– De svenskspråkiga barnen har precis samma rätt till vård, oberoende av hur få eller många de är. Går det inte att ordna med nuvarande arrangemang måste man hitta andra lösningar, säger Rantala.
Klämmen från fullmäktige ger staden ett starkt mandat, anser han.
– Nu måste staden diskutera med Hucs om hur processerna ser ut. Här kan behövas flera olika lösningar. Tidigare köpte staden tjänster av Folkhälsans tonårspoliklinik, att återuppta det samarbetet kunde lösa en del av problemet.
Bågnar av barn
För något år sedan löstes en utdragen väntan på svenskspråkig terapeut så att två barn fick gå hos en svenskspråkig terapeut vid polikliniken, i stället för hos en köpt terapeut.
– Det kan vi göra i mån av möjlighet, men samtidigt är det bort av de här anställdas övriga arbetsinsats. Och poliklinikerna bågnar av barn, säger Repokari.
Sedan 2009 har antalet Helsingforsbarn i psykiatrisk specialistvård ökat med över hälften sett till antalet remisser, vilket är något mer än ökningen för hela huvudstadsregionen. Under årets tre första månader ökade antalet remisser från Helsingfors med hela 19 procent jämfört med året innan.
– Det beror förmodligen dels på att man blivit bättre på att upptäcka problem och söka hjälp. Det är bra. Men dels beror det på att det saknas viktiga basstrukturer i Helsingfors inom hälsovården, skolan, socialväsendet. Då kan situationer som kunde skötas ganska enkelt, till exempel kring barn med adhd, eskalera och leda till ett större hjälpbehov, konstaterar Repokari.