– Vi uppmanar USA att i snabb ordning göra sig klart för att ta emot 65 000 syriska flyktingar, säger Bob Kitchen från den amerikanska flyktingorganisationen International Rescue Committee i en telefonintervju för HBL.

Innan jag hinner till nästa fråga ställer Kitchen den själv.

– Går det att genomföra? Absolut. IRC har i 80 år sysslat med att placera flyktingar runtom i landet och i slutet av 1970-talet tog USA emot 150 000 vietnamesiska flyktingar per år. Det handlar om att ha den rätta viljan.

Hur det förhåller sig med den politiska viljan är en mer komplicerad fråga.

USA tar årligen emot omkring 70 000 flyktingar från konfliktzoner världen över, och Washington bidrar mest av alla länder med humanitärt bistånd till Syrien och dess grannländer. Men när det gäller att bevilja asyl för syriska flyktingar har Vita huset halkat långt efter sin FN-kvot på 17 000.

– USA har tagit emot färre än 1 500 syriska flyktingar sen kriget startade för drygt fyra år sedan, och det är inte tillräckligt, säger Bob Kitchen.

På torsdagen meddelade President Barack Obamas pressekreterare Josh Earnest att USA kommer att höja sin flyktingkvot och ta emot åtminstone 10 000 syriska flyktingar under nästa år. Beslutet kommer efter att trycket på Vita huset att göra någonting ökat kraftigt.

– Under de senaste dagarna har antalet frågor om hur många flyktingar USA kan ta emot ökat dramatiskt på Vita husets dagliga presskonferenser, säger Andrew Beatty som själv bevakar Vita huset för nyhetsbyrån AFP.

Enligt Beatty är flyktingkrisen ett politiskt problem för Obama. Medan pressen för att hjälpa ökar måste han samtidigt beakta det eventuella hotet mot den nationella säkerheten.

– Kongressen är mycket oroad över risken att medlemmar av Islamiska staten slinker in bland flyktingarna. I budgetförslaget för nästa år har republikanerna i själva verket skurit ner anslagen för syriska flyktingar, säger Beatty.

Den ökande uppmärksamheten på flyktingkrisen har också gett Obamas motståndare en chans att rikta fokus på presidentens Syrienpolitik som än så länge inte har fått ett slut på kriget. De beskyllningarna har redan börjat i kongressen där senatorn och före detta presidentkandidaten John McCain på onsdagen tog till orda, stående bredvid en enorm förstoring av fotografiet på den tre år gamla drunknade flyktingpojken.

– Den här bilden har förföljt världen, men det som borde plåga oss mer än hemskheterna som utspelas inför våra ögon, är tanken på att USA fortsätter att låta bli att göra någonting meningsfullt åt situationen.

Trots att flyktingfrågan fångat mediernas och kongressens uppmärksamhet har presidentkandidaterna för det mesta hållit tyst.

– Frågan har inte på allvar dykt upp på valmöten ännu, men om nyhetsrapporterna fortsätter att se ut som de gör nu kommer kandidaterna förr eller senare vara tvungna att börja prata om flyktingsituationen, säger Timothy M. Hagle, professor i statsvetenskap vid universitetet i Iowa, delstaten de flesta kandidater besöker nästan varje vecka inför det första primärvalet i januari.

Hittills är det bara den okända demokraten Martin O´Malley som krävt öppna dörrar för flyktingarna, medan republikanen och före detta Hewlett-Packard chefen Carly Fiorina för några dagar sedan ansåg att USA dragit sitt strå till stacken och inte kan lätta på den strikta politiken ytterligare. Hillary Clinton har i sin tur krävt ett stort FN-möte för att diskutera hur bördan ska delas globalt.

När frågan om flyktingarna väl börjar debatteras på bredare front bland väljare och kandidater kommer åsikterna att variera utifrån partitillhörighet, tror professor Hagle.

– Republikanerna kommer att se på frågan ur det nationella säkerhetsperspektivet medan demokraterna betraktar frågan ur ett humanitärt perspektiv.

Symptomatiskt för USA:s långsamma uppvaknande till krisen är att det amerikanska folkets attityder ännu inte kartlagts med opinionsmätningar. HBL:s miniutfrågning en het förmiddag i den amerikanska huvudstaden visade dock att det finns sympati för de utsatta flyktingarna och en vilja att hjälpa.

– Vårt land har grundats på tanken om att vara en fristad för förföljda människor. Mina egna farföräldrar flydde till USA i en båt. Jag förstår inte hur vi några generationer senare plötsligt är så rädda för andra människor, säger Guinevere Chadwick från North Carolina, på besök i Washington med sin familj.