Ålänning övervakar kärnkraften i öknen
Abu Dhabi förbereder sig för den dag oljan tar slut. Fyra kärnreaktorer är under byggnad och säkerhetskraven är ytterst strikta, säger Christer Viktorsson från Hammarland. Han borde veta, för han är generaldirektör för strålsäkerhetsmyndigheten i Förenade Arabemiraten.
Det är en lång resa som Christer Viktorsson gjort, en resa som fört honom till Abu Dhabi där han är högsta chef för myndigheten som kontrollerar att de fyra planerade kärnreaktorerna uppfyller alla säkerhetskrav.
Efter studentexamen vid Ålands lyceum 1969 och magisterexamen med fysik som huvudämne vid Åbo Akademi visste Viktorsson inte vad han skulle bli när han blev stor.
– Läraryrket lockade inte så jag lusläste arbetsplatsannonser i svenska tidningar. Det här var 1978 då svenskarna byggde ut kärnkraften. Jag sökte och fick jobb i det som då hette Statens strålskyddsinstitut.
– Jag har hela mitt liv arbetat med kärnkraft, men alltid hos myndigheter som övervakar säkerheten.
1978 var alltid ännu frid och fröjd. Ett år senare inträffade Harrisburgolyckan och debatten gick het i Sverige. Det slutade med en folkomröstning om kärnkraften skulle avvecklas eller inte.
– Det var turbulenta tider, men det goda förde olyckan med sig att myndigheterna insåg att det fanns brister i säkerheten så att man skärpte kraven och utvecklade ny teknik, bland annat ett haverifilter.
När Tjernobylolyckan inträffade inför första maj 1986 firade Christer Viktorsson ledighet hemma i släktvillan i Sålis Hammarland.
– Sverige fick mycket radioaktivt nedfall och jag kallades hem. Några intensiva veckor och månader följde då jag var med och ansvarade för informationen till allmänheten om hur man skulle skydda sig.
När stormen efter Tjernobyl hade lagt sig var Viktorsson en erfarenhet rikare, vilket också omvärlden insåg.
– Man brukar säga att den enas olycka blir en annans lycka. 1987 ringde man från OECD:s kärnkraftsavdelning i Paris och ville anställa mig. Min uppgift blev att förbättra och förenhetliga säkerhetsnormerna i medlemsländerna. Det blev sex år i Paris.
Till Wien
När Viktorsson återvände till Sverige blev han generaldirektör för Statens kärnkraftsinspektion, ett jobb han hade i tio år. 2005 var det åter dags att packa kappsäcken.
– Jag anställdes av IAEA i Wien med uppdrag att granska de olika ländernas säkerhetsregler. Den vägen kom jag i kontakt med Förenade Arabemiraten där man planerade sina första reaktorer. Den här kontakten blev allt tätare tills jag 2008 erbjöds bygga upp en strålsäkerhetsorganisation i Abu Dhabi. I det här skedet hade man inte beslutat om reaktorbyggen, men man sonderade möjligheten.
Christer Viktorsson utsågs till biträdande generaldirektör för organet som skulle ansvara för säkerhetskontrollen.
– Vi var i det skedet bara en handfull anställda. Vårt uppdrag var att inom två år bygga upp den myndighet som kunde övervaka säkerheten. Vi gjorde det. Två år senare var vi 160 anställda från 26 olika länder.
– Då vi byggde upp organisationen tog jag i många fall modell av Strålsäkerhetscentralen i Finland, Stuk. Det gällde bland annat vilken kompetens myndigheten skulle ha och en allmän säkerhetsfilosofi.
2012 beviljades byggnadstillstånd för Abu Dhabis reaktorer ett och två. Senare har också reaktorerna tre och fyra fått tillstånd. Den första reaktorn ska tas i drift 2017.
Går det så eller följer tidtabellen Olkiluoto treans exempel?
– Nej, sådana problem har inte vi. Tidtabellen ser ut att hålla. Det är ett koreanskt bolag som levererar reaktorn som byggs med amerikansk licens. Det här är koreanernas första stora exportuppdrag så de är måna om att allting ska fungera och tidtabellen hålla.
Och hur stränga är säkerhetskraven?
– Vi håller samma höga nivå som i Finland. Många av ingenjörerna som kontrollerar bygget är finländare med erfarenhet från Strålsäkerhetscentralen. Vi anlitar också experter från Frankrike, USA och Tyskland.
Ofrivillig pensionär
När Christer Viktorsson fyllde 65 år för två år sedan tyckte han att han hade gjort sitt och gick i pension.
– Men jag insåg snabbt att jag ännu inte var mogen att dra mig tillbaka. Så när de efter ett tag ringde upp mig från Abu Dhabi och ville ha mig tillbaka tvekade jag inte att svara ja.
Sedan den första juni i år är därför Christer Viktorson högsta chef för Förenade Arabemiratens strålsäkerhetsmyndighet med säte i Abu Dhabi.
Varför bygger Abu Dhabi kärnkraft i stället för att satsa på solkraft?
– Det är logiskt att resonera som du. Och i Abu Dhabi satsar man också mycket på förnybara energikällor. Man bygger ut solkraften i öknen samtidigt som man bygger kärnkraft.
– När oljepriset var uppe i hundra dollar per fat ansåg man det vettigare att sälja oljan till det priset än att bränna upp den själv. Därför behövde man nya energikällor, man hade blivit lite lat och bekväm av all olja. I Abu Dhabi är medvetenheten stor om att oljan en dag tar slut och då måste man ha någonting annat. Man bygger ut anläggningar för turism, man har aluminium- och flygplansindustri och satsar på rymdforskning. Engagemanget för miljöfrågor är starkt på väg.
Grannlandet Qatar får mycket kritik för att man använder slavarbetskraft från tredje världen. Vem gör jobbet i Abu Dhabi?
– Samma typ av arbetare, de kommer från Indien, Pakistan, Filippinerna, Bangladesh och Nepal. De sliter hårt för små löner, det är sant. Jag vet inte hur illa situationen är i Qatar, men jag hoppas att situationen är bättre i Abu Dhabi. Där finns i alla fall lagar för arbetstid och sjukförsäkring som bör bidra till en mera dräglig tillvaro för arbetarna, men självfallet måste det ändå vara ytterst påfrestande.
Driften säker
Olyckorna i Tjernobyl och Fukushima har inte fått Christer Viktorsson att tappa tron på kärnkraften.
– Kärnkraften har en funktion att fylla tills mänskligheten hittar på någonting annat. Jag håller med om att kärnkraften inte är idealisk. Den är kapitalintensiv och förutsätter stora investeringar. Företagen som bygger måste vara starka. Men om man följer alla regler är driften säker.
Vad blir alternativet till kärnkraft en dag, vind, sol eller vågor?
– Det besvärliga är att det i dag inte finns några alternativ, förutom vattenkraften som man har gott om i länder som Sverige och Norge. Alla funderar på alternativ, tyskarna har satsat stort på vindkraft, men få se hur långt det räcker.
– Med en hög säkerhetskultur kan man bygga kärnkraften riskfri. Olyckan i Fukushima kunde ha undvikits om man följt internationella normer. En tsunami ska inte kunna slå ut en reaktor på det sättet.
Men vad ska man göra med det använda kärnbränslet?
– Vi är på god väg att lösa det i Sverige och Finland genom att lagra avfallet i berggrunden. I Abu Dhabi utreder man olika möjligheter och är på väg mot en lösning som tar modell från Finland.
Hur länge fortsätter du arbetet i Abu Dhabi?
– Det är öppet, så länge jag trivs. Nästa år blir det aktuellt att bevilja driftstillstånd för den första reaktorn. Allting förändras då vi övergår från att kontrollera ett ofarligt bygge till att övervaka driften då olycksrisken är en realitet.
– Jag vill vara med den dagen för att se att den organisation jag byggt upp fungerar. Många är inblandade, det måste finnas beredskap för allting. Polis och räddningsväsende måste veta exakt vad de gör i en speciell situation. Sedan, när jag ser att allt fungerar, kan jag återvända hem till Hammarland – inte innan.
På vilket sätt skiljer sig riskerna i Mellanöstern från riskerna i till exempel Finland?
– Man kommer inte ifrån att Mellanöstern är en riskfylld region. Vi har beaktat det i vår planering. Också om en reaktor är aldrig så säker så kan den som har tillgång till krigsmateriel ställa till stor skada.
Hur försvarar man sig mot det?
– Man slår tillbaka med krigsmateriel. Något annat skydd finns inte.
Vad gör du när du är ledig i Abu Dhabi?
– Jag spelar golf så mycket jag kan. Och på lördagseftermiddagarna missar jag inte mitt favoritprogram i Radio Vega. Tack vare det får jag veta allt viktigt om politiken därhemma.