"Lyssnar inte väst, grundar vi egna kanaler"
Marija Zacharova, ny talesperson för ryska utrikesministeriet, beskrivs som Rysslands nya torped i informationskriget. I Ryssland är hon en stjärna som bjuds in till alla de stora tv-debatterna och hennes frispråkighet på sociala medier väcker uppmärksamhet. Det är troligen ingen slump. HBL har träffat henne i Moskva.
MOSKVA Marija Zacharova marscherar in i salen med smällande klackar. Medan hon sätter sig tar en journalist fram sin mobiltelefon för att fotografera. Zacharova får stål i blicken.
– Jag har ju sagt att det här är en inofficiell briefing. Inga fotografier, inga inspelningar. Om ni vill kan ni ta en selfie med mig efteråt.
Zacharova är ryska utrikesministeriets nya talesperson, den första kvinnan på posten. I Ryssland är hon en stjärna efter att ha gjort sig känd i tv-debatter där hon bland annat fällde kommentaren: "Om Ryssland verkligen krigade i Ukraina – kan ni ens föreställa er vad som skulle ske med den ukrainska armén?"
Hon deltar aktivt på sociala medier och har över 28 000 följare på Facebook, där hon varvar politiska kommentarer med att lägga ut semesterbilder. När hon utnämndes till taleskvinna mejlade Ukrainas utrikesminister Pavlo Klimkin ut ett fotografi av henne till västjournalister med kommentaren: Det här är Kremls nya sexsymbol.
Zacharovas kommentar på detta är kort.
– Jag har inte mejlat ut några fotografier på Klimkin och kommer heller inte att göra det.
Vill delta i nätdiskussioner
HBL träffar henne på ryska utrikesministeriet efter den regelbundna veckobriefingen för utländska korrespondenter. Briefingar varje vecka infördes efter att Zacharova utnämndes i början av augusti. Ryska utrikesministeriet har också sänt ut formulär till korrespondenterna där de bland annat ska uppge Facebook- och Twitteradresser. Pressavdelningen motiverar det med att man vill kunna följa med diskussionerna på sociala medier.
– Själv är jag öppen. Jag ger intervjuer till journalister varje vecka, deltar i talkshower och har kvar mitt Facebookkonto som jag öppnade för några år sedan. Nordiska diplomater brukar ofta vara väldigt frispråkiga på sociala medier, Carl Bildt är ett bra exempel. När vi läste vad han skrev frågade vi oss ibland om han över huvud taget var en diplomat, säger Zacharova.
Rysslands informationsvapen
I det informationskrig som pågår mellan Ryssland och väst beskriver det ryska etablissemanget Zacharova som ett vapen. Den kända tv-journalisten Vladimir Solovjov har kallat henne "anti-Psaki", det vill säga en motvikt till det amerikanska utrikesdepartementets före detta talesperson Jen Psaki som systematiskt hånas i ryska medier.
Zacharova själv säger sig inte driva något informationskrig. När man intervjuar henne har man ändå en känsla av att tala med en soldat.
– Helt uppriktigt så förstår jag inte varför vi anklagas för att producera propaganda därför att vi har grundat en engelskspråkig tv-kanal (Russia Today). Också Nato har sina egna strategier för att få ut sitt budskap. Alla stormakter har engelskspråkig nyhetsförmedling, säger Zacharova.
Om man tittar på hur RT och Sputnik News har byggts upp är det helt uppenbart att Ryssland satsar enorma resurser på informationsförmedlingen.
– Jag jobbade i USA några år. Det var i praktiken omöjligt att få amerikanska medier att intervjua ryska röster. Ingen publicerade eller citerade våra pressmeddelanden – förutom när vi var tvungna att försvara oss mot anklagelser som var osanna. I väst har ni nämligen en policy vid namn "Zero good news from Russia". Ska man rapportera om Ryssland ska det handla om korruption, katastrofer, brist på demokrati. Man talar aldrig om att det bor helt vanliga människor här. Självklart blev Russia Today en framgång, det fanns ju ett enormt behov av att få den andra bilden.
Ni talar ofta om internationell rätt. Jag har intrycket att när Ryssland talar om folkrätten så menar man egentligen den världsordning som byggdes upp efter andra världskriget.
– Inte helt och hållet. Om det finns internationell lag så ska alla följa den.
Kan ni ge ett exempel?
– Vi är för varje folks rätt till självstyre, att hålla folkomröstningar om sin framtid. Titta hur man gör i Norden. Det är ett kolossalt framsteg hur ni har lyckats sköta era minoritetsfrågor. Också mycket små minoriteter har rätt att tala sina språk, medan fyrtio procent ryskspråkiga i Ukraina inte har rätt att göra det.
Det stämmer inte att man inte får tala ryska i Ukraina. Det får man. Men ryskan är inte förvaltningsspråk.
– Precis. Man har inte rätt att göra sina examina på ryska eller att få officiella handlingar på ryska. I mer än tjugo år höll Ukraina på så här utan att Ryssland gjorde något, trots att vi hade våra egna intressen där. Ryssland har aldrig uttalat några krav på Krim. Men när Ukraina drabbades av en statskupp var Ryssland tvunget att reagera.
Vad bör nu göras för att Ryssland och väst ska närma sig varandra?
– Vi har inte skurit av en enda av våra kanaler till väst. Det har västvärlden själv gjort. Vi hade ett råd med Nato för att lösa gemensamma problem – det har frysts ned. Vi vill ha en normal dialog med väst men utgångspunkten måste vara att alla har samma rättigheter och behandlas med respekt.
I mina öron låter det snarast som att ni vill att Ryssland ska behandlas som en stormakt.
– När vi beskylls för aggressiv politik vill jag påminna om att det inte är Ryssland som har byggt militärbaser över hela Europa.
Trots att hon är specialist på Kina anser Zacharova att det egentligen är väst som står Ryssland närmast.
– Vi har alltid sett oss som en del av Europa. Vi ville integrera oss med Europa och jobbade hårt för det. Men vi fick bara nej hela tiden. Det var Ryssland som föreslog att vi skulle bli Natomedlemmar – vi fick nej. Vi försökte få till stånd visumlättnader med EU – vi fick nej.
EU har grundat en expertgrupp på åtta personer som ska utarbeta strategier mot den ryska propagandan. Hur ser ni på det?
– Totalt hyckleri. I åratal ger man en bild av ryssar som en samling ociviliserade tölpar som dricker vodka klädda i mössor av björnskinn. När vi sedan försöker visa en annan sida av saken anklagas vi för att skapa en propagandamaskin.
I somras valde Maria Zacharova att semestra på Krim, som hon aldrig hade besökt förr.
– Av principiella skäl ville jag att de pengar jag hade sparat ihop för semestern skulle stanna i Ryssland. Den ekonomiska situationen på Krim är svår och jag ville vara med och hjälpa till. Jag var imponerad av människorna. De har kämpat i tjugo år för rätten till sitt språk, vilket jag själv aldrig har behövt göra.
Problemet på Krim är att de som inte gillar dagens situation blir förföljda när de protesterar.
– Intressant. När de ryskspråkigas rättigheter kränktes på Krim talade ingen om det, OSSE till exempel sa inte ett ord. Nu är man plötsligt orolig. Det finns problem på Krim och vi ska lösa dem, men jag vill påpeka att informationen inte har varit balanserad. Nu upplever man att en liten grupp på Krim har problem och då talar hela världen om det – efter att majoritetsbefolkningens rättigheter kränktes under många år. Det handlar inte om mänskliga rättigheter utan om att straffa Ryssland.
Marija Zacharova tittar på klockan och vänder sedan blicken mot mig, samma blick av stål som när en journalist försökte fotografera henne.
– Ni har redan fått en timme. Nu har jag ett annat möte.