Centralamerikanerna är trötta på mutskandaler
Korruptionsskandaler håller på att äventyra presidentvalet i Guatemala den 6 september och i Honduras anklagas toppolitiker för att ha stulit 350 miljoner dollar. I båda länderna har medborgarna protesterat på gatorna hela sommaren för att kräva presidenternas avgång.
Guatemala City Bland folkmassan som har slutit upp på Plaza de la Constitución i huvudstaden Guatemala City ljuder slagord som "Jag har ingen president!" och "Avgå nu!". Ovanför människornas huvud syns flaggor, plakat och piñatas – färgglada figurer av papiermaché som slås sönder på födelsedagskalas – men som nu föreställer president Otto Pérez Molina.
Det är företagare, akademiker, konstnärer och studenter – storstadsbor från samhällets mellanskikt. Deras gemensamma nämnare: de är urbota trötta på den utbredda korruptionen och straffriheten i landet.
Protesterna trappades upp fredagen den 21 augusti när före detta vicepresidenten Roxanna Baldetti häktades. Samtidigt anklagades Pérez Molina för att också ha varit inblandad i den största korruptionsskandalen i landets historia. Redan den 16 april avslöjades korruption på skatteförvaltningen, där mutor hade betalats ut mot att undslippa importtullar.
Stopp för straffriheten
Bakom avslöjandet stod den FN-ledda kommissionen mot straffrihet (Cicig). Det är en internationellt finansierad rättsinstitution, vars uppdrag är att bekämpa den organiserade brottsligheten och sätta stopp för straffriheten, som är uppe i massiva 97 procent av alla korruptionsbrott.
Cicigs mandat höll på att löpa ut, men avslöjandet gjorde att den vann massivt stöd hos allmänheten och Pérez Molina tvingades förlänga mandatet.
I Honduras har runt 60 000 människor med facklor och skyltar med samma budskap som i Guatemala varit ute på gatorna varje fredagskväll i huvudstaden Tegucigalpa.
– Folk har fått nog: av arbetslöshet, eländiga löner och stigande matpriser. Men det som fick bägaren att rinna över var korruptionsskandalen, enligt Guido Eguigure, honduransk politisk analytiker.
I Honduras hittade medierna samband mellan regeringen och korruption inom socialförsäkringssystemet IHSS. Runt 350 miljoner dollar hade till gått till hus i Miami, lyxbilar, storslagna fester och president Orlando Hernández politiska kampanj 2013. Presidenten medger att han fick 150 000 dollar från inblandade företag, men att han inte visste varifrån pengarna kom.
Hittills har 15 personer från företag och den politiska eliten fängslats, bland dem vicepresidenten för kongressen Lena Gutiérrez. Hennes familjs farmaceutiska företag har sålt medicin till regeringen, bland annat ett diabetesläkemedel som visade sig bestå av krita och råttgift.
Det sägs att 3 000 personer har förlorat livet i förbindelse med skandalen – en siffra som är i underkant enligt Eguigure.
Totalkontroll
Det honduranska folket kräver att ett Cicig-liknande organ inrättas, men regeringen säger nej.
De makthavande vill inte att det kommer folk utifrån och tar kontroll över landet – för nu kontrollerar de allt. I Guatemala är Pérez Molina pressad och har verbalt attackerat både det internationella samfundet med USA i spetsen och den mäktiga ekonomiska eliten representerat av näringslivsorganisationen CACIF. Själv backas han upp av militären.
Det har varit osäkert om parlamentsvalet, som är planerat till den 6 september, alls går att genomföra, men det mesta pekar på det. Polis och militär har hittills fått stränga order att inte använda våld mot demonstranterna.
Torkan förvärrar läget
I Honduras är risken för våld mot demonstranterna överhängande, menar Eguigure. Samtidigt kommer krisen säkerligen att förvärras, bland annat för att 60 procent av skörden gick förlorad på grund av torkan. Situationen är liknande i Guatemala.
Bilder av protesterna i Honduras och Guatemala, som har spridits över världen, har kallats "en centralamerikansk vår". Bland demonstranterna återfinns många unga som mobiliserar via sociala medier och som tycks ha fått ett nyväckt intresse för politik. Alla vill se en förändring.
Abril Estrada, en 20-årig demonstrant i Guatemala City, protesterar mot bristfällig undervisning och dålig tillgång till vård för majoriteten av befolkningen.
– Om vi inte får ett nytt styre dör vi.
Samtidigt kan protesterna vara en sisyfoskamp. Reformer och dialog är svåra i länder som i bägge länder styrs av gamla eliter vars existens inte ifrågasätts på djupet.