Resorna avskräcker inte elever från väst
Specialiseringslinjerna och viljan att uppleva nya kretsar får årligen ett tjugo- trettiotal västnylänningar att söka sig till gymnasierna i huvudstadsregionen.
Olivia Casagrande är nöjd med sitt val av skola.
Hon har nu några veckor bakom sig som första årets studerande i Gymnasiet Lärkan i Helsingfors, och trivs utmärkt.
– Stämningen i skolan är jättegod och lärarna verkar vara bra.
Lärkan var inte ett självklart val för Olivia Casagrande. Karisbon, och tidigare Ekenäsbon, hade Ekenäs gymnasium som ett reellt alternativ. Den skolan valde de flesta av hennes kompisar från Ekenäs högstadieskola, som hon gick ut i våras.
Inför sitt skolval deltog Olivia Casagrande i information om gymnasiet i Ekenäs, Lärkan och ytterligare Tölö gymnasium i södra Helsingfors.
Valet föll på Lärkan som ligger i södra Haga strax invid Hoplax tågstation.
– Jag ville lära känna även andra, säger Olivia Casagrande och berättar att hon hade hört mycket gott om skolan vilket bidrog till beslutet.
En timme ena vägen
Vi sitter i närtåget som startade klockan 6.54 från Karis mot Helsingfors. Det är det här tåget Olivia Casagrande tar de dagar skolan börjar klockan 8.15.
Väckningen sker halv sex på morgonen. Varken den tidiga uppstigningen eller den ungefär en timme långa resan med tågbyte i Alberga har fått henne att ångra sitt val av skola.
De dagar hon slutar skolan klockan 16 är hon i praktiken hemma klockan 18.
Resetiden – två timmar totalt per dag – går inte till spillo, utan kan utnyttjas till läxläsning, säger Olivia Casagrande.
Flytt väntar
I tågkupén har hon den här morgonen sällskap av Julia Westerholm och Lotta Alho. De bor i Ingå och går också första året i Lärkan.
Virkby gymnasium kändes inte aktuellt för någondera efter att de hade gått ut Källhagens skola. Båda ville pröva på något nytt och byta miljö.
Lotta Alho medger att det kan kännas lite motigt att stiga upp tidigt, men resorna avskräcker varken henne eller Julia Westerholm.
– Vi har kommit bra in, säger Lotta Alho om gemenskapen i sin nya skola.
Hon berättar att familjen ska flytta till Kyrkslätt, vilket kommer att underlätta pendlandet för henne och samtidigt förkorta hennes pappas resor till jobbet.
Olivia Casagrande bodde som yngre i Karis och det är också hit som familjen igen flyttat från Ekenäs, vilket även förkortat mammans resor till arbetet.
– Min bror går i skola i Karis, säger Olivia Casagrande.
En minoritet pendlar långt
En överväldigande majoritet av gymnasieeleverna i västra Nyland går i skola i sin hemkommun. Totalt hade regionens gymnasier kring 1 650 elever under senaste läsår.
Det framgår i den färska regionala gymnasieutredning som lades fram förra veckan och som omfattar de västnyländska kommunerna, inklusive Högfors, men inte Kyrkslätt.
Ingåborna, såväl de finsk- som de svenskspråkiga, väljer i huvudsak gymnasierna i Lojo, och detsamma gäller Sjundeåborna.
Varje år inleder ändå i runda tal 25–30 västnyländska ungdomar sin studiegång i ett gymnasium utanför regionen, och då är det i huvudsak öst som är väderstrecket. I rapporten sägs att Helsingfors stads gymnasier hösten 2014 hade sammanlagt 66 elever från de västnyländska kommunerna, medan Esbo stads gymnasier hade 17 stycken.
De privata gymnasierna ingår inte i statistiken, och inte heller eleverna från Kyrkslätt vilka är ganska många i gymnasierna i huvudstadsregionen.
Kan bo nära skolan
Att fokusera på elevernas formella hemadress behöver i alla händelser inte ge en rättvis och korrekt bild när det gäller den faktiska pendlingen.
Magnus Westerlund som är rektor för Gymnasiet Lärkan förklarar att många av eleverna från huvudstadsregionens kranskommuner i praktiken kan bo några eller flera dagar i veckan hos släktingar eller bekanta i Helsingfors.
– Det är svårt att hitta en tillförlitlig statistik.
Gymnasiet Lärkan har cirka 420 elever. Magnus Westerlund berättar att i medeltal – och i grova drag – 60 procent av eleverna har Helsingfors som hemort och 40 procent någon annan stad eller kommun.
Går i vågor
Andelen varierar, säger han. I fjol utgjorde icke-helsingforsarna ungefär hälften av nybörjarna i skolan, medan de i år kommer upp till cirka 40 procent. I antal handlar det om ungefär 60 av totalt cirka 140 ettor.
– Från Västnyland får vi totalt ungefär fyra nya studerande per år.
Westerlund säger att det handlar om ett grovt genomsnitt.
I den här mängden ingår inte eleverna från Kyrkslätt, som ofta kan vara ganska många i skolan. Något år har de varit 15 stycken, ibland är de endast en handfull.
Magnus Westerlund förklarar att elevernas val av skola bland annat påverkas av hur nära järnvägen de bor och att även kompisarnas prioriteringar inverkar.
– Det vi lyfter fram är att vi har goda förbindelser tack vare järnvägen och flera busslinjer som går här förbi. Vi ligger i en knutpunkt.
Skolan kan inte avgöra
När det gäller pendlingen säger Westerlund att det är eleverna själva som måste avgöra om de klarar av resorna och de längre skoldagarna. Den bedömningen kan skolan inte göra, säger han.
Han berättar att skolan ändå i sin verksamhet försöker ta i beaktande att en del av eleverna har längre resor och dagar.
Någon skillnad i studieprestationer eller tendens att byta skola ser Westerlund inte mellan de elever som har längre skolväg och de som har kortare.
Lägger fram fakta
Också Maria Hatt-Hällfors som är elevhandledare i Karis svenska högstadium säger att det är de unga själva och deras föräldrar som ska ta ställning till resorna och skoldagarnas längd.
Elevhandledaren ska i första hand presentera fakta om utbildningsutbudet och också om vilka stödåtgärder eleven kan få, säger hon.
– Min främsta uppgift är att berätta vad som finns och vad det innebär.
Hatt-Hällfors berättar att det ofta är specialiseringslinjerna i gymnasierna i huvudstadsregionen som lockar studerande utifrån. Därtill finns det enstaka unga som söker sig till skolorna för att vidga sina vyer och uppleva något nytt, säger hon.