Analys: Sammandrabbningar i Kiev vittnar om splittring

De hade riskerat sina liv i kriget i Donbass. På måndag skadades flera frontsoldater efter att ha försvarat parlamentet i Kiev mot våldsamma radikaler. Den ukrainska inrikesministern var utom sig av ilska.

– Herr Tiachnybok, på vilket sätt skiljer sig Svoboda från våra fiender i kriget? Varför ska våra soldater såras 1000 kilometer från fronten? Därför att ni bryter mot lagen och saknar anständighet, skriver Ukrainas inrikesminister Arsen Avakov i en svavelosande uppdatering på Facebook.

Enligt ukrainska källor skadades minst ett femtiotal soldater och poliser i måndagens sammandrabbningar med demonstranter. En soldat ur nationalgardet dog och fyra soldater fick allvarliga skador då en granat briserade. En stor del av demonstranterna var anhängare till det högerextrema Svobodapartiet (vars ordförande är Oleh Tiahnybok) och Radikala partiet. De anser att varje antydan till kompromiss med separatistkrafterna, det vill säga i praktiken Ryssland, är lika med landsförräderi.

Inne i parlamentet Radan försökte Radikala partiet med populistledaren Oleh Ljasjko i spetsen blockera presidiet för att hindra omröstningen från att äga rum. De nya grundlagsändringarna godkändes i varje fall i en första läsning med 265 röster av 450. Det var inte bara de högerradikala partierna som röstade emot – också det liberala partiet Samopomytj (Självhjälp) är emot grundlagsändringarna.

Omstridd decentralisering

Ändringarna innebär en decentralisering av Ukraina. Enligt Minskavtalet skulle regionerna kring Donetsk och Luhansk får "särskild status", en formulering som president Petro Porosjenko avlägsnade ur lagförslaget innan det vidarebefordrades till parlamentet. Porosjenko understryker att Donetsk- och Luhanskregionen inte får autonomi. Däremot får de rätt till större självbestämmande i ekonomiska frågor, språkfrågor och inom rättsväsendet. De skulle även få större inflytande över gränsväsendet, vilket är en ytterst känslig fråga då gränsen mot Ryssland i dag kontrolleras av separatisterna och vapen och soldater strömmar in i Donbass. Vidare ska Ukrainas president inte längre utnämna guvernörer för dessa områden.

Ingenting av detta kommer att ske förrän separatisterna har lämnat ifrån sig makten och låtit sig avväpnas, de ryska soldaterna har lämnat området och demokratiska val har genomförts. Separatistledningen i Donetsk och Luhansk har redan meddelat att de inte godkänner förslaget – något annat var inte att vänta. Också ryska utrikesministeriet underkänner den.

Anklagelser om förräderi

I det ukrainska parlamentet var reaktionerna rasande och anklagelserna om att Porosjenko säljer ut Ukraina till Ryssland duggade tätt. Lagen är inte godkänd än – för att klarar sig igenom andra läsningen måste den få minst 300 röster.

De här grundlagsändringarna är en del av Minskavatalet och helt nödvändiga för att fredsprocessen ska framskrida. Porosjenko driver igenom dem därför att han är beroende av det internationella samfundets stöd. En annan fråga är hur meningsfullt det är att agera för ett fredsavtal som inte håller. Men Porosjenko har inget val. Han måste tvinga processen framåt, för att om inte annat kunna påvisa att Ukraina respekterar internationella åtaganden – i motsats till separatisterna och Ryssland.

Ukraina fortfarande splittrat

Sammandrabbningarna utanför parlamentet är ett tydligt bevis på hur fragil och delad den ukrainska staten är. När jag sist besökte Radan i våras sade en högt uppsatta parlamentariker off the record att Ukraina inte längre behöver Donetsk- och Luhanskområdena – de är bara en black om foten i landets strävan att integreras med EU. "Ryssland kan få dem".

Om Ukraina förlorade denna del av Donbass vore det på kort sikt en mindre katastrof. På lång sikt är det däremot sant att landet troligen skulle klara sig utan dem. Dessvärre skulle det inte avlägsna splittringarna i det ukrainska samhället, att våldet ligger så tätt under ytan, att parlamentet aldrig kan hålla sessioner om känsliga frågor utan att någon ockuperar presidiet eller sätter igång regelrätta slagsmål.

När jag såg på bilderna av soldaterna i led på led utanför parlamentet tänkte jag på hur mycket konstellationen liknade sammandrabbningarna på Majdan. Samma kravallhjälmar, samma sköldar och skyddsvästar.

Skillnaden är att en del av de här soldaterna hade slagits för Majdans ideal vid fronten. Samtidigt är det mycket möjligt att flera av de våldsamma demonstranterna också hade stått på Majdan.

Nu står de emot varandra.