Oljeindustrin i djup kris
En översvämmad oljemarknad och stora producentländer som trots prisras vägrar ge vika skakar oljeindustrin. Utvecklingen anses öka risken för geopolitiska konflikter och att stater ska haverera.
Överflödet av olja på världsmarknaden kommer bestå en bra bit in på 2016, enligt den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD:s energibyrå International Energy Agency (IEA). Det handlar om en global produktion som ligger flera miljoner fat per dag över vad som konsumeras, vilket har tryckt ned priset på råolja till det lägsta sedan våren 2009.
Liknande oljepriskrig föregick till exempel Sovjetunionens fall 1989 och Iraks invasion av Kuwait 1990. I dagens prispress är det i första hand länder som Libyen, Nigeria och Venezuela som är illa ute.
Mellanöstern skakas
Men pressen är också hård mot Vladimir Putins Ryssland, vars nationalistiska statsapparat har byggts upp på ett stort och stabilt inflöde av dollar från en statligt kontrollerad export av gas och olja.
Men Mellanöstern skakas också. Irak och Saudiarabien har för första gången på många år börjat ta upp obligationslån, för att finansiera underskott i statsfinanserna. Flera oljeemirat runt Persiska viken har dessutom dragit ned på subventioner, bland annat på bränsle.
Saudiarabiens omfattande stöd till bostads- och arbetsmarknaden kan också påverkas. Stödprogrammen sjösattes efter den så kallade Arabiska våren, för att stävja missnöjet med sociala orättvisor i den saudiska befolkningen.
– Det är självklart en fara. Tar man bort stödet finns risk för folkligt motstånd, säger Thina Saltvedt, råvarustrateg på Nordea.
Läget akut
Den saudiska oljefonden, vars värde har fallit 15 procent till 680 miljarder dollar på drygt ett år, antas dock kunna skydda den saudiska regimen även om prispressen håller i sig i flera år till.
Andra bedömare, som professor F Gregory Gause III vid Texas A & M University, tycker man ska försöka se prispressen som en potentiellt positiv kraft, som kan tvinga oljeproducenter som Iran, Ryssland, Saudiarabien och USA att börja samarbeta inte bara om oljemarknaden utan om andra känsliga politiska frågor, som konflikten i Mellanöstern.
För Venezuela, där oljeindustrin står för 96 procent av exportintäkterna, är dock läget akut. Med raset för oljepriset eroderar regeringens maktbas i rask takt och i sommar har landets valutareserv fallit till knappt 15 miljarder dollar, den lägsta nivån på tolv år.
– I Venezuela har ju regeringen länge använt oljepengarna till att lyfta levnadsstandarden för de fattigaste. Denna typ av stöd har man inte längre råd med, säger Saltvedt.
Nära rekordvolymer
Utsikterna för en vändning uppåt för oljepriset är små, med Saudiarabien, Ryssland och USA med produktion nära rekordvolymer.
Från Texas, USA, kommer rapporter om hur stora producenter av skiffergas har börjat använda renat avloppsvatten i sina kylsystem för att dra ned på kostnaderna. Samtidigt är Iran efter år av sanktioner på väg tillbaka till världsmarknaden med en export på kanske en miljon fat per dag i början av 2016. Till detta kommer att stora ekonomier som Kina och Japan bromsar mer än väntat.
– Det har vridit hela priskurvan nedåt, säger Saltvedt.
Oljelager fylls på, nybyggda oljefartyg används inte och rapporter från bolag som hyr ut oljeriggar och andra underleverantörer vittnar om alltmer akuta finansiella problem.
Utslagningen av produktion i länder med högre kostnader ser ut att kunna pågå i flera år innan det vänder, enligt Saltvedt.
– Till dess kommer priserna att vara låga. Det är för mycket olja på marknaden.