Ministrar efterlyser delat kommunansvar för asylsökande
Efter ett snabbesök på den överbelastade flyktingförläggningen på Nylandsgatan i Helsingfors efterlyser finansminister Alexander Stubb och inrikesminister Petteri Orpo fler kommuner som delar på den så kallade asylbördan. Viljan har än så länge varit obefintlig. Tvärtom röstar stad efter stad mot en anläggning på egen tomt.
Den hårt belastade huvudstaden håller på att rämna under mängden asylsökande och nu måste det hittas andra utvägar. Det stod klart då personal och myndighetspersoner i går mötte inrikesminister Petteri Orpo och finansminister Alexander Stubb under ett snabbesök vid flyktingförläggningen på Nylandsgatan i Helsingfors.
Alla platser har varit fyllda redan länge och trots att man öppnade en ny förläggning i anslutning till Forsby sjukhus så räcker det inte då tiotals nya människor anländer varje dag. Förfrågningarna om att kunna placera en del av dem som anländer i Esbo och Vanda har hittills inte lett till resultat (se artikel intill) och det tycker ministrarna är olyckligt.
– Men det är onödigt att skapa motsättningar, varken mellan grannstäder, eller mellan storstäder och småstäder. Nu måste alla ta till sig att detta är en gemensam utmaning för hela landet och söka hållbara lösningar, slår Stubb fast.
Det gör han efter att ministrarna med medierna i släptåg tagit ett varv runt de trånga lokalerna i den knappt åtta år gamla flyktingförläggningen, även den i tiden öppnad efter en inflammerad debatt. Den debatten klingade småningom av och enligt Laura Räty, biträdande stadsdirektör, är enheten numera en integrerad del av stadsdelen. Problemet just nu består främst i att förläggningen är så överfull att man fått ta till madrasser på golven och till att pressa in människor i de annars också små rum där det eventuellt finns en sängplats över.
Människor, inte nummer
Det finns det inte i den irakiska familjens hörna. I ett rum med fyra sängar, som mest påminner om en hytt på Sverigebåten, bor sedan några veckor tillbaka pappa Mohammed Noori, mamma Zainab Mohmood, nio månader gamla Rand Noori och flickan farbror Yazen Noori.
– Vi har frågat efter en barnsäng men en sådan ryms helt enkelt inte in här. Hur länge vi ska vara här vet vi inte, inte heller om vi ska flytta någon annanstans. Vi har blivit förhörda av polisen två gånger och av Migrationsverket en gång. Nu väntar vi, på någonting.
Resan ut ur Irak gick via Turkiet, och bara att passera gränsen kostade 1000 dollar per person – pengar som betalade till IS, som kontrollerar gränsen.
– Men ni måste förstå att det var omöjligt att stanna. Där pågår ett krig och det är omöjligt att leva där.
Det är just individuella berättelser bakom de nyanlända ministrarna vill ha fram under sitt besök.
– En irakisk familj som flytt fruktansvärda fasor, en somalisk mamma med tre barn som också tvingats fly – ensam genom Europa eftersom barnens far är kvar i Turkiet. Vi talar om människor, inte bara om abstrakta grupper, säger Stubb.
Hetsig debatt
Bägge ministrarna påminner om att den här situationen existerar, och den är inte övergående.
– Men att helt stänga eller helt öppna gränserna är inga lösningar, säger Stubb.
Orpo hittar utmaningar på två plan:
– Det här är en av västvärldens största utmaningar och det måste lösas på många plan. För Finland handlar det om att ge resurser för att kunna hantera processen snabbt och få i väg dem som har lagliga orsaker att vara här i samhället. På europeisk nivå handlar det om att finna enhetliga lösningar för hur de här processerna ska hanteras och hur medlemsländerna ska bidra.
Han understryker också, ännu en gång, vikten av att den polariserade diskussion som rått i Finland de senaste veckorna måste lugna ner sig.
För lugnet har inte synts till på alla de orter som varit föremål för Migrationsverkets sonderingar kring nödinkvartering eller permanenta förläggningar. Tvärtom har det hörts högljudda protester där känslorna gått heta, inte bara i Evitskog som varit på tapeten utan också i bland andra Salo, Keuru och Forssa som diskuterats.
Jorma Kuuluvainen, chef för Migrationsverket mottagning, har varit indragen i en del av de hetsigaste debatterna där folk talar om våldtäktsrisker, om utnyttjande, om brottslighet, om hur barnen är livrädda och en hel del andra affekterade utspel på orter där asylenheter diskuterats.
– Det har varit en del väldigt känslosamma uttalanden och det ledsamma är kanske utgångspunkten om att de här människorna kommer hit med någonting ondsint i sinnet. Jag förstår att man kan bli förbryllad om det anländer många asylsökande på en gång men det kan vara viktigt att hålla i minnet att de är vanliga människor som till största del flytt krig och fasor. De är för att söka trygghet, säger Kuuluvainen som jobbat inom mottagningssektorn sedan 1991.
Invånarmotståndet, som fått stort utrymme i medier, lystrar Stubb till.
– Rädsla baserar sig till viss del på felaktiga uppgifter och fördomar om vad en flyktingförläggning hämtar med sig. Det måste man förstås diskutera men i stället för att bygga upp motsättningar måste vi söka lösningar. Därför är vi här på besök. Den allmänna diskussionen måste tas tillbaka till en sansad nivå, den kan inte föras i de yttre kanterna kring det här fältet.
Från Migris del kan Kuuluvainen också konstatera att tålamodet mot ovilliga kommuner småningom kan komma till en ända. Man försöker alltid inrätta flyktingförläggning i gott samarbete med kommunen men går det inte så kan Migri köra över kommunens vilja.
– Vanligtvis söker vi lämpliga lokaler på den privata marknaden och verksamheten utlokaliseras på en tredje part, i de flesta fall Finlands Röda Kors. Nu är vi i den situationen att de här enheterna måste kunna upprättas och någonstans ska detta ske. Keuru röstar på måndag om sin inställning till den planerade enheten för 500 personer och jag är försiktigt optimistisk om att de bifaller det.
Och om de inte gör det?
– Migrationsverket respekterar kommuners beslut men vi behöver inte deras lov för att öppna en förläggning. Den här situationen exploderar i händerna på oss om vi inte nu börjar komma vidare.