"Murar och tårgas gör bara saken värre"

– Så länge som vi inte kan göra något åt konflikten i Syrien, stoppa våldet i Libyen eller förtrycket i Eritrea kommer människor att fly eftersom de vill överleva. Att bygga murar eller skjuta tårgas hjälper inte – det gör bara saker värre, säger Maarit Kohonen Sheriff.

Hon har gjort en lång karriär inom FN:s människorättsarbete och arbetar nu i nära kontakt med säkerhetsrådet för att försöka se till att FN beaktar människorättsaspekten i allt sitt arbete. Passionen för det hon gör går inte att missta sig på. Det är en svallande ordflod på blixtsnabb engelska som sveper över mig när hon börjar tala om vad det i praktiken innebär när man ser på saker från ett människorättsperspektiv – till exempel i Europas mest angelägna fråga just nu. Kohonen Sheriff ser på flyktingkrisen runt Medelhavet från avstånd och med ett klart människorättsperspektiv.

– Det är inte migrationen i sig som är ett problem, men den blir det om den inte sköts väl. Och då blir den ett människorättsproblem – inte internationellt, utan för personen vid gränsen som inte får komma över, eller som blir skjuten eller skickas tillbaka till sitt hemland.

Kohonen Sheriff säger att hon har förståelse för att krisen kan kännas jobbig både för länderna som migranterna reser igenom och för länderna som de har som destination. Men:

– Det kan kännas orättvist att Europa måste ta hand om de här människorna, men samtidigt är EU ledande i världen på att främja de mänskliga rättigheterna och vi måste vara tillräckligt starka och generösa för att öppna våra gränser för människor som inte har någonstans att ta vägen, vars familjer dödas och som själva dödas om de återvänder. 

Äpplen och päron

Kohonen Sheriff har stenkoll dels på den juridiska terminologin kring flyktingar, migranter och asylsökande och dels på vilka rättigheter de olika grupperna har. Hon säger att man ofta blandar äpplen och päron i den internationella debatten.

– Alla har rätt till skydd. Men det finns vissa juridiska standarder som ska uppfyllas när det gäller dem som söker asyl – bland annat är det en internationell förpliktelse att genomföra räddningsoperationer till exempel till havs, det är inte ett val eller välgörenhet. Traditionellt har man räknat med att migranter frivilligt har lämnat sina hem.

Kohonen Sheriff säger att det skapar förvirring att EU har en migrationsplan, där man blandar ihop flyktingar och migranter.

– Efter det talas främst om migration tolkar många det som att de kan välja att åka någon annanstans och undrar varför vi ska ta hand om dem. Men om en människa inte är en migrant utan en flykting, en asylsökande som är på flykt undan förföljelse så finns det inget val, då har man en skyldighet att hjälpa.

Hon säger att EU nu borde ställa sig upp och ta en ledande roll för att försvara också flyktingarnas mänskliga rättigheter, inte gräva ned sig i skyttegravar. Till exempel fokuset på att hitta människosmugglarna är enligt henne helt felriktat eftersom det inte kommer att lösa problemet.

Inte alltid välkommet

Påminnelser om att de mänskliga rättigheterna tillhör alla – också då när det gör saker svårare eller dyrare är inte alltid välkomna, det har Maarit Kohonen Sheriff en diger erfarenhet av.

– I säkerhetsrådet kan de tycka att vi är riktigt jobbiga när vi kommer farande med våra principer.

Hon är dagligen i kontakt med medlemmarna av FN:s säkerhetsråd för att påminna om att människorättsaspekten ska beaktas i allt som FN gör.

– Alla stöder självklart de mänskliga rättigheterna – i princip. Men när det kommer till praktiken blir det svårare. För det första är det inte alltid lätt att veta hur man ska beakta rättigheterna till exempel i konflikter. För det andra blir saker och ting bli mer komplicerade då man gör det.

– Som ett exempel bad regeringstrupperna i Sydsudan om hjälp med helikoptertransport av mat i Jonglei. De hade gjort en lyckad operation med att avväpna milisen i området för några år sedan, men vi visste att det också hade förekommit dödande, våldtäkter och tortyr. Då måste vår kvinna på plats fatta beslut om det är ändå är bättre att leverera maten till dem trots förbrytelserna eller låta dem fixa det själva – vilket antagligen skulle leda till mera våld på ett större område. De fick helikoptrarna, men måste överlämna de skyldiga till övergreppen till domstol.

Kohonen Sheriff vet att kravet på att alltid genomlysa ett beslut i ljuset av de mänskliga rättigheterna orsakar extra arbete.

– Men vi måste göra det, för om vi förlorar vår trovärdighet som förlorar vi allt stöd.