Politiska dynastier håller hårt i makten

Världens politiska klaner

Det är de kända namnen som dominerar i presidentvalskampanjen i USA i år. Demokraternas spetsnamn Hillary Clinton är med i spelet för andra gången och gift med en ex-president. Republikanernas tippade kandidat är Jeb Bush, vars far och bror har innehaft ämbetet före honom. Republikanernas svarta häst Donald Trump hör visserligen inte till någon politisk familj, men är i stället en färggrann affärsman som förekommit i reality-tv-shower i åratal.

– Ett känt namn eller varumärke är guld i dessa dagar när alla översköljs av information hela tiden, säger politikforskaren Bryan Cranston på Swinburne University of Technology i Melbourne i Australien. Han har forskat i fenomenet politiska familjer i USA och säger att det har förekommit genom hela USA:s självständiga historia.

– När man granskat ledamöterna i USA:s första kongress visade det sig att 40 procent av dem var släkt med varandra. Det är ganska ironiskt eftersom en av orsakerna till självständighetskriget mot Storbritannien var att komma bort från det ärvda ledarskapet.

Det ledde till att de som grundade USA i stället såg till att väldigt många poster i samhället ska fyllas genom allmänna val – något som nu motverkar sitt syfte. Domare, åklagare, skoldirektioner och en mängd andra poster fylls genom val, och det förs kampanj för dem alla.

– För två veckor sedan var det val i Mississippi – för 43 olika positioner. Många av kandidaterna för de posterna försökte fånga publikens uppmärksamhet och det betyder att tiotals kandidater fyllde radiovågorna och tidningssidorna med reklam.

Cranston säger att forskning i väljarbeteendet i USA visar att många bestämmer sig för vem de ska rösta på först i röstningsbåset – och då är ett känt namn mycket värt.

Al Gore var inte Al Gore

– 2012 lyckades Al Gore, som inte är den tidigare vicepresidenten Al Gore, vinna demokraternas nominering till senatsvalet i Mississippi tack vare sitt namn. Han körde en smart kampanj där han inte använde fotografier på sig och många bara antog att han var den kändare Al Gore.

Men ett känt namn lockar inte bara väljare utan också donatorer. De som har politiker i släkten har också ett politiskt nätverk färdigt.

– De får en naturlig fördel.

Urbilden för den moderna politiska dynastin, Kennedyklanen, är fortfarande aktiv i politiken trots att ingen av de kända bröderna Kennedy – John F, Robert och Ted – är i livet. Joseph Kennedy III valdes 2013 in i kongressens representanthus från Massachusetts.

Sannolikheten att en son till en guvernör i USA också blir guvernör är en på femtio, vilket gör att det är 6 000 gånger så vanligt som för en vanlig amerikansk man i samma generation. Söner till senatorer har en 8 500 gånger så stor chans att blir senatorer som en vanlig amerikansk man, visar uträkningar som Seth Stephens-Davidowitz, journalist på New York Times och dataanalytiker, har gjort. Han jämför det med att sonen till en proffsbasketspelare 800 gånger mer sannolikt blir proffsbasketspelare än en som inte har ett proffs till far – och då finns det mycket fler NBA-spelare än senatorer i USA.

Foskaren Bryan Cranston ser risker för demokratin om det är samma familjer som dominerar i politiken.

– Om politiken blir ett spel där makten skiftar mellan familjer så är frågan om det längre handlar om en meritokrati – att meriterna ska avgöra hur man avancerar i samhället – utan blir i stället en oligarki.

Att yrken ärvs i släkten har varit vanligt till exempel när det gäller läkare eller jurister, men enligt Cranston kan man inte jämföra det med politiker.

– Det rimmar illa med idén om demokrati, att alla är jämlika. Det begränsar dessutom flödet av olika åsikter och minskar möjligheterna för samhället att utsättas för nya idéer.

I en egen klass

Men det är inte bara i USA som dominansen är hög. Den filippinska forskaren Miguel Barretto Garcia har forskat i politiska dynastier på Filippinerna och konstaterar att landet är i en klass för sig. Forskning visar att hälften av alla parlamentariker och guvernörer är släkt.

"De politiska familjernas inflytande har blivit så otyglat att det finns på alla nivåer av administrationen, från presidenten till den lokala borgmästaren."

I provinsen Maguindanao hade till exempel familjen Ampatuan 74 familjemedlemmar uppställda för olika politiska partier i det senaste valet.

I Indien har klanen Nehru-Gandhi alltsedan självständigheten hört till dem som konstant sitter på samhällets högsta poster, med början från Indiens första premiärminister Jawaharlala Nehrus far som stred för självständigheten. Efter honom är nu redan den tredje generationen av klanen Gandhi antingen parlamentsledamöter, ministrar eller partiledare.

Men det är inte bara familjen Gandhi som kan i Indien. En undersökning av parlamentarikerna i delstaten Maharashtras delstatsparlament visar att över en fjärdedel kommer från politiska familjer, där minst an annan familjemedlem också suttit i parlamentet.

– Traditionen började på 1980-talet och verkar ha blivit inrotad i delstaten sedan dess, säger den politiska analytikern Prakash Akolkar till tidningen Indian Express.

En helt annan kategori är länder där en stark ledare roffar åt sig makt och delar ut poster som belöning åt släkt och vänner. Demokratin lyser med sin frånvaro till exempel i länder som Ekvatorialguinea där över 30 personer från släkten Nguema sitter på centrala poster – ett resultat av president Teodoro Obiang Nguema Mbasogos över trettio år långa diktatoriska styre.

Blygsammare

I Finland är de politiska klanerna mer blygsamma än i många andra länder. Familjen Paasio där tre generationer – Rafael, Pertti och Heli – har suttit som socialdemokratiska riksdagsledamöter hör till ett av de starkaste exemplen, ett annat är far och son Vennamo, som styrde och grundade Sannfinländarnas föregångare Finlands landsbygdsparti. Också i den släkten fanns politiker sedan förr.

Finlands tidigare utrikesminister Erkki Tuomioja har också politiskt påbrå från båda sidor av släkten.