Finland bistår med fredsmedling
Finland fortsätter satsa på fredsmedling för att förebygga kriser och flyktingströmmar. Samtidigt skär vi rejält i utvecklingsbiståndet som delvis har samma syfte. – Ologiskt, säger Elisabeth Rehn.
Utrikesminister Timo Soini (Sannf) tonar ner kontrasten i att han utser oppositionspolitikern Pekka Haavisto (Gröna) till sin särskilda representant i fredsmedling. Deras partier har diametralt motsatt agenda till exempel inom utvecklingspolitiken.
- Regeringen har beslutat att skära i utvecklingsbiståndet som en del av åtstramningarna i budgeten. Det äventyrar över 160 jobb i utvecklingssektorn.
- Det egentliga biståndet minskar med över 200 miljoner euro och därtill flyttas 100 miljoner över från gåvo- till lånesidan (via Finnfund). I år uppgår det egentliga biståndet till 785 miljoner euro, nästa år till 528 miljoner.
- Finlands totala utvecklingsanslag nådde 0,6 procent av bnp förra året och når knappt 0,5 procent i år. Nästa år beräknas summan motsvara 0,35 procent av bnp. Regeringen säger sig ändå inte överge sitt långsiktiga mål på 0,7 procent.
– Politisk bakgrund får inget utrymme när jag utnämner folk, det är kompetensen som gäller. Pekka Haavisto har en lång erfarenhet av fredsmedling, han har nått resultat och han har utmärkta personliga relationer i krisområdena. Visst är han grön, men ändå inte giftgrön, säger Soini.
Haavisto säger att han får använda sitt omdöme för att balansera mellan två roller.
– Jag fortsätter som riksdagsledamot i oppositionen samtidigt som jag är ministerns särskilda representant. Vi tycker olika i många frågor men inte i fredsmedling.
Haavisto ska hålla fokus på Afrika, och då främst Eritrea, Somalia och Sudan.
– Det är ytterst viktigt att Finland fortsätter med fredsmedling. Flyktingströmmen över Medelhavet är den akuta utmaningen, men vi får inte förbise dess orsaker. Folk kommer från väldigt olika förhållanden, en del flyr krig, andra auktoritära regimer som kränker mänskliga rättigheter, säger Haavisto.
Vallöftet gör ont
Både Soini och Haavisto anser att fredsmedling preventivt kan förhindra att konflikter eskalerar till den grad att folk tvingas fly, vilket skett i Syrien.
Liksom fredsmedling är också utvecklingsbistånd krisförebyggande arbete: hjälper vi sköra stater att utvecklas gynnsamt kan också det minska befolkningens behov att söka sig bort. Sannfinländarna har sagt att folk ska hjälpas där de bor, men partiets vallöfte att kapa halva biståndet gick nästan som sådant in i regeringsprogrammet.
Soini hävdar att inga sektorer kommer undan när vår svaga ekonomi tvingar regeringen att spara, men han medger att utvecklingssektorn drabbas särskilt hårt.
– Vi tar ändå inte alla pengar. Nu gäller det att prioritera så att de återstående medlen ger maximal nytta.
Soini säger att UM:s utvecklingspolitiska avdelning har anpassat sig oerhört snabbt till en helt ny biståndsnivå.
– Men visst ser man på folks ansiktsuttryck att det gör ont. Avsikten är att Finland ska bära sitt internationella ansvar på sikt. Själva summan kan inte vara avgörande, vi vill ha bästa resultat.
Rehn: Ologiskt
Timo Soini är också medveten om att det gör ont också på utvecklingscentralen Kepa och andra organisationer som jobbar med bistånd på fältet. Världens fattigaste människor lider för att deras finansiering körs ner. Ytterligare salt i såren är att många hjälporganisationer tvingas säga upp folk.
– Det blir ytterst tufft för vissa enskilda organisationer, i synnerhet på kort sikt, säger Soini.
Organisationerna samlar in signaturer på en vädjan kallad Rädda biståndet på webben. Den ska lämnas till utvecklingsminister Lenita Toivakka (Saml) den 8 september. FN:s tidigare människorättsrapportör Elisabeth Rehn har skrivit under.
– Jag har sett att biståndet ger resultat, både via mina FN-jobb och via organisationer som Röda Korset och Kyrkans utlandshjälp. Vill man inte ta emot flyktingar är det viktigt att man hjälper folk där de bor, allt annat är ologiskt, säger Rehn.
Rehn hoppas att regeringen ska ompröva omfattningen på nedskärningarna. Kepa har bett henne tala när vädjan överlämnas till ministern den 8 september.
– Får se, jag har inte tackat ja. Jag vill inte vara en galjonsfigur för det här, jag är bara en i mängden.