HBL PÅ KOS: Drömmen om Europa slutar i likkista
De sitter utanför kustbevakningens kontor i Budrom med förtvivlan i blicken. De är inte på Kos dit de var på väg, utan tillbaka i Turkiet. Samtidigt kommer en ambulans och tar hand om likkistan. En av syrierna kommer aldrig att nå Europa.
Det tar 45 minuter att korsa sundet mellan grekiska Kos och det turkiska fastlandet. Avståndet är så kort att man från Turkiet utan problem kan se in i Kos City och känna doften av Europa.
Till och med flyktingfartyget El Venizelos klargula skorsten syns klart över sundet dit den sänder sina locktoner, "kom hit".
När turistbåten lämnar Kos hamn håller grekiska kustbevakningen på att bogsera bort ytterligare en gummibåt som kommit under natten. Cirka 50 nya flyktingar förs in genom flyktingfartygets akterport.
Ute på havet avslutar den ensamma grekiska patrullbåten sitt pass och kör in i hamn för att byta besättning. Denna soldränkta sommardag är en ensam svart flytväst som guppar i vågorna mitt i sundet den enda påminnelse om vilka scener som utspelas varje natt.
Inne i turkiska Bodrums hamn visar flyktingkrisen snabbt sitt verkliga ansikte. Cirka 50 syrier sitter på kajen och stirrar förtvivlat framför sig. Gummibåten som ligger förtöjd invid kustbevakningens jagare visar att någonting föregående natt gått alldeles fel.
Flyktingarna borde vara på Kos och anmäla sig hos polisen, i stället är de tillbaka i Turkiet, på fel sida om sundet.
En grönmålad ambulans kör fram och de båda förarna drar på sig plasthandskar. En stund senare bär de en grön likkista in i bilen. Någon i sällskapet kommer aldrig att nå Europa. Likkistan ser obehagligt liten ut.
När ambulansen kört i väg kommer en buss för att föra flyktingarna till något läger inne i landet, långt ifrån Bodrums turiststråk.
Europa pratar
Kustbevakaren som står vid hamninfarten ser fientligt på den främmande reportern som frågar om nattens händelser. Först vägrar han svara, sedan säger han sig inte kunna engelska för att plötsligt ångra sig och tala ut.
Det är reporterns insinuanta fråga om att turkarna kanske medvetet ser åt ett annat håll när gummibåtarna ger sig av mot Kos som gör mannen upprörd.
– Åt ett annat håll, aldrig. Du ser båten där i hamnbassängen, den stoppade vi för att vi upptäckte den. Alla båtar som illegalt lämnar Turkiet stoppar vi. Men varje natt åker upp till tio båtar i väg, de startar från olika platser och vid olika tider, det är omöjligt att stoppa dem alla.
– Men om någon så bär Turkiet sitt ansvar för den syriska katastrofen. Vi har tagit emot två miljoner syriska flyktingar, mer än någon annan. Och vad gör Europa medan vi som är ett fattigt land försörjer två miljoner flyktingar? Jo ni sitter i Bryssel och pratar!
När kustbevakaren väl kommit i gång lönar det sig att vara tyst, mannen har mera på hjärtat. Skriv citattext här
– Ni i Europa klagar för att ni tagit emot 150 000 flyktingar. Ni gör ett stort problem av det, ordnar konferenser och sitter månad efter månad och pratar, pratar och pratar. Du anar inte så jag föraktar er, tänk om ni skulle göra någonting i stället för att prata?
Lögnaren kom aldrig
Gummibåtarna som kommer till Kos varje natt lämnas fulla med flytvästar. Vem säljer alla flytvästar på turkiska sidan, är gummibåtar och flytvästar en bristvara? Det är några av frågorna som HBL söker ett svar på i Bodrum.
I basaren säljs all slags krimskrams, någon påstår att där nog också säljs flytvästar, men trots ett idogt letande hittar HBL bara en enda begagnad väst för 25 euro.
Det gäller att gå utanför stadskärnan, och mycket riktigt, i ett snabbköp några hundra meter ifrån turiststråken hänger flytvästar på en hängare. De är alla i orange som varit en ganska ovanlig färg ombord på gummibåtarna, kanske orange syns onödigt tydligt?
Flytvästarna kostar tjugo euro styck, men plötsligt framstår det som en bisak för utanför snabbköpet sitter ett sällskap på tio syrier.
Löftet att inte uppge riktigt namn och inte ta bilder får Hassan att mjukna, han vill kalla sig så, den enda i sällskapet som talar engelska.
– Vi sitter här för tionde dagen och väntar på klarsignal att få åka över sundet. Varje dag kommer vår fixare och säger "inte i dag, i morgon". Det har han sagt i tio dagar, han bara ljuger. Men vad kan vi annat än lita på honom?
Hassan, 26 år, och hans vänner väntar spänt på att få dagens besked, blir det avresa i gummibåt samma kväll eller "i morgon".
– Lögnaren säger att allt stod stilla i två dagar under veckoslutet. En kväll hade turkarna många polisbåtar ute som stoppade alla gummibåtar, nästa kväll vågade smugglarna därför inte skicka ut en enda. Enligt lögnaren är det orsaken till att väntetiden förlängs.
Hassan och hans vänner ingår i en grupp på hundra syrier som slagit läger i en lekpark. Mellan klätterställningar och gungor har de spänt upp skydd för sol och regn.
Hassan berättar att många vanliga turkar hjälper med mat och kläder. De turkiska myndigheterna däremot bidrar inte med någonting alls.
När kameran plockas fram kommer syrierna hotfullt fram och visar att inga bilder får tas. Nervositeten är begriplig, de har den viktigaste etappen framför sig.
Gravid mor
Vilka är dom, syrierna som riskerar allt för en plats i en gummibåt till Grekland och Europa?
– Från min familj är vi tio på flykt. Vi har två små spädbarn med, några äldre och sedan min bror och syster med familj. Storebror, han som sitter där på trappan och våndas har det inte lätt. Hans fru ska föda vilken dag som helst och nu vet han inte om hon ska komma med i gummibåten eller bli här för att först föda och hur han själv ska göra och om de säkert kan förenas igen om de nu skiljs åt. Vad tycker du är klokast, frågar Hassan.
Det gäller att snabbt byta samtalsämne och fråga hur Hassan och hans familj tagit sig från Syrien till Bodrum.
– Vi startade för fem månader sedan. Det gick inte att leva i Syrien mera för kriget. Enda sättet att överleva var att åka i väg.
På frågan om det inte är dyrt får Hassan någonting mörkt i blicken.
– Mamma och pappa sålde allt familjen ägde för att vi barn skulle komma i väg. De är kvar i Damaskus och äger ingenting. De har knappt mat för dagen. De gav allt de kunde till oss för att vi skulle klara oss, de offrade sig för vår skull. Därför måste vi bara lyckas och komma till Europa, till Tyskland. Tror du att den här artikeln du skriver hjälper oss, eller kan den stjälpa allt?
Svaret att all information om de syriska flyktingarnas svåra sits kan väcka en opinion i Europa haltar, och det märker också Hassan som vill veta hur Finland ställer sig till flyktingarna.
Efter ett ännu mera haltande svar frågar jag Hassan hur han och hans familj agerar när de kommer över till Grekland. Han skiner upp.
– Bra att du förde det på tal. Det finns dom som säger att vi genast ska anmäla oss hos grekisk polis för att få flyktingstatus, men samtidigt får vi då ett papper på att vi är illegalt i landet och har två dagar på oss att lämna Grekland.
– Det vill vi inte råka ut för, så andra säger att vi ska gömma oss undan och ta oss ända till Tyskland innan vi anmäler oss. Då måste vi smyga genom Makedonien, Serbien och Ungern. Det låter krångligt, vad tycker du som vet? Vad ska vi göra?
Lyckligtvis avbryter Hassan det långa, undflyende svaret och tittar reportern i ögonen.
– Vet du vad, man kan inte leva så här. Ingen människa kan tvingas leva som vi. Någon måste göra någonting!