Lång dags väntan bakom stängd port
Närmare tusen syriska flyktingar samlades i går i Kos hamnbassäng vid fartyget El Venezelos. Det blev en lång dags väntan bakom en stängd akterport.
Det var en märklig syn som mötte den som besökte hamnbassängen på Kos i går morse. Kaotiska scener utspelade sig utanför fartyget El Venezelos som de grekiska myndigheterna skickat till Kos för att bli förläggning för över 2 500 flyktingar.
Ryktet hade nått alla dem som i många dagar bott i tält eller under bar himmel längs stränder och i parker. Nu valde de att flytta sitt läger till hamnbassängen där de otåligt väntade på klartecken att få stiga ombord.
Varje gång någon plötslig rörelse syntes vid fartyget rusade folkmassan fram till akterporten och ställde sig i kö.
Medan far rusar fram för att få en bra plats i kön samlar mor ihop barn och bagage, i allmänhet bara någon sliten ryggsäck, och börjar tränga sig fram för att förenas med fadern.
När flera hundra familjer agerar lika uppstår kaos. Polis och fartygsbesättning gör sitt bästa för att hålla ordning på folkmassan.
Budet att allt är falskt alarm, portarna ska inte öppnas, får långsamt flyktingarna att återvända. Scenen upprepas några gånger i timmen.
Morgonen blir till dag, som blir till eftermiddag, som blir till kväll, men akterporten förblir stängd.
Ingen vet något
– Vi väntar på klartecken från våra myndigheter. Säkerhetskontroll pågår, fartyget anses inte vara tryggt. Bland annat gäller det brandsäkerhet. Men det finns också andra säkerhetsaspekter, bland annat hur många som kan släppas ombord, och vilka, förklarar en dam på akterdäck klädd i befälsuniform.
Hon har inget besked om när fartygets portar kan öppnas.
– Jag vet lika lite som du. Myndigheterna bestämmer.
Ryktet säger att bara syriska flyktingar får tillträde till fartyget. Många som uppenbart är av afrikanskt ursprung lämnar besvikna hamnområdet.
Innanför vågbrytaren guppar några dussin gummibåtar fyllda med flytvästar. Och uppe på kajen finns stora högar med flytvästar. Det tycks vara den stora överskottsvaran på Kos dessa dagar. Flytvästar flyter omkring på beachen, de finns i parker och på parkeringsplatser, de finns överallt. Och de ser dessutom ut att vara nya och av god kvalitet.
Ett plötsligt morgonregn får flyktingarna att plötsligt återvända till flytvästförråden. De fungerar också som paraplyer.
1 200 dollar
Två av dem som ställer sig i kön utanför El Venezelos så snart de tror att porten ska öppnas är Nechviran och Shemdin. De har anlänt till Kos klockan sju samma morgon i gummibåt.
– Jag gör som alla andra, jag är för trött för att tänka själv. Har inte sovit på två nätter, berättar Nechviran.
Tre timmar tog överfarten i den lilla gummibåten.
– Vi var 45 i båten, alldeles för många. Det var så trångt att många måste sitta på relingen. Dit kom vi, berättar Nechviran och pekar på det ställe på strandbulevarden som råkar ligga utanför Kos polishus.
– När vi nådde land hjälpte de först oss i land och spräckte sedan gummibåten.
Vad kostade resan?
– 1 200 dollar. Det är mycket pengar, men vad gör man inte för att överleva.
Har sett för mycket
Nechviran berättar att han studerade geologi vid universitetet i Aleppo när kriget kom.
– Jag är en ung man, men jag har sett mera än en gammal man borde få se.
Det är allt Nechviran vill säga om kriget. Hans syster flyttade till Istanbul, under ett besök hos henne mognade beslutet. Han skulle lämna Syrien och ta sig till Europa.
– Jag räknar inte med att någon annan ger mig bröd. Jag vill arbeta och åker gärna till vilket land som helst som är fritt och låter mig arbeta.
Kompisen Shemdin drömmer om Australien.
– Eller Kanada eller något annat land där man klarar sig med engelska. Men i värsta fall får det bli Sverige eller Norge.
Nechvirans mobil ringer, han går åt sidan för att svara och tar farväl med orden "Tacka Gud som sett till att vi kom ända fram".
Ingen kapacitet
Pensionerade journalisten Britta Lindblom som nu för tiden bor på Kos sitter på ett strandkafé och följer med alla flyktingar som passerar.
– Äntligen har de grekiska myndigheterna vaknat och gör någonting. I början av veckan var allt ett enda kaos när flyktingarna slog läger överallt och borgmästaren i sin stora vishet stängde av vatten och allmän wc. Hur tror du det slutade?
Britta Lindblom säger att lilla Kos aldrig hade någon möjlighet att hantera flyktingströmmen.
– Tusen människor stod i kö utanför polishuset. Dyblöta nykomlingar vadade i land från gummibåtar varje morgon. Ingen visste vad man skulle göra. Lyckligtvis har man nu lyckats bygga upp en organisation för att hantera flyktingarna.
Men problemen är inte över, vet Lindblom.
– Varje morgon dyker hundratals nya upp. Det sägs att det där på andra sidan finns ytterligare tre miljoner som väntar på en plats i en gummibåt.
Britta Lindblom pekar över sundet mot det turkiska fastlandet som syns så nära och så tydligt.
I den finländska skärgården skulle här gå en färja, eller byggas bro.