HBL testade: Uber billigt– men är det lagligt?
HBL:s utsända laddade på måndagen ner Ubers mobilapplikation. Läs här hur vi fick tag på en bil och hur resa och betalning förlöpte.
Applikationen visar sig vara ytterst enkel att använda. Användaren ger vid registreringen Uber tillgång till gps-position och kreditkortsuppgifter.
Bilen tillkallas med en enkel knapptryckning. Applikationen vet var jag befinner mig och vill bara veta vart jag är på väg. Jag väljer kafé Ursula. Uber meddelar att bilen är på väg och på en karta kan jag följa med hur den närmar sig Mannerheimvägen 18. Samtidigt berättar den också chaufförens förnamn och bilens märke och modell.
Inom fem minuter dyker en äldre Saab 9-3 upp utan några som helst yttre tecken på att den är en Uberbil. Giovanni (fingerat namn) visar sig vara italienare som inte talar ett ord finska och endast hjälplig engelska.
Bilen är rätt sliten med väl ingrodd smuts i sätena, men Giovanni är trevlig och öppen. Vi får veta att han egentligen jobbar som formgivare, men att han extraknäcker två-tre timmar per dag som Uberchaufför.
Han hittar lätt fram till destinationen med hjälp av mobilens navigator. Körstilen är lika sorglös och smidigt improviserande som om vi körde i hans hemstad Rom.
Betalar skatt
Giovanni intygar att han betalar skatt på allt han tjänar extra, men om Ubers verksamhet är laglig eller inte ville han inte ta ställning till.
Har du mycket körningar?
– Ja, helt ok. De flesta som använder Uber är 20–25-åringar.
Vet du vem som är chef för Uber i Finland?
– Ja, de är två, Joel och Sami.
Inga tillnamn?
– Nej dem känner jag inte till. Men de har båda varit väldigt hyggliga mot mig, allt har fungerat mycket bra. Mina inkomster är helt beroende av hur mycket jag kör, jag jobbar på provision.
Vi är framme och jag ska betala, men får veta att mitt kreditkort redan har krediterats på summan, 7,53 euro.
Mycket smärtfritt och snabbt.
Jag får veta att Joel och Sami har sitt kontor intill HBL:s redaktion på Meetingpark i hörnet av Simonsgatan och Mannerheimvägen. Jag tar mig tillbaka dit med en vanlig Helsingforstaxi. Samma resa i retur alltså. Taxan nu 12,50 euro.
Den finska chauffören lägger lugnt och sakligt, men anonymt, ut texten om Uber.
– Jag kan inte påstå att de tar brödet ur mun på oss, men utomlands har Ubers verksamhet ju vuxit väldigt snabbt.
– De kan väl hålla låga taxor om de jobbar bara då det passar dem och inte har ordentliga försäkringar eller betalar skatt. Men det här är bara vad jag tror.
– På valborgsmässoafton lär det exempelvis inte ha gått att få tag på en Uberbil, då ville de väl vara lediga.
Inte anträffbara
Jag kommer fram till Meetingpark för att fråga Joel eller Sami om lagligheten med det håller på med. Jag presenterar mig för en vaktmästare som lovar leta reda på Sami eller Joel.
– De är tyvärr inte anträffbara, säger han.
Kan vi ringa dem?
– Jag ska kolla, säger vaktmästaren och försvinner.
– Nej, det går tyvärr inte, men ni får tag på dem via e-posten.
Jag tackar, skickar en e-post, men får inget svar.
Däremot får jag ett automatsvar från "Uber HK Community-team", i Samis namn, som gratulerar mig (på svenska) till min första resa med Uber.
Jag får veta att om jag någonsin har några frågar eller problem när jag "Ubererar i Helsingfors" så är det bara att fylla i ett formulär.
Uberteamet skriver att de skulle "älska" om jag hjälper dem att sprida budskapet om Uber och lovar att de lägger till 10 euro på mitt Uberkonto för varje person jag tipsar och som gör en resa med Uber och uppger min personliga erbjudandekod.
"Det är det ultimata uber-win-win och det finns ingen gräns för hur mycket du kan tjäna", lovas jag i brevet.
På Ubers hemsida söks nya chaufförer. Är man över 21 år, har privat körkort och en egen bil som är nyare än årsmodell 2005 är det bara att börja köra UberPOP, budgetvarianten av Uberbilarna.
Har man däremot taxilegitimation och en "lyxig mörk sedan med läderklädsel och av senare årsmodell", är det bara att börja köra den exklusivare UberBLACK.
Men är det lagligt?