Otrygghet plågar barnen i Nepal

– Det allra viktigaste för barnen är att få bo tryggt, i stadiga och bra hus. Många barn sade att de vill veta hur länge de måste bo i tält, berättar Sudarshan Shrestha, kommunikationschef på Rädda Barnen i Nepal.

– De känner sig otrygga och speciellt lite äldre flickor är rädda för vad som kan hända dem.

Det förekommer uppgifter om sexuella trakasserier i tältlägren. Unicef har också varnat för att risken för människosmuggling av barn ökar – och det problemet har varit stort redan tidigare.

Organisationen har tillsammans med Unicef, Plan och World Vision gjort en stor enkät bland de skalvdrabbade barnen för att få reda på vad de behöver och är rädda för.

Över 600 000 hem förstördes helt eller delvis i skalvet den 25 april och arbetet med att bygga upp husen går långsamt. I det bergiga Nepal är logistiken alltid en utmaning och monsunsäsongen gör allting mycket svårare.

– Det är en risk att både barn och vuxna fortsätter att leva i tält i bergiga områden på kladdig lera. Regnen blir hårdare dag för dag nu. Varje morgon när jag fruktar jag för vad som ska hända, säger Shrestha.

Själva återuppbyggnadsarbetet har kommit i gång på de skalvdrabbade områdena och arbetet med att bygga upp tillfälliga hus är i full gång. De tillfälliga husen har ordentliga väggar och plåttak så att de kan skydda familjerna för monsunregnen.

Svåra samband
Över 2 000 barn deltog i undersökningen och det är första gången som så många barn tillfrågats efter en stor naturkatastrof.

– Att konsultera barnen öppnade verkligen våra ögonför hur barnen upplever en sådan här katastrof.
Sudarshan Shrestha säger att en av frågorna var om barnen ska återvända till skolan. En tioårig flicka sade att hon ville men inte tror att hon får.

– När vi frågade varför sade hon att familjen var fattig redan tidigare och ännu fattigare nu. Hennes föräldrar kommer inte att ha råd att betala ens det lilla som behövs för skolan när de ska bygga upp hela livet på nytt.
Minst 5 000 skolor förstördes helt i skalvet och omkring 16 000 fick så stora skador att de måste demoleras helt eller delvis. Unicef uppskattar att en miljon elevers skolor förstördes i skalvet. I Nepal har omkring 95 procent av barnen deltagit i lågstadieundervisningen, men förhållandena i skolorna är ofta bristfälliga och läskunnigheten på 66 procent hör till de lägsta i Asien.

Organisationer har byggt upp tillfälliga skolor, Rädda Barnen har till exempel byggt 300 på olika håll i de skalv drabbade områdena.

– De är byggda av bambu och med plast- eller plåttak. Där finns inga bord eller stolar och det är många klasser som får samsas om samma klassrum, berättar Shrestha.

Enligt honom känner sig barnen ofta otrygga i de tillfälliga skolbyggnaderna och drömmer om att få gå i en riktig skolbyggnad igen.

Långt i från alla barn har nåtts.

– Utmaningen är att nå dem som bor riktigt högt upp i bergen. Man måste gå dit eftersom vägarna har förstörts och lerskred blockerar de vägar som finns. Det är svårt att nå de här byarna med flyg också.
Traumatiserade

Vid sidan om de praktiska nödvändigheterna behöver barnen också få hjälp med att processa det som hände. Till exempel Rädda Barnen har skapat barncenter i många byar dit barnen få komma för att dansa, leka, sjunga och rita.

– Det viktiga är att de får uttrycka sig själva genom musik eller konst. Det hjälper att hela dem.
Organisationen har också utbildning för både lärare och föräldrar för att hjälpa dem att förstå hur det ska agera.

– För lärarna är det viktigt att få lära sig hur man undervisar i en katastrofomgivning och hur man jobbar med traumatiserade barn, få veta hur de hjälpa dem att övervinna sina rädslor. En del av barnen har sett sina föräldrar krossas till döds framför ögonen.

Ytterligare källor: New York Times, Washington Post, Guardian, Rädda Barnen,