Höga vd-löner försvårar fördrag
Höjda direktörslöner och skatteflykt utomlands kan minska viljan hos vanliga löntagare att delta i ett samhällsfördrag, säger professor Jukka Kekkonen. Centralhandelskammaren försvarar lönerna med den hårda konkurrensen från utlandet.
Direktörernas arvoden i de 43 stora börsbolagen som Helsingin Sanomat har granskat steg i medeltal med hela 8,3 procent i fjol, vilket är en större ökning än under tidigare år. Ser man till alla finländska börsbolag sjönk den genomsnittliga direktörslönen något, visar Centralhandelskammarens uppgifter.
HS kunde också berätta att tre pensionerade vd:ar har skrivit sig i Portugal där de skattefritt kan inkassera sina månatliga pensioner på 33 000–50 000 euro. Den genomsnittliga pensionen i Finland är knappt 1 600 euro.
– Det här är en stor sak för att den hänger samman med en politik som varit ganska konsekvent de senaste 15–20 åren och som har cementerat och ökat den ekonomiska elitens fördelar, säger Jukka Kekkonen som är professor i rättshistoria och romersk rätt vid Helsingfors universitet.
Kekkonen säger att de ökade inkomstskillnaderna i Finland är ett problem i sig men också ur den ekonomiska tillväxtens synvinkel. När regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna nu ska förhandla om ett samhällsfördrag borde också bolagsdirektörerna ta sitt ansvar genom att föregå med gott exempel, säger han.
I våras gick tre direktörer, med Finlands Näringsliv EK:s styrelseordförande Matti Alahuhta i spetsen, ut med beskedet att de tänkte sänka sina löner med fem procent.
De uppmanade andra företagsledare att göra samma sak eller donera pengar. Fackföreningssidan kallade utspelet för populism.
De senaste löneuppgifterna tror Jukka Kekkonen kan minska de vanliga löntagarnas beredskap att förlänga arbetstiden eller minska sina löner.
– Det har till och med löntagarnas tjänstemän och direktörer sagt. Det är helt klart att det försvagar den gemensamma förpliktelsen.
En vd är 25 arbetare
De största börsbolagens vd:ar tjänade i medeltal 1,3 miljoner euro när man räknar med optioner och aktiebelöningar, visar Helsingin Sanomats sammanställning.
På Centralhandelskammaren säger vice vd Leena Linnainmaa att det är oundvikligt att direktörernas arvoden på lång sikt vuxit snabbare än arbetstagarnas.
– Det är internationell konkurrens om de bästa ledarna och de internationella ersättningsbeloppen har stigit ganska häftigt. Jag vet inte om det är möjligt att ha ett helt annat system i Finland än i andra länder.
Centralhandelskammaren har kritiserat HS undersökning för att tidningen inte beaktat alla de inhemska börsbolagen. Klart är ändå att de största bolagen betalar sina direktörer allt större arvoden så att en direktörslön i fjol motsvarade 24,9 anställdas lön.
Även Leena Linnainmaa tror att uppgifterna om den potentiella skatteflykten till Portugal kan försvåra förhandlingarna om samhällsfördraget. I samma andetag säger hon att det handlar om några enskilda fall och frågan snarare är om höginkomsttagare beskattas för hårt.
– Har vi gått för långt i beskattningen av löner om resultatet är det här?
"Inget samhällsfördrag"
Linnainmaa har också en annan syn än Jukka Kekkonen på vilket ansvar bolagens ledning har när ett samhällsfördrag nu planeras.
– Direktörernas ansvar är det att de leder bolaget, och allas bästa hopp är att bolagen är framgångsrika och anställer folk.
Därför är det centralt att direktörernas arvoden bygger på bolagets resultat, säger hon – principen är att involvera vd:n starkare i bolaget med hjälp av olika resultatpremier och bonusar.
Att inkomstskillnaderna växte i Finland på 1990-talet berodde förutom på arvet efter recessionen också på att den rikaste tiondelens kapitalinkomster ökade.
Problemet var enligt Linnainmaa att man i Finland då inte var förberedd på att aktiekurserna skulle skjuta i höjden, vilket hade en motsvarande effekt på börschefernas bonusar. Nu har maximigränser och olika kriterier för bonusarna blivit vanligare.
Det planerade samhällsfördraget skulle Jukka Kekkonen inte alls kalla ett samhällsfördrag utan snarare en "tupo", eller inkomstpolitisk helhetslösning.
– Efter andra världskriget avstod fackföreningsrörelsen flera år i följd från lönehöjningar så att vi kunde skapa ett system med barnbidrag i Finland. Sådana är riktiga samhällsfördrag där man söker efter en kompromiss, lösning och gemensam nytta.