"För liten press på Sannfinländarna"
Bland Europas högerpopulistiska partier pågår en uteslutning av extrema medlemmar i jakt på regeringsmakt. Men på Sannfinländarna, som redan är där, finns inget sådant tryck.
Olli Immonens (Sannf) senaste stridsrop mot multikulturalismen väcker inte förvåning på andra sidan Östersjön.
– Sådana här uttalanden ingår i retoriken för radikala högerpopulistiska partier, dit jag räknar Sannfinländarna och då främst deras extrema falang som växt sig allt starkare, säger Ann-Cathrine Jungar som forskar i högerpopulistiska partier vid Södertörns högskola i Sverige.
Liksom förra gången när det blåste kring Immonen sade Sampo Terho, Sannfinländarnas gruppordförande i riksdagen, att Immonen har rätt till sin privata åsikt. Jungar tycker det är ett märkligt argument.
– Är du vald till folkets företrädare så har du den rollen hela tiden, det finns ingen privat position du kan inta.
Senare under söndagen sade Terho till FNB att en riksdagsledamot aldrig kan uttala sig helt privat eftersom regeringspolitiken gäller alla regeringspartier. Terho sade även att han försökt ringa Immonen men inte fått svar.
Trendbrott
Jungar säger att Sannfinländarnas passiva agerande går emot den trend som syns bland andra populistiska partier i Europa. I jakt på legitimitet och samarbete har partier som Sverigedemokraterna, Front National och Dansk Folkeparti aktivt börjat utesluta medlemmar som uttalat sig radikalt eller gått emot partiets officiella linje.
Skillnaden är att Sannfinländarna redan nått dit de övriga partierna vill nå: regeringen.
– De övriga regeringspartierna har till en viss del accepterat de extrema och nationalistiska ledamöternas uttalanden. Det syntes redan när domen mot Jussi Halla-aho kom 2011. Det finns helt enkelt inte samma press på Sannfinländarna att rensa bland sina led, säger Jungar.
Under gårdagseftermiddagen kommenterade statsminister Juha Sipilä (C) Immonens utspel på Twitter. "Jag kan inte godkänna Immonens skriverier. Jag vill utveckla Finland som ett öppet, internationellt, språkligt och kulturellt rikt land."
Jungar säger att även om inställningen i Sverige är att det i första hand är det egna partiet som ska kommentera en ledamots uttalande så tvingar medierna aktivt representanter för andra partier att uttala sig. Senast inträffade det när statsminister Stefan Löfven (S) omgående fick kommentera miljöminister Åsa Romsons (MP) beskrivning av Medelhavet som "det nya Auschwitz". Finländsk media tycks inte ha samma intresse av att pressa politikerna.
– Visst rapporterar medierna om skandalerna, men med undantag för några enskilda tidningar så har det främst handlat om principiella diskussioner om vad man får säga som riksdagsledamot.
Arrogant memorandum
Ytterligare ett problem i Finland är enligt Jungar att det inte finns någon stark förvaltningsdomstol för att tolka vad som är okej att säga inom ramarna för grundlagen. 2011 sammanställde Sannfinländarna ett memorandum över hur deras politiska språk ska formuleras. Det innehöll ett stycke om hatretorik.
– Men det var ganska arrogant skrivet. Undertonen var främst kritik och förlöjligande av lagstiftningen för att den ansågs begränsa yttrandefriheten, säger Jungar.
Efter att Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, kritiskt kommenterat inlägget replikerade Immonen att Grönlund kan flytta till Sverige om han saknar begränsad yttrandefrihet. Jungar tycker att det är ett lågt argument från en riksdagsledamot.
– Det är motsägelsefullt att först tala om rätten till att kritisera och sedan ta till ett sådant argument. Det är ett slag från underläge och tyder inte på att man är speciellt intresserad av att diskutera frågan.