Urpilainen: EU:s framtid står på spel
Jutta Urpilainen stöder regeringens tuffa Greklandspolitik. "Det handlar inte om Grekland, det handlar om hela EU:s framtid. Folken i Europa går aldrig med på att betala andras skulder."
När Jutta Urpilainen (SDP) var finansminister kallade hon sig Täti Tiukka (Tant Tuff) och genomdrev specialgarantier av grekerna för att Finland skulle gå med på att bevilja lån.
Nuvarande regering har fortsatt på den tuffa linjen och i samband med Greklandsförhandlingarna profilerat Finland som landet som ställer de hårdaste kraven på Grekland. Trots att hon numera representerar oppositionen står Jutta Urpilainen bakom linjen.
– För mig handlar det här inte i första hand om Grekland utan om EU:s framtid. Över hela Europa ser vi hur populister och nationalister vinner i val, senast i Danmark. Om vi inte kan visa att man i EU håller fast vid gemensamma regler och kan lita på varandra så kommer unionen att splittras.
– Vi står nu vid ett vägskäl. Britterna vill lösa upp EU:s strukturer medan Frankrike vill fördjupa integrationen. Jag hoppas på det senare, men det förutsätter att folken i Europa anser att EU har en legitimitet. Så länge Greklands ekonomi måste räddas av andra länder påverkas denna legitimitet negativt.
Men faktum är, enligt experter, att Grekland inte kommer att kunna betala tillbaka sina skulder?
– Det behöver inte vara så. Innan Syriza vann valet räknade man med en tillväxt i Grekland på tre procent. Sedan dess har prognosen sjunkit till minus 2-4 procent. Felet är att Grekland vägrar förbinda sig vid en moral som gäller i andra länder, med kraftåtgärder mot korruption, skattefusk och nepotism. Grekerna förkastade programmet i folkomröstningen.
– Andra krisländer som Irland, Portugal och Spanien har genomfört hårda program och är på väg att resa sig. Vad sänder det för signal om grekernas skulder efterskänks? I Europa godkänner man humanitär hjälp, men aldrig att man betalar ett annat folks skulder. Om så sker förlorar EU folkens stöd.
Vad ser du för lösning på krisen?
– Eftersom grekerna röstat emot reformpaketet så borde den logiska följden vara att Grekland lämnar euron. Och det är inte alls uteslutet att så sker, förhandlingarna om det tredje lånepaketet blir svåra efter att premiärminister Tsipras tiodubblat den begärda summan till 78 miljarder euro.
– Kraven på Grekland blir hårda, det är inte alls osannolikt att grekerna åter säger nej. I så fall uppstår kris och Greklands uttåg ur euron är fullt möjligt. Då måste integrationen mellan de andra euroländerna fördjupas för att försvara den gemensamma valutan.
För ett år sedan hade Grekland uppnått balans i budgeten, kan man begära mer? Finland tycks aldrig uppnå det målet?
– Greklands skatteintäkter täckte utgifterna om man bortsåg från räntor på statliga lån. Men hur ska man kunna bortse från räntorna? Grekland har levt över sina tillgångar och byggt sitt välstånd på lån. Det är otänkbart att man kan se mellan fingrarna med det. Det vore orättvist mot Irland, Cypern, Portugal och Spanien som sköter sina lån.
– Grekland var på rätt väg och såg ut att få en tillväxt på tre procent. Sedan vann Syriza valet på löftet att man inte behöver genomföra åtstramningarna. I samma stund försvann förtroendet för Grekland, ingen ville längre investera, folk lät fortsättningsvis bli att betala skatt.
Socialdemokrater brukar tala om solidaritet, "kaveria ei jätetä". Gäller det inte greker?
– Grekland behöver ekonomisk hjälp, det är klart. Lämnar Grekland euron handlar det om humanitär hjälp, till exempel via EU:s sociala fonder. Stannar Grekland kvar ges hjälpen i form av det tredje lånepaketet.
– Jag har alltid varit en EU-entusiast, kanske också något slags federalist. Om vi efterskänker EU:s skulder vinner populister i EU-länderna stöd och det leder till att EU splittras. Frågan är mycket större än Grekland, det handlar om hela euroområdets framtid.
Finland har nu profilerat sig som EU:s största egoist både när det gäller Grekland och flyktingarna i Medelhavet. Hur bekommer det dig?
– Jag förstår regeringens tuffa linje. Först förkastar grekerna en överenskommelse och så återkommer de till förhandlingsbordet och begär tiofalt mer. Jag förstår att man inte förhandlar ur en sådan utgångspunkt. Nu har nya villkor ställts för förhandlingarna. Och Finland stod inte alls ensamt.
– Jag är för solidaritet och fördelningen av båtflyktingarna på Medelhavet är rätt sätt att visa solidaritet. EU måste ta ett kollektivt ansvar. Människohandeln är i dag en större ekonomi än slavhandeln på sin tid. Åtgärder behövs och den formen av solidaritet har också folkens stöd.
Men Finland emotsatte sig också flyktinglösningen?
– Det gäller att välja när man är tuff. Finland kan inte ständigt vara den som säger nej. I ekonomiska frågor är det naturligt att man ser till sina egna intressen, men i flyktingfrågor är jag liberal. Varför ska vi driva en tuff linje i den frågan när vi från förr tar emot så väldigt få flyktingar jämfört med till exempel Sverige?
Finlands har ett stort budgetunderskott som man inte tycks komma åt. Vad tror du Sydeuropas länder svarar när Finland knackar på Bryssels dörr och ber om hjälp?
– Då kan Finland påminna om att vi minsann varit med och hjälpt dem. Att vi samtidigt försvarat våra egna intressen och har krävt garantier är bara naturligt.
Det var du som i tiden genomdrev de grekiska garantierna. Var det fiffigt?
– Alla gånger! 900 miljoner euro finns nu på ett säkert konto. Det var rätt och riktigt att kräva det. Men tillbaka till Finlands ekonomi, förra regeringen skar ner sex miljarder ur budgeten, nu måste den nya regeringen fortsätta det arbetet.
Vad anser du om regeringen?
– Jag ger den hundra dagar för att visa vad den går för och håller än så länge inne med kritiken. Ändå kan man konstatera att Sannfinländarnas tongångar har förändrats. Före valet var Soini emot ett grekiskt låneprogram, efter valet var Soini fortfarande emot ett grekiskt låneprogram och nu är han för.
– Och lite märkligt är det att Sannfinländarna röstade emot flyktinguppgörelsen i regeringen. Vi var som mest sex partier i samma regering, men höll bättre ihop.
Vilken är din egen roll i SDP? Är din relation till partibasen Antti Rinne i skick?
– Vi har aldrig haft problem i vår relation. Däremot har vi haft en bristfällig kommunikation som ledde till missförstånd. Numera har vi mera kontakt med varandra. Jag ser fram emot att arbeta i opposition och vara konstruktiv. Vi skäller på regeringen när det finns orsak, men kan också ge den erkänsla som nu i Greklandsfrågan.
Hur ser din sommar ut?
– Jag har arbetat hela juli, rest på tillställningar och skrivit. I augusti reser vi utomlands för att fira att jag blir en vuxen kvinna och fyller 40 år.