Flyktinglinjen splittrar regeringen
Regeringens hårda linje i två stora EU-frågor, Medelhavsflyktingarna och Greklandskrisen, har väckt frågor om vilket parti som är ledare inom regeringen. – Det finns en klyfta mellan partierna då det gäller flyktingar och asylsökande, säger Juhana Vartiainen (Saml).
– Det finns bland Sannfinländarna en större misstro mot internationell migration och rörlighet. Mitt intryck är att de ibland underskattar den nytta för de offentliga finanserna som arbetskraftsinvandring ger.
Juhana Vartiainen (Saml) är ändå nöjd med att regeringsprogrammet innehåller skrivningar som ska främja arbetskraftsinvandring – däremot finns en större konflikt på annat håll.
– Det finns en större klyfta mellan partierna om flyktingar och asylsökande, säger Vartiainen.
Han kommenterar frågan strax efter Sannfinländarnas timme på Suomi-areena, en timme som ägnats åt invandring och där Vartiainen som inbjuden debattör var av grundläggande annan åsikt om nyttan med invandring, bland annat den ekonomiska nyttan.
Sannfinländarna väckte stort intresse i Rådhusparken, och utöver själva invandringsfrågan har sommaren stora EU-teman också väckt frågor om Sannfinländarna pressat regeringen åt något håll.
– Sannfinländarna gjorde ett avvikande förslag i stora utskottet, och statsministern gav också grönt ljus för att det kunde finnas olika åsikter. Det är inget problem för regeringssamarbetet. När regeringen sedan slagit fast sin linje står alla bakom den, säger riksdagsledamoten Simon Elo (Sannf).
Hur ter det sig för väljarna att det finns en regeringslinje och så någon form av avvikande åsikt?
– Det vore väl underligt om olika partier inte hade olika åsikter. Det väsentliga är att vi sedan arbetar som team. Ta Medelhavsflyktingarna som exempel – Finland har bestämt att man medverkar på något sätt, men formen är inte fastslagen. Då det i juli klarnar i förhandlingarna vad den konkreta hjälpen blir diskuterar vi det på nytt i regeringen, säger Elo, som tycker att oppositionens kritik är motstridig.
– Vi har både blivit anklagade för en alltför strikt EU-linje och så har vi blivit anklagade för att ha sålt smöret. Men i regeringsprogrammet är linjen enhetlig.
Försvarar Sverige
Under invandringsdebatten verkade Sverige bli det stora stridsäpplet, och Simon Elo vidhåller att Sverige är ett avskräckande exempel.
Vartiainen håller inte med.
– Ofta tas Sverige upp i den finländska debatten som ett skräckexempel, och för mig som ändå bott i Sverige i tretton år tycks de här skräckbilderna vara överdrivna. Sverige är ett välfungerande land som kan sköta sina 40 000 invandrare per år, medan vi i Finland gör en stor grej av om vi kan ta 400 flyktingar.
Hur reagerade du på linjen kring Medelhavsflyktingarna – tyckte du att regeringen såg Sannfinländsk ut?
– Tja, regeringens agerande är en kompromiss. Det här är en frågeställning som helt tydligt delar finländarna i olika grupper.
Elo: tillfällig "grexit" bättre
Simon Elo anser alltjämt att Grekland tillfälligt borde ha lämnat euroområdet.
– Om man ser på Greklands stabilitet på lång sikt ser jag inte hur det hjälper med ett tredje stödpaket.
Men om ett sådant kommer är det osannolikt att det skulle påverka Sannfinländarnas regeringssits, anser Elo, och hänvisar till att också resten av regeringen skriver under att Finlands borgen inte ska öka.
– Finland har redan varit med och grundat och kapitaliserat fonden, så det kommer inte den här regeringen eller Sannfinländarna att glida ur. För oss är det väsentliga att vi inte utökar den finländska borgen ännu mer.
Att det skulle bli så ser Elo som osannolikt. Ett paket på drygt tjugo miljarder skulle hålla sig inom ramarna. På frågan om det är en tröskelfråga som kunde få Sannfinländarnas regeringssits att vackla säger Elo att det i praktiken skulle behövas ytterligare ett fjärde stödpaket till Grekland innan det blir aktuellt.
Juhana Vartiainen anser att linjen gentemot Grekland var bra, men att hårdheten i fråga om reformkraven också borde balanseras upp med ett tillmötesgående om skuldbördan.
– Jag tycker det är rätt att driva den här hårda linjen med stringenta reformer. Jag är en vän av starka offentliga finanser. Men om man lyckas förmå grekerna att tänka om sin offentliga hushållning då borde man i gengäld vara generös med hur man anpassar skuldbördan och ganska tillmötesgående i andra frågor också, säger Vartiainen.