Burundi nära diktatur
Fyra timmar. Så länge tog det innan Richard Myrenberg, Afrikakorrespondent på Sveriges Radio, såg den första döda kroppen efter att han anlänt till Burundis huvudstad Bujumbura. Oroligheterna i det lilla landet, beläget vid Tanganyikasjön i centrala Östafrika, har under de senaste månaderna tvingat 140 000 människor på flykt. Mitt i allt detta ska landet på onsdag rösta fram en ny president i ett val som oppositionen bojkottar.
– Både Förenta nationerna och Afrikanska Unionen har uppmanat regeringen att skjuta upp valet. EU:s valkontrollanter har lämnat landet och flera länder har redan meddelat att de inte kommer att erkänna resultatet, säger Myrenberg som nu återvänt till Sverige.
Burundi är ett av världens fattigaste länder och missnöjet med makthavarna har växt fram under en lång tid. Demonstrationerna eskalerade i april när den sittande presidenten Pierre Nkurunziza meddelade att han tänker ställa upp för en tredje mandatperiod. I maj gjordes ett kuppförsök av en grupp före detta arméofficerare som slogs ner av regimen.
– Det finns en bred politisk enighet om att Nkurunziza borde avgå, vilket även flera medlemmar i Nkurunzizas eget parti anser. Men det är presidenten helt ointresserad av. Nkurunziza är dessutom pånyttfödd kristen och har fått för sig att han har ett gudomligt uppdrag att sitta vid makten i 25 år, säger Myrenberg.
Vill skapa etnisk konflikt
Nkurunzizas kandidatur bryter mot Arusha-fredsavtalet som slöts 2005 efter att Burundi genomlidit ett tolv år långt inbördeskrig mellan landets två befolkningsgrupper, hutu och tutsi. Ett krig där över 300 000 människor dödades. Nu hävdar oppositionen att den samlar både hutuer och tutsier, och att oroligheterna i landet ska ses som en rent politisk konflikt. Landets hutu-regim påstår något helt annat.
– Presidenten försöker aktivt spela det etniska kortet genom att påstå att det är tutsier som orsakar våldet. Men allmänheten verkar inte köpa inbördeskrigsretoriken, vilket är ett otroligt bra tecken, säger Cara Jones, professor i statskunskap vid Mary Baldwin College i Virginia.
I Arusha-avtalet slogs det fast att poliskåren och armén ska bestå av hälften hutuer och hälften tutsier, men på kort tid har Nkurunziza städat ut nästan alla tutsier ur polisen och även börjat göra detsamma inom armén. Dessutom ryktas det att regeringspartiets ungdomsförbund försetts med vapen och omvandlats till en milis.
– Armén kan komma att bli en nyckelspelare eftersom den hittills uppträtt rätt opartiskt i konflikten. Om presidenten lyckas göra armén till en etnisk fråga blir det problem, säger Myrenberg.
Förtryckta medier
I parlamentsvalet som hölls i slutet av juni knep Nkurunzizas parti 77 av 100 mandat. Inför landets "supervalår" har inga partier förutom regeringspartiet tillåtits genomföra någon valkampanj. De oberoende radiostationerna och tidningarna, som varit bland de mest framstående på kontinenten, har tystats och många journalister har flytt landet. Sociala medier har även stängts ner.
En av aktivisterna som tvingats på flykt är poeten Ketty Nivyabandi. I början av maj började hon organisera demonstrationer där kvinnor i alla åldrar vandrade längs med Bujumburas gator, viftande med vita tygstycken. Oturligt nog råkade kvinnornas andra demonstration sammanfalla med kuppförsöket och alla som deltagit i den fredliga demonstrationen pekades ut som medbrottslingar. Nivyabandi lyckades fly till Rwanda.
– Burundi har blivit en diktatur. Ingen tillåts rapportera om brotten mot mänskliga rättigheter som händer framför våra ögon. För några dagar sedan gick polisen in i kvarteret Mutakura och slaktade civila medan de sökte efter rebeller och oppositionspolitiker. Barn dödades. Allt detta händer och regimen kommer undan med det, säger Nivyabandi i en intervju med Vice News.
Andra kan komma ta efter
Nivyabandi är besviken på att omvärlden inte reagerat tidigare mot våldet i Burundi, som trappats upp under hela Nkurunzizas andra mandatperiod.
– Det måste ses som ett stort misslyckande att en demokrati år 2015 tillåts förvandlas till en diktatur. Det är ett tecken på att vi måste omvärdera hur det internationella samfundets fredsarbete ska fungera.
I skrivande stund är det oklart om Nkurunziza får någon motkandidat i onsdagens val. Men oberoende av valutgången tror Richard Myrenberg att presidenten kommer att klamra sig kvar vid makten till varje pris.
– Detta kommer leda till ökad politisk oro, en radikalisering av oppositionen och fler flyktingar till grannländerna. Konflikten kommer av allt att döma inte att kunna ta slut innan Nkurunziza kliver av.
Under året går även Burundis grannländer Rwanda, Kongo-Kinshasa och Kongo-Brazaville till val. Niyabandi säger till Vice News att hon är orolig över att den lektion i diktatorskap som utspelar sig i Burundi ska inspirera maktgiriga ledare i andra länder.
– Det är vårt ansvar som världsmedborgare att se till att få ett stopp på den här utvecklingen. Och det omedelbart.
Källor: The Guardian, BBC, New York Times, Vice News, Al Jazira, Reuters, IB Times, Sveriges Radio