Nu utmanas demokratibygget i Tunisien
Efter terrorattacken är unga aktivister oroade över hur ekonomin och demokratin påverkas och vilka effekter regeringens krisåtgärder har på medborgarnas rättigheter. De efterlyser arbete för att stödja unga, i stället för regeringens hårda paket mot terror.
Zied Touzani, 31, är bitter. Attackerna i Sousse och vid Bardomuseet i Tunis i mars försvårar arbetet att bygga upp ett nytt, fritt och demokratiskt Tunisien som har pågått sedan revolutionen 2011.
– Vi har tagit enorma steg framåt under fyra år. Plötsligt är det så enkelt för ett par gärningsmän att förstöra för alla som jobbar för Tunisiens bästa. Nu märker jag att folk tycker det är onödigt med ett långsiktigt arbete när attacker så enkelt kan rasera vad som åstadkommits.
Touzani är dataingenjör till utbildningen och har studerat statsvetenskap i Paris. Nu fungerar han som ordförande för ungdomsorganisationen Tun'Act och arbetar med ungdoms- och medborgarfrågor.
När vi når honom i hemstaden Tunis via Skype säger han att hela tanken på en terrorattack där utländska turister är målet är främmande och absurd för honom och för dem han känner.
Enligt Touzani var attacken inte bara riktad mot utlänningar, utan även riktad rakt mot det nya Tunisien som är beroende av en välmående turistindustri. Touzanis far och mor kommer från Sousse och han har många släktingar som arbetar inom turistnäringen i den drabbade staden.
– Nu är släktingarna pessimistiska och har inte tillit till framtiden, säger Touzani.
Även Hatem Amri, 26, är oroad över att landets stöttepelare turismen drabbas. Han jobbar som industriingenjör vid sidan om studierna och är aktiv inom många frivilligorganisationer, däribland Amnesty och Tun’Act. Han berättar om hur attacken i Sousse inte representerar det gästvänliga Tunisien han känner till.
– Tendensen till våld och attackerna i år är fenomen som jag, min familj och mina vänner inte kan känna igen vårt Tunisien i. Nu är jag oroad över att det här är början på en serie av attacker, säger Amri via Skype.
Tillbaka till diktaturen
Enligt Hatem Amri och Zied Touzani vill många tunisier nu att regeringen tar till hårdhandskarna mot terrorism. Båda är oroade över att det leder till en återgång till de metoder som användes under Zine al-Abidine Ben Alis diktatur och att folket tillåter att friheter och rättigheter begränsas för att stoppa terrordåd.
De är särskilt oroade över att medborgerliga rättigheter begränsas i den nya lagen om antiterrorism som åter är på tapeten efter attacken.
– Folk är rädda och jämför med hur tryggt och fridfullt det var under diktaturen med hur otryggt det är nu. Både unga och gamla talar för att gå tillbaka till hur det var under Ben Ali. Folk säger att attackerna bevisar att vi misslyckades med att bygga upp ett fritt Tunisien, men vi måste vara tålmodiga. De här attackerna utgör bara utmaningar på den vägen som vi redan är, säger Amri.
Satsa på de unga
Gärningsmannen i Sousse, Seifeddine Rezgui, var en 23-årig studerande. Både Amri och Touzani understryker att det som behövs nu är ett fokus på unga som riskerar att radikaliseras. De menar att regeringens krisåtgärder, bland annat att stänga cirka 80 moskéer där unga antas radikaliseras, inte är rätt tillvägagångssätt.
Amri säger att man nu måste ta itu med radikalismens bakomliggande problem, som till exempel ungas utbredda arbetslöshet. Många unga tunisier har en utbildning, men hittar inte jobb.
– Vi måste kontakta unga som har tendens till våld och extremism och stödja dem. Det här blir vår prioritet som aktivister. Vårt kunnande behövs nu. Regeringen har däremot inte de rätta metoderna att nå ut till de unga, säger han.
– Efter attacken blev jag modfälld, men jag fick energi av att tänka att det arbete vi gör med unga nu är allt viktigare. Frukterna av det arbetet syns ändå inte genast, utan i det långa loppet, säger Touzani.
Idén med Tun’Act är att engagera unga i övergången från diktatur till demokrati och få unga att inse hur viktigt det är att vara en aktiv medborgare. Under evenemanget som kallas Tunisiska ungdomsparlamentet lär sig unga debattera och kompromissa, något man inte lär sig i skolorna i en diktatur.
– Vad vi gör är en liten del av en stor process att bygga upp vårt land, säger Touzani.