Analys: Nokiaaffären en felsatsning av Microsoft
Efter Microsofts gigantiska nedskrivning av värdet på mobilverksamheten framstår Nokia allt mer som den stora vinnaren på affären. Det här är förstås en klen tröst för dem som nu hotas av uppsägning.
– Vi är djupt engagerade i Finland, och vi planerar inte flytta några arbetstillfällen. Så sade Microsofts dåvarande vd Steve Ballmer morgonen den 2 september 2013 när nyheten om att den amerikanska mjukvarujätten köper Nokias mobiltillverkning presenterades för pressen på Dipoli i Otnäs. Det här var förstås festtalsretorik som passade bra den aktuella dagen – hos många finländare, vars självkänsla och identitet mer eller mindre byggts upp av Nokias framgång, hade nyheten tagits emot med bestörtning.
Ändå kom affären inte som någon överraskning. Redan när den tidigare Microsoft-direktören Stephen Elop hösten 2010 efterträdde Olli-Pekka Kallasvuo som Nokias koncernchef spekulerades vilt om huruvida Elop var en trojansk häst, utsänd av Microsoft med uppdrag att sluka Nokia.
Ny kraft fick spekulationerna i februari 2011 när Nokia och Microsoft sitt strategiska partnerskap kring mobilplattformen Windows Phone. Beskedet möttes med stor misstro och Nokias aktiekurs föll 17 procent samma dag som beslutet presenterades, och ytterligare 5 procent nästa dag.
Det visade sig att placerarna hade rätt – Nokias utförsbacke, som pågått i flera år, blev allt brantare under epoken med Windows Phone. De konkurrerande operativsystemen Android och IOS hade hunnit få ett alltför stort försprång med miljoner appar. Någon tredje spelare rymdes inte längre med, trots Stephen Elops vision om mobilmarknaden som ett three horses race.
För Microsoft var det en gammal dröm att bli mobiltillverkare. Bolaget gjorde redan i början av 2000-talet försök att ta sig in i branschen. Microsoft är starkt på mjukvarusidan med bland annat operativsystemet Windows och Office-paketen, men frånsett spelkonsolen Xbox har företaget inte haft några större framgångar på hårdvarusidan.
Men köpet av Nokias mobiler var en risktagning. Få tjänar i dag stora pengar på att tillverka hårdvaran; vinstmarginalerna är små, konkurrensen är stor och efterfrågan växer inte längre lika snabbt som för några år sedan. För Microsoft har omsättningen från mobilverksamheten varit alltför liten i relation till kostnaderna för de finländska utvecklingsenheterna. Härefter fokuserar Microsoft på företagskunder, de lägre prisklasserna samt flaggskeppsmobiler för Windows-fantaster, men verkar ha gett upp hoppet om att fånga de breda massorna.
Efter onsdagens besked att Microsoft planerar säga upp uppemot 2 300 anställda i Finland ser man hur mycket Steve Ballmers löfte hösten 2013 var värt. Också i fjol sade Microsoft upp över 1 000 anställda i Finland. Ett globalt företag verkar på strikt affärsmässiga grunder och kan inte förväntas ha någon lojalitet med ett visst land eller en viss ort. Särskilt inte när ledningen, huvudkontoret och ägarna finns på andra sidan jordklotet. Dessutom har Steve Ballmer gått i pension och ersatts av Satya Nadella, som enligt uppgift motsatte sig Nokia-affären från första början.
Microsoft-Nokia-affären godkändes slutgiltigt våren 2014. Att Microsoft bara ett drygt år senare gör en nedskrivning av mobilverksamheten med 6,9 miljarder euro visar att affären var en felsatsning av Microsoft. Trots att många hösten 2013 tyckte att Nokia säljs för billigt visar nedskrivningen att Nokia gjorde en strålande affär när man fick 5,4 miljarder euro för den djupt förlustbringande mobilverksamheten.
Men det här är förstås en klen tröst för de Microsoft-anställda som får tillbringa denna sommar i oro över uppsägningshotet.