IS-konflikten: Terrorns år
Den 10 juni 2014 intog den Islamiska staten (IS) Iraks näst största stad Mosul och marscherade samtidigt in i det internationella rampljuset. Ett år senare har omkring 5 700 människor mist livet till en följd av extremistgruppens terror.
Den 10 juni 2014 intog den Islamiska staten (IS) Iraks näst största stad Mosul och marscherade samtidigt in i det internationella rampljuset. Kort därefter utropades Islamiska statens självutnämnda kalifat.
Ett år senare har omkring 5 700 människor mist livet till en följd av extremistgruppens terror, som är så brutal att al-Qaida tagit avstånd från den. Samtidigt som motståndarna inte kan enas om hur kalifatet ska bekämpas fortsätter IS att locka nya rekryter till sitt heliga krig. Ett krig som det i dag inte skymtas något slut på.
Joel Ahlberg är Irakexpert på Folke Bernadotte-akademin, en myndighet som hör under Sveriges utrikesdepartement. Civilekonomen Ahlberg har långa tider bott i Irak och talar flytande arabiska. För närvarande arbetar han med praktiskt konflikthanteringsarbete, där han tillsammans med lokala krafter utvecklar nationella strategier kring olje- och gasfrågan.
Vad vill IS uppnå?
– Deras målsättning kan delas in i tre delar. Den första är att propagera för en historia som stöder deras syn på islam och nödvändigheten att gå i våldsam kamp mot de otrogna. Den andra är att omsätta propagandan i en global jihad vars viktigaste fokus är Mellanöstern. Det tredje är att etablera och upprätthålla ett kalifat med territorium baserat på deras tolkning av sharialagarna.
På vilka sätt skiljer sig IS och al-Qaida från varandra?
– al-Qaidas uttalade mål har varit att bekämpa den yttre fienden, vilket oftast betytt USA och andra länder med demokratiska system, för att få dessa att ge upp sin hegemoni i Mellanöstern. IS, som startades som en utbrytargrupp inom al-Qaida i Irak, har däremot antagit en självständig idé om att avfällingarna inom de egna leden är ett ännu större hot. De fokuserar alltså på den inre fienden – shiiter, otrogna sunniter och alla som deltog i den politiska processen efter USA:s invasion.
– Dessutom håller inte al-Qaida med IS om att alla "otrogna" muslimer ska förgöras. De betonar i högre grad hur viktig den inre sammanhållningen är.
Vad betyder de svarta flaggorna som alltid syns i videoklipp från IS?
– Det är en flagga som signalerar att det kommande sista slaget när Messias ska återuppstå och upprätta det gudomliga riket är nära. Apokalypsretoriken finns tydligt inbäddad i propagandan, där striderna som utkämpas målas upp som de sista i en storslagen berättelse.
Varför lyckas IS locka så många frivilliga runtom i världen?
– Det är ett fenomen som förvånar många. I början sade man slentrianmässigt att alla som åkte var unga marginaliserade män, men sedan har det visat sig att jihadisterna inte alls är så lätta att kategorisera. Även om den socioekonomiska bakgrunden har en inverkan så finns det människor som har både arbete och utbildning men ändå väljer att åka. IS har lyckats skapa en sammanhållande berättelse som uppenbarligen uppfyller något slags inre kallelse. Deras synlighet på sociala medier spelar en stor roll, men det gör också de lokala rekryterarna som finns runtom i världen.
– Jag tror också att det handlar om en generationsfråga. Flera av dem som åker är andra generationens invandrare, barn till föräldrar som kan ha offrat allting för att ta sig till Europa. Det tyder på att vårt samhälle inte alltid fungerar så bra som vi skulle vilja tro.
Det ryktas om att IS använder sig av droger för att höja stridsmoralen bland sina soldater. Hur utbrett tror du att drogbruket är?
– Det är omöjligt att säga. Däremot finns det något gemensamt i alla IS videoklipp som är intressant. Männen som står med sina vapen tycks vara i ett tillstånd av upphetsning och triumf. Att utföra en handling i någons namn och som en del av ett större uppdrag kan avtrubba människor och ge dem en känsla av att befrias från ansvar. En känsla som kan åstadkommas även utan droger.
Det är många olika grupper med egna intressen som bekämpar IS. Finns det en möjlighet att en gemensam fiende kan skapa en sammanhållning som kan upprätthålla fred efter att IS besegrats?
– Jag tror tyvärr inte det. För att segra i sådana här kamper behövs det en gemensam övertygelse, att man tror på en samhällsidé som är större än de enskilda grupperingarna. Men det finns inget som förenar kurder, shiitiska miliser, irakiska regeringen och olika utländska aktörer utöver det omedelbara hotet. Summan av de enskilda gruppernas styrka är inte tillräcklig för att tillsammans framgångsrikt bekämpa IS och sedan utveckla fredliga samhällen.
Enligt experter är kaoset som amerikanerna lämnade efter sig en av orsakerna till att IS kunde växa så snabbt i Irak. Hur påverkar det här amerikanska arvet den globala bekämpningen av IS?
– I den prisbelönta boken Frankenstein i Bagdad skriver författaren Ahmed Saadawi att våldet som USA lämnade efter sig blivit en självständig kraft som slukar allt i sin väg. När amerikanerna nu motvilligt dragits tillbaka in i konflikten måste de fråga sig vems kamp det är och vems intressen de säger sig kämpa för.
– Problemet är att en långsiktig målbild helt tycks saknas. USA säger att de ska förinta IS, men vad händer sedan? När jag ser tv-bilderna från drönarna som bombar brukar jag se den svarta måltavlan som markerar målet som symbolisk för den avsaknad av strategi och vision som finns när man talar om Mellanöstern. Detta gäller inte bara omvärlden – utan tyvärr också Mellanösterns egna ledare.
Vilka framtidsscenarier kan vi förvänta oss?
– Jag är pessimistisk. Det här våldet kommer att fortsätta på olika nivåer och i olika allianser, på marken och i luften. Det kommer att finnas bakslag och framgångar, men den stora frågan kvarstår: Var finns de långsiktiga visionerna för politiska överenskommelser som kan bädda för de personer som kallar Irak och Syrien sitt hem? Den frågan är inte ställd och än mindre besvarad.
– Samtidigt tror jag att IS våldsdyrkan kommer bli deras fall. Jag vet inte någon organisation som tidigare överlevt på en idé om att döda andra. Våld kan kanske förena tillfälligt, men jag har svårt att se att det skulle gå att bygga ett samhälle på det.