Kartor och kompasser höjer konditionen
"Orientering är så roligt, att det är konstigt att ingen gjort det till en synd". Det lär redan idrottslegenden Tahko Pihkala ha sagt, och än i dag fortsätter grenens popularitet att stiga.
Parkeringsplatsen och vägen till slalombacken i Solvalla i Esbo bågnar av bilar. Man kan nästan tala om en folkrusning. Men det är inte på grund av skidbacken som allt folk har kommit, utan på grund av skogen där bakom. Vårens tolfte kvällsorientering ska dra i gång.
Liknande motionsorienteringar har ordnats sedan 1977. I Helsingfors är det Helsingin Suunnistajat som står för arrangemangen men nästan alla orienteringsföreningar i hela landet ordnar egna motsvarande evenemang.
I folkvimlet i Solvalla finns även 84-åriga Juhani Salmenkylä, den ursprungliga hjärnan bakom kvällsorienteringarna. Han har själv nyss sprungit en av banorna. Salmenkylä har länge varit aktiv i Helsingin Suunnistajat och är en meriterad korgbollsspelare och orienterare.
– På sjuttiotalet upplevde vi en enorm motioneringsboom och folk sprang sönder sina fötter på asfalten. Jag tyckte att man borde springa i skogen eftersom det är mycket mera hälsosamt. I Tallinn hade de börjat med kvällsorienteringar och jag tänkte att om esterna klarar av det så klarar vi också, säger Salmenkylä som bland annat vunnit Jukolakavlen sju gånger.
På sjuttiotalet var Iltasanomat starkt med och hjälpte Salmenkylä lansera kvällsorienteringarna och göra dem kända för allmänheten. Namnet Iltarastit kommer dels på grund av tidningen, dels på grund av tidpunkten på dygnet. Senare har de flesta kvällsorienteringar ordnande också av andra föreningar fått samma namn.
Tack vare synligheten i Iltasanomat blev Salmenkyläs evenemang genast en stor succé med upp till 24 000 årliga prestationer.
– Alla kom med från första början, mammor och pappor kom bärande på sina barn på ryggen. Ryktet att det här är någonting roligt spred sig snabbt, säger han.
Motionsjippo
Vid ett bord intill startplatsen står två unga kvinnor och kopierar kartor. De heter Heini Sanez och Maria Vanhahonko och de har kommit till Solvalla för att träna inför Venlakavlen. Venlakavlen är en orienteringsstafett för damer och ordnas i samband med herrarnas Jukolakavle.
– Det är första gången vi deltar i Venlakavlen och därför behöver vi träna lite, säger Vanhahonko medan Sanez tillägger att hon deltagit i några kvällsorienteringar redan i fjol.
Sanez pojkvän har orientering som hobby och det har gjort att hon också blivit biten av orienteringsflugan. Hon tycker kvällsorienteringarna är ett ypperligt tillfälle att motionera och ha roligt, allt på samma gång. Den tanken bekräftar även grundaren själv. Enligt Juhani Salmenkylä finns evenemanget till just som ett roligt sätt att höja konditionen.
– Kvällsorienteringarna riktar sig specifikt till motionerare, inte tävlingsorienterare. Det finns banor för alla behov, från två till tolv kilometer och med varierande svårighetsgrad. Varje vecka orienterar vi på olika ställen i huvudstadsregionen, säger han.
Vanhahonko påpekar att även om de ska delta i en orienteringsstafett betyder det inte att de är något annat än vanliga motionerare. Många flyttar över till orientering från löpbanorna, men enligt Vanhahonko är det inte fallet med henne.
– Man kan säga att jag flyttat över från arbetsbordet, säger hon och skrattar till.
Glädjen att finna
Orienteringen i Solvalla pågår hela kvällen, från klockan fyra till halv nio. Vid orienteringens mål har funktionärerna fullt upp med att ta emot de elektroniska kontrollstämplarna och bokföra resultaten. En av funktionärerna vid målet är Synnöve Miettinen som har över 25 års erfarenhet av att ordna kvällsorienteringar. Enligt henne har deltagarantalet länge stigit, sakta men säkert.
– Jag tror att många nya som kommer är motionslöpare som vill känna glädjen över att hitta de rätta kontrollerna i skogen. Också Jukolakavlen ökar intresset för motionsorientering. Och så finns det även de som lärt sig orientera under beväringstiden och nu kommer hit för att träffa gamla armékompisar och orientera tillsammans, säger hon.
I sina 25 år har Miettinen också stött på de problem och hinder som arrangörerna kan råka ut för. Bland annat markägare kan ibland förbjuda att orienteringar ordnas på deras marker. Miettinen förstår delvis markägarnas synpunkt men påpekar att skogen egentligen bara mår bra av att bli använd.
– Inte springer ju alla i ett led, utan var och en väljer sin egen rutt. Med många markägare har vi ändå ett mycket fungerande samarbete, säger hon.
Mycket arbetskrävande
Både Miettinen och Salmenkylä är ense om att kvällsorienteringarna är mycket roliga evenemang men att de samtidigt är väldigt arbetskrävande. Kartor ska beställas, markanvändningslov ska skaffas, kontroller ska föras ut i skogen och senare hämtas bort.
– Ett joggningsevenemang kräver kanske en procent av den arbetsmängd som kvällsorienteringarna kräver. Men så här galna är vi och över fyrtio år har vi hållit på, säger Salmenkylä.
Heini Sanez och Maria Vanhahonko tror att de kommer att fortsätta delta i kvällsorienteringar också efter Venlakavlen. Ett tips av Sanez är att hålla utkik efter goda svampställen samtidigt som man orienterar.
– Det här är lite beroendeframkallande. Som en skattjakt för vuxna, säger Vanhahonko.