Iranavtalet går in på övertid
En vecka till – förhandlarna i Wien har gett sig själva tid till tisdag att nå fram till ett kärnteknikavtal. Men en uppgörelse kan vara nära förestående, säger en expert HBL talat med.
Det var få höjda ögonbryn efter budet att förhandlingsparterna inte nådde en överenskommelse på tisdagskvällen – parterna har aldrig hittills mött de tidsgränser de själva satt upp.
– Vad som händer härnäst är det intressanta, säger Shannon Kile, äldre forskare vid fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm.
– Vi har indikationer på att förhandlarna verkligen vill komma överens om ett avtal, nu handlar det om att båda parter vill maximera sitt inflytande.
De två parterna som nu bryter arm under takkronorna i Palais Coburg är USA och Iran. De övriga medlemmarna i den officiella förhandlingsgruppen P5+1 – de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd samt Tyskland – får agera medlare i spelet om kärnavtalet.
– I slutändan hänger det här på iranierna, sade president Barack Obama under en presskonferens i Washington D.C. i tisdags.
– Om vi når ett avtal måste båda parter vara engagerade. Om den andra sidan bryter mot avtalet, kommer vi att gå tillbaka till (vår) gamla linje, starkare än vad de kan föreställa sig, sade å sin sida den iranska presidenten Hassan Rouhani, enligt den iranska nyhetsbyrån Irna.
Maktuppvisningar
Parterna har redan tidigare kommit överens om bland annat en minskning av antalet centrifuger som kan användas för att anrika uran för både kärnenergi och kärnvapen. Iran har förbundit sig att inte bygga nya centrifuger – men flera stötestenar kvarstår.
Teheran vill att sanktionerna slopas direkt när bläcket torkat, medan EU och USA vill att representanter för Internationella atomenergiorganisationen IAEA ska ha obegränsad tillgång till alla kärnanläggningar – även de militära.
I dag ska Yukiya Amano, chefen för IAEA, träffa den iranska presidenten Rouhani i Teheran för att köpslå om en lösning.
En slutlig överenskommelse hänger på de allt fränare kraven från hemmaplan.
– Vi har sett en hel del sicksackande från Iran, men i båda länderna finns starka inhemska krafter som driver på besluten och diskussionerna, säker Kile.
I Iran är landets högsta religiösa ledning med ayatolla Ali Khamenei i spetsen kluven inför ett avtal – samtidigt som en överenskommelse skulle innebära en lättnad för landets ekonomi finns en rädsla för att en uppgörelse kan föra med sig ett oönskat närmande till USA.
I USA är kongressen med republikansk majoritet lika misstänksam till att Iran har rent mjöl i påsen.
Ett avtal före det magiska datumet, tisdagen den 9 juli, innebär att kongressen har 30 dagar på sig att gå igenom överenskommelsen, som lär vara en diger lunta på över femtio sidor samt appendix. Efter det har kongressen 60 dagar på sig att nagelfara avtalet. Det skulle betyda mer tid för avtalsmotståndarna att mobilisera.
– Det kan innebära problem om det blir försinkat till september. President Obama har fortfarande vetorätt, men det komplicerar processen. Om det blir fler förlängningar hopas frågorna om avtalets genomförbarhet.
Shannon Kile tror att avtalet kommer att anpassas för att matcha de höjda insatserna – även om det betyder kreativa lösningar.
– En överenskommelse kan nås – men den skrivs inte formellt under för att ge Iran en chans att implementera kraven för att undertecknas i ett senare skede då sanktionerna kan hävas snabbt.
– I slutändan inser båda parterna att de är tvungna att ge med sig för att nå en uppgörelse, säger Kile.