Chockade atenare: Vad ska vi ta oss till?
Atenarna är förkrossade och uppgivna över att inte komma åt sina banktillgångar. Vad ska vi ta oss till? Hur ska vi klara oss? är frågorna på allas läppar efter beskedet om att bankerna håller stängt veckan ut. Ännu större är rädslan för vad som ska hända efter folkomröstningen på söndag.
De två damerna Maria och Lydia som är kusiner sitter i skuggan under ett träd vid Syntagmatorget i centrala Aten och är bedrövade över situationen som råder i deras hemland. Sista droppen som fick bägaren att rinna över var chockbeskedet att bankerna håller stängt hela veckan och att kontantuttagen i bankautomaterna begränsas till 60 euro per dag för att förhindra en total härdsmälta.
– Jag är mycket, mycket ledsen och har tappat allt hopp. Som resten av grekerna trodde jag att Syriza och Alexis Tsipras skulle kunna åstadkomma någonting. Folk röstade på Tsipras för att han skulle åtgärda sakerna till det bättre och så har han mage att kasta bollen till oss säga att vi ska fatta beslutet själva. Men det är hans uppgift, säger Maria med bister stämma om den aviserade folkomröstningen om krisstödet som ska hållas på söndag.
Hon bor i en mindre stad utanför den grekiska huvudstaden och har kommit till storstaden för ett läkarbesök. Strax innan vi träffar henne har hon köat vid en bankautomat, men förgäves eftersom pengarna var slut.
– Nu måste jag förhandla med läkaren att han tar emot mig om jag lovar att betala besöket när jag får tag i pengar.
”Bolsjevikregim”
Kusinen Lydia är förbannad på den nuvarande regeringen och premiärminister Alexis Tsipras:
– Från att ha varit en anarkokommunist som kastar Molotovcocktails blev han premiärminister. Han hade inte i sina vildaste drömmar kunnat föreställa sig vilket uppdrag han skulle få och var helt oförberedd på att styra landet. Vi har nu ett bolsjevikstyre och det kommer för vårt land att sluta på samma sätt som förra gången bolsjevikerna tog makten, säger hon upprört och gestikulerar vilt med armarna samtidigt som hon med kraftiga tag fläktar sig med sin solfjäder.
De två damerna förklarar att de har suttit som klistrade framför tv-apparaterna de senaste dagarna för att få en uppfattning om läget.
– Vi talar inte om något annat just nu än den pågående krisen. Jag är inte särskilt oroad över hur vi ska klara oss den här veckan utan min rädsla handlar om vad som sker efter folkomröstningen och att vi ska tvingas ut ur eurozonen. Jag hoppas att européerna ska förlåta oss de svårigheter som vi förorsakat. Om jag skulle träffa Varoufakis (finansministern) skulle jag ge honom på käften, fortsätter Lydia.
Inget jobb, inga pengar
Parthena som vanligtvis jobbar som hembiträde har kommit till den lokala grönsaksmarknaden i Aten för att handla livsmedel för sina sista kontanter. Hon är olycklig över att hennes arbetsgivare i morse ringde och sade att det inte är någon vits att hon kommer till jobbet eftersom det inte fanns några pengar till hennes lön.
– Jag har två barn att försörja: En son som just har gått ut skolan och en äldre son som studerar vid universitetet. Vad ska jag ta mig till, säger hon uppgivet.
För henne kom beskedet om att bankerna håller stängt som en chock. Hon saknar kreditkort och tar ut pengar med bankbok på bankkontoret, men eftersom bankerna är stängda hela veckan måste hon klara sig med det lilla hon har i plånboken.
– Jag har i veckor tjatat på min man att vi måste ta ut allt vi har på kontot för säkerhets skull. Men han har sagt till mig att jag överreagerar och att jag inte ska oroa mig eftersom man nog kommer att se till att det finns pengar att lyfta. Men vad var det jag sade, säger hon med förtvivlad stämma samtidigt som hon packar sina grönsaksinköp.
Eftersom hon håller hårt i slantarna undviker hon alla grönsaker med en prislapp som överstiger 1,5 euro kilot.
Egyptiska grönsakshandlaren Jusef som har varit torghandlare i åtta år är likaså förkrossad över att bankerna är stängda.
– Jag är rädd att förlora alla mina besparingar. Nästa vecka då bankerna öppnar ska jag tömma mitt bankkonto och skicka pengarna till mina släktingar i Egypten säger han med skärrad stämma.
Också herr Kratimenos som driver en klädhandel i Atens gamla handelskvarter är dyster. Klädbutiken har varit i släktens ägo i 55 års tid och tio personer i familjen får sitt levebröd genom att jobba i affären.
– Företagets intäkter hittills i år är bara en tiondel av vad de borde vara. Den kris som nu pågår är mycket smärtsam för alla företagare.
Drachma en utväg?
40-åriga Anastasis Tsakiris hör till de åtskilliga greker som blivit av med jobbet sedan åtstramningspolitiken började. I motsats till damerna Lydia och Maria som är förbannade på styrande Syriza är han av annan åsikt och menar att Syriza-politikerna är de enda som har ett rent förflutet eftersom de inte har suttit vid makten tidigare och inte är ansvariga för att landet har levt över sina tillgångar.
Han berättar hur många pensionärer har fått sina pensioner sänkta med 40 procent och att pensionärerna ofta med rådande arbetslöshetsläge är de enda i familjen som har några inkomster över huvud taget och som med de pengarna försörjer de yngre generationerna.
Tsakiris berättar hur sparkraven bland annat har lett till att sjukhusen är utan mediciner och till och med saknar förbandsmaterial.
– Efter att ha upplevt de orimliga sparkrav som tvingats på oss är, har jag börjat resonera om det inte vore bättre att återgå till drachma. Grekland skulle vara tvunget att starta om från början och skulle ha det tufft i några år, men sen skulle vi bli lyckliga igen.