Finland halkar efter i språkfrågor
Svenskan mår bra i Finland. Det medger språkrättsrådet Corinna Tammenmaa, om än lite tveksamt. – Andra flerspråkiga länder har blivit allt bättre på att främja sina minoritetsspråk. Finland har halkat på efterkälken.
Vårens riksdagsval har rejält förändrat språkrättsrådet Corinna Tammenmaas arbetsbild. Eller den kommer säkert att förändras. Hur vet hon ännu inte.
– Vi fortsätter att jobba vidare med nationalspråksstrategin tills någon säger något annat. Vi väntar på att den nye ministern ska hinna träffa oss på avdelningen för demokrati, språk och grundläggande rättigheter. Med tanke på sannfinländarnas tidigare språkpolitik vet vi inte vilket stöd för språkfrågor vi kommer att ha med den nuvarande ministern.
Den nye ministern är sannfinländarnas Jari Lindström, som Juha Sipilä har utsett till den kombinerade posten som justitie- och arbetsminister. Tammenmaas lilla enhet vid Justitieministeriet består av tre personer och jobbar med språkrättsfrågor – främst svenska och finska, men också samiska, teckenspråk och romska.
– Vi är experter på språklagen. Vi hjälper både myndigheter och privatpersoner som funderar på språkrättsliga frågor. Vi kan ändå bara ge rekommendationer om hur lagen ska tolkas.
Tammenmaa befarar att förståelsen för svenska språkets ställning kommer att minska i Finland under den nya regeringens styre, men speciellt orolig är hon inte, åtminstone inte som tjänsteman.
– Svenskan åtnjuter grundlagsenliga rättigheter i Finland, det är en stark garant. Svenskan kommer inte att försvinna. Men vi måste hela tiden jobba med att främja svenskans status för att ens ligga på den nivå vi är i dag. Om vi slutar jobba för språket backar vi och finskan tar över allt mer som myndighetsspråk.
Hon tycker att det finns en större medvetenhet i kommunerna om att de måste erbjuda service på landets båda nationalspråk, speciellt inom social- och hälsovårdssektorn. Andra ljuspunkter finns också:
– Skatteförvaltningen fungerar bra. Dess service fungerar på två språk. Men fortfarande glömmer många myndigheter bort svenskan, eller så säger man att det blir för dyrt att översätta, suckar Tammenmaa.
Framsteg i världen
När Corinna Tammenmaa för ett och ett halvt år sedan valdes till den nyinrättade tjänsten som språkrättsråd under dåvarande justitieminister Anna-Maja Henrikssons ledning fylldes diskussionsforumen på nätet av sura kommentarer om hur SFP:are alltid anställer andra svenskspråkiga på topposter. Tammenmaa svänger på kritiken:
– En delorsak till att jag valdes till jobbet är att jag är helt tvåspråkig. Jag har en finskspråkig pappa, men har gått i svensk skola. Min finlandssvenska identitet har vuxit sig starkare ju längre jag har gått i svenskspråkiga skolor. Men jag ser mig först och främst som tvåspråkig, säger Tammenmaa.
Hon ser det som alldeles nödvändigt att Finland fick ett språkrättsråd. Motsvarande tjänster finns också i andra länder med flera nationalspråk. Finland hör inte längre till de duktigaste eleverna i klassen.
– Problemen i flerspråkiga regioner är förvånansvärt likadana i olika delar av världen. I många länder har man genom att inrätta språkkommissionärer visat medvetenhet för språkfrågor, medan man i Finland hela tiden möts av ett oförstående för varför språkliga rättigheter är viktiga. Exempel på det är iriskan på Irland och serbiskan i Kosovo, som båda har fått en mera progressiv ställning.
Tammenmaa var i våras på arbetsresa till Kanada där samspelet mellan engelskan och franskan fungerar väl.
– Kanada satsar på att exportera sitt kunnande inom flerspråkighet, just nu hjälper man Sri Lanka.
Stora och små odlingar
Semestern kommer Tammenmaa att fördela mellan sommarstugan i Nykarleby och den egna trädgården i Kyrkslätt. Maken Mats Nylund pendlar mellan jobbet som riksdagsman i Helsingfors och bonde i Pedersöre.
– Vår sommar kretsar mest kring jordbruk, både på åkrarna i Österbotten och vid olika jordbruksmässor dit vi är inbjudna. Mats sitter långa dagar i traktorn både vår och höst, men mitt på sommaren har vi möjlighet att semestra. Vi älskar båda matlagning och brukar beställa hem större partier kött direkt av bönder som vi känner.
På åkrarna i Katternö växer foderkorn och havre. Corinna har tjatat på maken att de borde odla något som hon kunde baka av, som spelt, men han har inte tänt på den idén. I trädgården i Kyrkslätt finns i stället en rad odlingslådor där Tammenmaa odlar kryddor, tomater och bönor i liten skala.
– Jag är glad att familjens matförsörjning inte hänger på mina odlingar, då skulle vi nog svälta, befarar bondens fru.