Analys: Svag Løkke Rasmussen bildar dansk minoritetsregering
Resultatet i det danska Folketingsvalet innehåller många paradoxer. Den som tappade flest mandat bildar regering, det största partiet hamnar i opposition och ordföranden avgår – och den klara segraren, Dansk Folkeparti, tänker kanske inte alls ingå i regeringen.
- Det blåa blocket fick 90 mandat i Folketingsvalet, det röda 85. Räknas de två mandaten från Grönland och två från Färöarna är fördelningen ännu jämnare: 90 mot 89.
- De blå leds av borgerliga Venstre. Dessutom ingår Dansk Folkeparti, som alltså fick fler mandat än Venstre, Liberal Alliance, De konservative och Kristen- demokraterne
- I det röda blocket är Social- demokraterne största parti. Övriga partier är Enhedslisten, Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Alternativet.
- Röstfördelningen i procent, inom parentes förändringen från 2011 i procentenheter:
- Socialdemokraterne 26,3 (+1,5), Dansk Folkeparti 21,1 (+8,8), Venstre 19,5( –7,2), Enhedslisten 7,8 (+1,1), Liberale Alliance 7,5 (+2,5), Alternativet 4,8 (nytt parti +4,8), Radikale Venstre 4,6 (–4,9), Socialistisk Folkeparti 4,2 (–5,0), De konservative 3,4 (-1,5). Kristen-demokraterne 0,8 (0), når inte över spärren.
Man kan säga att det är det danska valets största förlorare som blir landets nästa statsminister och som nu leder regeringsförhandlingarna. Lars Løkke Rasmussens borgerliga Venstre tappade mest i väljarstöd, men eftersom det blåa blocket tog hem flest mandat är det enligt dansk praxis så.
Det blå blocket klådde det röda med 90 mot 85 mandat (eller mot rödas 89 om också de nordatlantiska rösterna räknas med) i ett val som var rysande jämnt in i det sista. Det har Løkke Rasmussen Dansk Folkeparti och ordföranden Kristian Thulesen Dahl att tacka för. Det högerpopulistiska partiet, som profilerat sig med sin invandringsfientlighet, gjorde ett rekordval. Det är nu det näst största partiet i landet och alltså större än regeringsbildaren Venstre självt.
Det var därför inte särskilt överraskande att just Thulesen Dahl var den partiledare som på torsdagskvällen anlände först till riksdags- och regeringsbyggnaden Christiansborg där de flesta partier höll sina valvakor: en säker segrare som han var. I salen dekorerad i Danmarks färger jublade anhängarna och den tidigare ordföranden och en av grundarna, Pia Kjærsgaard, var rörd till tårar.
Hos Socialdemokraterne var stämningen däremot dämpad. Partiet gjorde sitt bästa val på länge, och fick ett större stöd än för fyra år sedan då Helle Thorning-Schmidt blev stadsminister – men det räckte inte eftersom blockets storlek avgör.
Thorning-Schmidt lämnade sin post under natten.
– Socialdemokraterne vann valkampen men inte valet, sade hon.
Mette Fredriksen har nu valts till tillförordnad ordförande och blir ordinarie i veckan.
Applåderna och fotstampen ville däremot inte ta slut när Lars Løkke Rasmussen slutligen kom till de sina, men själv var han försiktig och nästan ödmjuk i sina ordval. Han talade om att han och Venstre fått möjligheten att ta ledarskapet, "men bara möjligheten".
Inte utan orsak. "Den nya starka mannen i dansk politik heter Kristian Thulesen Dahl", skrev dagstidningen Politiken i sin första ledare efter valet, och fortsatte med att det är upp till honom om Dansk Folkeparti väljer att ingå i regeringen. Partiet har upprepat hållningen att ministerposter inte är det avgörande, utan att man vill verka "där man har mest inflytande".
Det har partiet hur som helst tack vare sin skräll och det var många journalister som i den allt varmare Borgen pressade Thulesen Dahl om partiet inte är skyldigt att nu bära regeringsansvar – utan att få svar. Han passade ändå på att i sitt tal upprepa vallöften som under helgen blev krav till Løkke Rasmussen för regeringsmedverkan: Asylpolitiken ska stramas åt, EU reformeras, gränskontrollerna återinföras och en ekonomisk politik som säkrar välfärden drivas.
Det blir svåra förhandlingar, skrev Lars Løkke Rassmussen på sin Facebooksida innan han ens inlett sonderingarna, och rätt fick han. I går kväll klarnade det att han inte får ihop en majoritetsregering. En regering med fyra blå partier blir inte manövrerbar, sade han, men hurdana konstellationer han söker i stället ville han inte gå in på.
Klart är ändå att det blåa blocket är splittrat inte minst i frågan om hur stor den offentliga sektorn ska få vara. Venstre gick till val med att den inte får växa och Liberal Alliance och De konservative vill att den ska minska. Dansk Folkeparti kräver däremot tillväxt för i synen på välfärdsstaten är partiet närmare Socialdemokraterne än de blå kollegerna – även om omsorgen om de svagaste i samhället för Dansk Folkeparti inte omfattar människor på flykt.
För Dansk Folkeparti handlar den avvaktande inställningen ändå inte enbart om sak, utan också om strategi. En regeringsmedverkan kan bli dyr i form av väljarstöd, det visar till exempel opinionsraset för Fremskrittspartiet i Norge. Snart kan också Sannfinländarna dela med sig av sina erfarenheter.